Anthon Eriksson

Just i detta nu vet jag inte alls var jag befinner mig i livet. Är klarvaken nu när klockan precis slagit 6. Nattjobb, ja. Men ändå. Inte så att man har särskilt mycket kraft för vid tidpunkten i normala fall. Jag upplever en viss kris som nu övergått till lugn. Så här är det, jag är mobillös. Igen. Jag kan inte bli nådd. Min iPhones touch slutade i onsdags kväll fungera och jag har rebootat den x antal gånger men helt utan resultat. Att stänga av och sätta på har jag lyckats med en gång efter en timmes försök, då detta också kräver en touch. Men helt igångsatt är den ännu inte då jag inte kan låsa upp den. Era tips mottages ej, då det inte spelar någon som helst roll vad ni föreslår. Den. Funkar. Inte. Det är alltså ingen klassisk "hängning" den råkat ut för. Den är obrukbar. Fram tills att jag meddelar här för en lösning för kontakt råder jag er att inte ringa eller messa mig alls. Omöjligt. Jag har e-post [email protected]. Värt att veta.

När telefonen fortfarande var igång befann sig stor frustration när man ser att det ringer och du sitter där och väntar på att det ska sluta ringa, efter ihärdiga försök att få igång touchen. Hjälplöst och ett missat samtal som följd.
Jag börjar finna mig i det. Rätt skönt att inte kunna bli nådd. Men vafan, skandal att denna iPhone ballat ur så. Och jag orkar inte. Så typiskt mig. Har aldrig haft en problemfri telefon någonsin tror jag. Jo, de två Sony Ericsson har alltid gått att lita på. Men som sagt, nu är jag funnen i det. Fast önskar nog kunna ringa nån snart.

Det mest tragikomiska i soppan är nog när jag skulle gå och lägga mig i onsdags natt. Jag skulle upp 05:30 torsdag morgon och kom hem från jobb fem timmar tidigare. Gav upp försök att få igång telefonen och tänkte använda klockradion som väckarklocka för första gången på två år. Testade denna harmlöst och ställde in alarm 02:30, men helt tyst när alarmet skulle dra igång. Paniken spred sig. Vad gör jag nu? Hade tidigare inte lyckats hitta nån gammal telefons laddare, dumt nog. Radion i sig funkade inte heller så nu var också detta totalt kört. Sambo bortrest fortfarande, så nu var jag alarmlös. Skulle jag behöva vara vaken hela dygnet? Fan då. Till slut kom jag på det. Min digitalklocka. Den kunde man ju alarma. Efter test funkade detta bra och när jag sen upptäckte kombinationen med att googla fram ett alarm på internet kunde jag andas ut. Då var klockan 3. Sömnen landade på knappa två timmar till slut. En hel jävla dag i Halmstad på det med stress-uppgift. Kommer hem halv fem, bums i säng och uppgång halv elva för att klara av en hel natt. Jag är så, ursäkta språket, fucked up nu. Som Grive sa: "Vad är klockan?"