Därför hedrar jag inte offren i Oslo
Det känns så otäckt nära att terrorn, som bevisligen inte är endast islamsk, är så fruktansvärt nära nu. En E6 ifrån. Kan helt och hålla med om att man nördar ner sig mer i den där Brevik, vilken sjuk man han är och så vidare. Tankarna går till alla anhöriga, hur fruktansvärt allt det här måste kännas. Jag kan inte i min värld förstå hur det brutalt det här känns. Vill inte någonsin veta hur det känns.
På Facebook florerar det event och så kallade "pic badges", såna där små norska flaggsymboler som kan sättas intill profilbilden, ni vet, för att på så sätt hedra alla offer i den norska tragedin. Det där har man stött på i andra fall, tyst minut för Elin Krantz och så där. Att folk gör det är en fin gest. Det kan jag också tycka. Problemet är bara att jag inte såg en enda av dessa som har fullt upp med att hedra offren i Oslo att ägna en badget eller eventstund till de tiotusentals offer som förorsakades i tsunamin i Japan tidigare i år. Varför inte? Självklart för att Japan ligger i Asien och Norge ligger en motorväg bort. Alla offer i Elfenbenskusten? Kambodja? Eritrea? Och så vidare. Inga badgets eller event i sikte.
Tysta minuter ställer jag upp på. Totalt. Som sagt, jag förstår er som tar till sig lättare av det här i Norge. Jag gör det också ju. Men har bestämt mig för att symboliskt sett inte dras in i det. Att göra skillnad på tragedi och tragedi, vilket är risken att man uppfattas göra. Så därför kör jag nolltolerans. Inga offer hedras symboliskt av mig. Inga alls. Jag tycker att alla tragedier är lika fruktansvärda, oavsett om det är vanligare i en viss del på jordklotet. Eller om det är en idiot som skjuter vilt omkring sig likväl som om det är en naturkatastrof. Det spelar liksom ingen som helst roll. Ett tröttsamt argument, måhända, men jag är rätt tröttsam av mig. Tycker ni inte?
På Facebook florerar det event och så kallade "pic badges", såna där små norska flaggsymboler som kan sättas intill profilbilden, ni vet, för att på så sätt hedra alla offer i den norska tragedin. Det där har man stött på i andra fall, tyst minut för Elin Krantz och så där. Att folk gör det är en fin gest. Det kan jag också tycka. Problemet är bara att jag inte såg en enda av dessa som har fullt upp med att hedra offren i Oslo att ägna en badget eller eventstund till de tiotusentals offer som förorsakades i tsunamin i Japan tidigare i år. Varför inte? Självklart för att Japan ligger i Asien och Norge ligger en motorväg bort. Alla offer i Elfenbenskusten? Kambodja? Eritrea? Och så vidare. Inga badgets eller event i sikte.
Tysta minuter ställer jag upp på. Totalt. Som sagt, jag förstår er som tar till sig lättare av det här i Norge. Jag gör det också ju. Men har bestämt mig för att symboliskt sett inte dras in i det. Att göra skillnad på tragedi och tragedi, vilket är risken att man uppfattas göra. Så därför kör jag nolltolerans. Inga offer hedras symboliskt av mig. Inga alls. Jag tycker att alla tragedier är lika fruktansvärda, oavsett om det är vanligare i en viss del på jordklotet. Eller om det är en idiot som skjuter vilt omkring sig likväl som om det är en naturkatastrof. Det spelar liksom ingen som helst roll. Ett tröttsamt argument, måhända, men jag är rätt tröttsam av mig. Tycker ni inte?
Kommentarer
Trackback
