Anthon Eriksson

Jag tänker inte acceptera snön bara för att "det är helt normalt så här års". Nu är det så att jag inte spottar och svär över snön på det sätt som jag kommer göra i februari då det verkligen, i mitt tycke, är helt horribelt att snö visar minsta tecken på existens när det bör lacka mot vår. Även om just det där med våren var lite väl optimistiskt, jovisst.

Jag har inte kul på vintern, helt enkelt. Effektivt att återuppväcka barnet i sig och åka lite pulka (fantastiska pulkabackar i området!) är ett alternativ, lira lite hockey ett annat. Nu lockar inte ens det så särskilt mycket. Snowboard har jag slutat med, av vissa skäl, så det är inte aktuellt. Men vafan, jag får ta mig i kragen och hitta en rolig aktivitet. Annars blir detta inte alls en särskilt uthållig vinter.

Vi säger så här: Snö är kul, lekfullt MEN hör inte hemma i storstäderna. Säg den nytta den gör, egentligen?

---

Jag fullkomligt älskar att Jackie jobbar på thai-restaurang, där den lunchmat som blir över slängs enligt praxis. Naturligtvis slängs ingen mat i onödan utan här i hushållet lever vi numera på nudlar, kyckling och ris när damen min jobbar kvällspass. Säkert kilovis infrusen mat. Enformigt? Nesh då. Cash blir därmed king.

---

Imorgon: Plugg, lunch med Pepe och Mackan samt tvätt. Nej just det. Tvätten tar vi på tisdag.

Träningen idag? Jo, tjenare. Vi drar igång inomhus istället. Inte en dag för tidigt.