Det första inlägget i månad 6
Så här är det. Min sambo har gjort en fuling. Nej, fel av mig. Hon har gjort en dubbel fuling. Till att börja med stal hon mina bilder från gårdagens studentavslutning, för Lerums Gymnasium. Det gör väl inget, herregud, vi delar ju på bilderna. Men hallå, inte nog med det. Hon stal också min rubrik! "Sjung om studentens lyckliga dag" som jag tänkt använda ända sen i måndags morse, ungefär (jag tänker mer om hur jag ska blogga än vad jag egentligen bloggar). Även om hon refererade till "studenternas". Hur som haver, det här är ju en skandal. Eller inte. Jag älskar dig, baby. Och jag bryr mig inte nämnvärt.
Uppdatering i BIF-soppan: Vi förlorade mot Järnbrott denna röda förmiddag, 2-0 skrevs siffrorna till till slut. Nu är slutet nära. Men jag hänger kvar. Det är lärorikt.
Igår var det alltså studentavslutning för Lerumarna. För lite lite drygt tre år sen var jag en av de lyckliga och det är inte utan att man känner sig stel i lederna. Gammal och trög. Och så vidare. Jag och sambo tog vårt pickpack, åkte pendeltåg, träffade gamla lärare, gamla klasskompisar och annat löst folk för att bevittna Lerums studentavslutning 2011. Joanna och Antonia låg i fokus, så klart. Härligt. Stort grattis, framför allt. Patenterad studentfest på Park Lane nattetid. Kvällen och nattens nota landade på 1182 kronor. Ettusenetthundraåttiotvåriksdaler. Jisses. Tro fan att jag inte har råd att leva annars. Jag bjöd lyckliga studenter på shots, drog lite drinkar, cocktails, öl och betalade ett hutlöst inträde på 240 kronor. På svarta börsen lyckades även Jackie min komma in för en deal värd 300 kronor. Ibland går det stolpe in. Det låter ju helt osannolikt, men så här var det. Allt var helt värt det. Såna här utekvällar går en på hundra kanske. Hela Barcelonagänget förutom LJ var ju på plats och det bådar gott inför augustitrippen. Speciellt om Mackan tappar det på samma vis. Det var, om man säger, Bulldogsklass på det hela.
Tack allesammans för en god kväll och natt. Och, igen, grattis till er alla studenter! Nu börjar den långa raka som leder till ett liv i misär. Nej, jag skojade. Ni är ju 90-talister. Era curlade jävlar.
Imorgon, lugn examenstillställning. Middag på Taras. Också det trevligt på sitt sätt.
Uppdatering i BIF-soppan: Vi förlorade mot Järnbrott denna röda förmiddag, 2-0 skrevs siffrorna till till slut. Nu är slutet nära. Men jag hänger kvar. Det är lärorikt.
Igår var det alltså studentavslutning för Lerumarna. För lite lite drygt tre år sen var jag en av de lyckliga och det är inte utan att man känner sig stel i lederna. Gammal och trög. Och så vidare. Jag och sambo tog vårt pickpack, åkte pendeltåg, träffade gamla lärare, gamla klasskompisar och annat löst folk för att bevittna Lerums studentavslutning 2011. Joanna och Antonia låg i fokus, så klart. Härligt. Stort grattis, framför allt. Patenterad studentfest på Park Lane nattetid. Kvällen och nattens nota landade på 1182 kronor. Ettusenetthundraåttiotvåriksdaler. Jisses. Tro fan att jag inte har råd att leva annars. Jag bjöd lyckliga studenter på shots, drog lite drinkar, cocktails, öl och betalade ett hutlöst inträde på 240 kronor. På svarta börsen lyckades även Jackie min komma in för en deal värd 300 kronor. Ibland går det stolpe in. Det låter ju helt osannolikt, men så här var det. Allt var helt värt det. Såna här utekvällar går en på hundra kanske. Hela Barcelonagänget förutom LJ var ju på plats och det bådar gott inför augustitrippen. Speciellt om Mackan tappar det på samma vis. Det var, om man säger, Bulldogsklass på det hela.
Man såg såå mycket, av scenen, där vi stod och väntade på studenterna.
Det där gillar jag. Symboliken av frihet, på något vis.
Mediakåt, det är man ju ändå.
Antonia!
Joanna! Ser ni vilket fantastiskt väder det var?
Park Lane och här har inte ens Mackan börjat tappa det, tro det eller ej.
Jackie satt där helt ensam. Är ni ok med att jag lägger ut denna, folk?
It's guy love. Att vi här leker studenter ökar bara tragiken.
Dock tog jag ju faktiskt examen förra helgen. Barasånivet.
På Parkans scen hörde vi hemma, kände vi.
Min gamle walesiske vän kom otippat på besök. Helt otroligt. Även
Björka och Bech stötte vi på. Ovärderligt. Love you man!
Den här bilden sammanfattar allt: Mannen, myten, den udda killen som
tappade allt. Och då menar jag inte lite grann. Utan allt, verkligen.
Tack allesammans för en god kväll och natt. Och, igen, grattis till er alla studenter! Nu börjar den långa raka som leder till ett liv i misär. Nej, jag skojade. Ni är ju 90-talister. Era curlade jävlar.
Imorgon, lugn examenstillställning. Middag på Taras. Också det trevligt på sitt sätt.
Kommentarer
Postat av: Tyskens vän
En vacker kväll med gullig avslutning. Tihihihi!
Trackback
