Att aldrig ge upp
Jag minns ju själv hur det var, herregud, och den klumpen i magen som följde efter. Att man liksom inte dög till vissa grejer. För jag har liksom alltid trott det. Inom allt. Att mitt kunskapsområde är så smalt att jag borde ägna mig åt en förbannad sak; skriva. Och så. Jag hade ju lagt på tok för höga belopp, i mitt tycke, för att lära mig köra bil exempelvis Idag, två och ett halvt år senare, var det min kärleks tur. Jackie beskriver sin uppkörning och kugg på ett jävligt bittert sätt HÄR.
Man kan ju dock inte annat än att förstå tidigare nämnda frustration hos sambon min. Det lät liksom inte rättvist. Och även fast hon är en tjej som i stort sätt alltid ifrågasätter mina åsikter och handlande (med all rätt kanske) så håller hon med om tesen att fenomenet uppkörning är förlegat och hör hemma någonstans tidigt 1900-tal, ungefär. Oftast sketgrejer det faller på. Och VEM som bedömer. Att inte körskolan kan göra bedömningen är för mig en gåta. Det har diskuterats. Men, som det sägs i en sketch, det ska diskuteras från nämnd till nämnd, från bord till bord och så vidare. Men så här är det, nu, och jag känner igen mig i detta och känner mig manad att säga åt dig att kämpa på, hjärtat! Ge inte upp nu, även om det är skit. Kämpa kämpa. Du vet vad jag känner och tycker.
Nervositeten jag hade på jobbet ska vi nog icke nämna här. Att jag kunde vara så nervös för en annan persons skull, trodde jag var omöjligt. Vi sväljer detta tillsammans, och går vidare.
Ikväll; korpmatch. Ska innan dess få i mig käk. Svår uppgift när jag är enkel änkling. Säg de två sista orden i föregående mening snabbt 75 gånger. HAH! Tänkte väl det, ja.
Man kan ju dock inte annat än att förstå tidigare nämnda frustration hos sambon min. Det lät liksom inte rättvist. Och även fast hon är en tjej som i stort sätt alltid ifrågasätter mina åsikter och handlande (med all rätt kanske) så håller hon med om tesen att fenomenet uppkörning är förlegat och hör hemma någonstans tidigt 1900-tal, ungefär. Oftast sketgrejer det faller på. Och VEM som bedömer. Att inte körskolan kan göra bedömningen är för mig en gåta. Det har diskuterats. Men, som det sägs i en sketch, det ska diskuteras från nämnd till nämnd, från bord till bord och så vidare. Men så här är det, nu, och jag känner igen mig i detta och känner mig manad att säga åt dig att kämpa på, hjärtat! Ge inte upp nu, även om det är skit. Kämpa kämpa. Du vet vad jag känner och tycker.
Nervositeten jag hade på jobbet ska vi nog icke nämna här. Att jag kunde vara så nervös för en annan persons skull, trodde jag var omöjligt. Vi sväljer detta tillsammans, och går vidare.
Ikväll; korpmatch. Ska innan dess få i mig käk. Svår uppgift när jag är enkel änkling. Säg de två sista orden i föregående mening snabbt 75 gånger. HAH! Tänkte väl det, ja.
Kommentarer
Trackback
