Hypokondri eller allvarlig diagnos?

Jag vet jag vet jag vet. Ni kommer alla tänka likadant. Att jag drabbats av hypokondri och "googlat ihjäl" mig. Men jag blir orolig. Är definitivt inte typen som uppsöker läkare i första taget utan söker istället upp alla de symtom jag har först och oroas lätt av dem. Nu kommer jag vänta och se istället för att påbörja en behandling. Jättedumt, jag vet. Men allt stärktes när jag läste att problemen kan självläka. En diagnos som kan vända upp och ner på mitt liv totalt har jag inte tid med. Inte nu.
Park Lane igår efter en trevlig middag med kollegor. Blev (inte så, egentligen) sent och tidig uppgång idag gör att jag mår pyton. Grejen är den att jag tyckte sånt här var värt att göra när jag var 18-19. Men inte nu. Inte när jag mår så här. Det jag kommer fantisera om i drygt åtta timmar till är en säng. Och lite filmjölk. Men, det var på alla sätt en lyckad kväll och natt. Det må jag säga. Trots det hutlösa underlaget ute (regn, snö, underkylt och glaaaashalt. Sinnes!).

Hoppas jag inte skrämde slag på er nu. Jag kommer inte "outa" vad jag lider av. Lite skamfilat, så där. Knappt nämnt det för sambo än. Bara lite grundligt. Tänker att skriva lite luddigt om det i bloggen säkert gör allt bättre. Jo, tjenare.
Nu ska jag ta ett inkommande samtal. Och invänta sängposition. Ikväll så.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0