Min nya utsikt!
Vi bytte platser härförleden på jobbet. Ny miljö, nytänk, nytändning. Allt skulle vara så nytt och fräscht. Bara för att vi ska tända till på nytt här på bolaget. Fint, tänkte jag. En viss spänning när det på veckomöte skulle breakas vilka platser som skulle tilldelas. Förlorar jag min fönsterplats? Vem ska nu ha full koll på allt? Tar någon mina rutiner? Vad händer med mina sparade inställningar? Min mailbox? Frågor hopar sig.
Jag blir brutalt av med min plats, säger chef hånfullt på mötet. Vart tar jag vägen? Varför ska jag vara någon annanstans? Går in på toa, gråter en skvätt, samlar mod och kör två djupa men ändock snabba andetag, doppar huvudet i iskall handduk (gud vet vart den har varit), går tillbaka till samma veckomöte. Och nu är jag redo. Förlorar jag min utsikt?
Före.
Efter.
Men jag vet inte riktigt. Utsikten är inte jättemycket bättre, det är den inte. Jag blev verkligen pånyttfödd och en starkare människa av denna inspirerande flytt. Just idag är jag stark. Och den sensationella flytten en meter motsols känns helrätt. En halvtimmes bök. För detta. Nu gråter jag en skvätt, igen. Fast av helt andra skäl.
