Finner inte ord
Ibland blir jag bara så förbannad på mig själv. Det är jag nu när jag skriver. Förbannad. Upprörd. Irriterad. Och illamående. Fan. Så onödigt. På något sätt har jag lyckats ställa till det för mig igen. Har haft en lite halvdeppig period på sistone då jag känt att jag förlorat greppet om allt. Nu, idag faktiskt, kändes allt väldigt mycket bättre och jag började känna lycka igen. Första riktiga vårdagen för i år kan vi ju dessutom säga att det var.
Men, när jag kliver av tåget i Mölndal kommer nästa orosmoln. Var är mitt månadskort? Det kort jag lagt 1390:- på och ännu inte registrerat. FAN! Ja, svordomen kom ut så brutalt. River upp hela väskan och kollar varenda liten fickmynning hemmavid men finner inte kortet. Ringer hittegods och ber om flexibilitet och gemensam problemlösning, får kalla handen och vänta till imorgon (varför är det alltid så? Ge mig ett jävla nummer till de som jobbar på tåget bara!) Chansen att jag får tag i kortet är teoretisk och nu behöver jag att någon ger mig 1400 kronor. Och, det sker ju inte.
Hur jag lyckades? Jo, jag somnade på tåget, vaknade för sent, rafsade ihop grejerna sprang för att hinna av i Mölndal. Kortet låg på bordet och ligger kanske där än. Jag vet inte. Jag vet fan ingenting längre. Blir så förbannat trött på allt nu. NÄR ska jag ha en längre positiv period i mitt liv? I-landsproblematik denna dag. Lev med det.
Kommentarer
Trackback
