Anthon Eriksson

En helg på landet sätter sina spår. Och det är så sant. Det ger verkligen energi. Jag sover som en stock när jag väl är på plats och blir dödstrött. Inbillar mig dock att det endast kommer sig av att gammal dålig energi förloras och ny tillkommer. Långhelg i småländska skogarna. I Östergötland. Kärleken till vårt lilla torp växer med åren,

Vi var ett gäng om fem och det var givetvis ytterst trevligt alltsammans. God mat (fusk från LCHF, ska erkännas), bra väder, gamla minnen, gamla bekanta möten, gamla polare möttes och mycket mycket mer därtill. Sällan jag känner så här men, snart vill jag nog tillbaka. Ypperligt och gemytligt. Tack!

Att Nico och Emma åkte hem så tidigt till Spanien är bara beklagligt, så klart.

Mirakulöst nog fick jag träffa Jackie en snabb sväng i eftermiddags. Det blir lite mixade känslor när vi ses sådär utan att vi själva var beredda på det. Men det var fett. Oh ja.

Igår: Schlagerbrons. Idag: Hockey-VM-silver. Vi vinner aldrig, numera.

Förresten, varför ska jag rösta igen bara för att några valsnubbar och snubbor tappat bort några röster? Min röst från i höstas står fast. Bra så. (Kom inte dragandes med "medborgerliga plikt" igen, snälla.)

Sen är vi där igen. Måndag morgon. Och jag går upp snortidigt. Fullt med föreläsning, plugg, kaffe med Sara, jobb kvällstid. Jävelvecka på g. Hörs när jag har koll på läget igen!