Jag börjar tappa det
Jag börjar tappa det. Lördag kväll, solen går ner, ölen nalkas i likhet med shotarna. Jag börjar tappa det. Spelning på Henkeberg utöver det vanliga, skräpig nachotallrik med ost och jalapeños i takt med intagande av maltdryck och fisherman. Jag börjar tappa det. Vidare transport på okänt vis till vasastaden, tobak sköljs ner i flimmerhåren och gångtrafikera till ett Sticky med inträde dyrare än vanligt. Direkt till en bar med okänt antal drycker. Jag börjar tappa det. Ett fortsatt hål i minnet, när ytterligare fiskar sköljs ner i samma takt som den där maltdrycken. Den där förbannade maltdrycken. Det snurrar i min skalle. Jag börjar tappa det.
För andra gången samma natt görs det; okänd transport till fin lägenhet centralt. Direkt in till en säng som för mig är okänd. Vakna upp. Vomitera i säng + byrå + golv. Bli utförd från den fortsatt okända sängen, till en fåtölj för att slutföra sömnuppdraget. Ny t-shirt luktar kräks. Jag börjar tappa det. Tobaksbladning med gamla nachos och jalapeños och den där jävla maltdrycken. Det osar. Jag börjar tappa det. Vaknar, dock inte i en fåtölj utan på ett golv någonstans i Linnéstaden. Vandra hem i letande efter spårvagn osande och stinkande. Är vid slottsskogen och vill vomitera igen. Upptäcker att idén är dum och väljer att fortsätta trippen mot säker mark. Jag börjar tappa det.
Hemma på stört, känns det som, och nu dags att i ösigt regnväder åka till Heden för att döma jumbomöte i division 7. Jag gör bort mig lika mycket som lagen, men mår bra. Jag tjänar pengar. På väg hem kommer migränattack. Jag börjar tappa det. Sjukanmäler mig från träning, herregud jag hade ju genomfört 90 minuter nyss, och spenderar kväll ensam i säng med youtube och kycklingrulle som aningslöst levererats till dörren. Jag börjar tappa det. Skakar i kroppen, sambo kommer hem och ser förödelsen, hon säger orden: "Du börjar tappa det." Och jag kunde liksom inte sätta emot. Idag har jag en bakvänd onykterhet, fortfarande. Jag snusar svagt. Jag har tappat det.
Hemma på stört, känns det som, och nu dags att i ösigt regnväder åka till Heden för att döma jumbomöte i division 7. Jag gör bort mig lika mycket som lagen, men mår bra. Jag tjänar pengar. På väg hem kommer migränattack. Jag börjar tappa det. Sjukanmäler mig från träning, herregud jag hade ju genomfört 90 minuter nyss, och spenderar kväll ensam i säng med youtube och kycklingrulle som aningslöst levererats till dörren. Jag börjar tappa det. Skakar i kroppen, sambo kommer hem och ser förödelsen, hon säger orden: "Du börjar tappa det." Och jag kunde liksom inte sätta emot. Idag har jag en bakvänd onykterhet, fortfarande. Jag snusar svagt. Jag har tappat det.
Jag börjar verkligen tappa det. På riktigt. Det här är ju tragiskt.
Kommentarer
Trackback
