Nu får det tamejfan vara nog!
OBS! Nu ska jag skriva en väldigt seriös text:
Vad är detta? Med risk att låta lite väl konspirationsteoretisk (kan man säga så?) så blir det lite tröttsamt. Det har varit på gång lite grann det här. Mer eller mindre hela mitt liv. Säg vad ni vill, men, jag har alltid varit en hackkyckling. Det är så förbannat tacksamt att ständigt hacka på mig, mina svagheter, min dåliga fysik, dåliga omdöme, min praktiska oförmåga och...ja, det mesta har det visat sig. Jag har väldigt dåligt självförtroende, även om fasaden visar nåt annat numera, men en tuff barndom där jag var kommunens mes nr 1 sitter i ibland. Det är helt enkelt förbannat simpelt att klanka ner på mig. Jag lever med det, och numera har jag så pass stor stake att kunna påstå att vissa människor är tragiska och patetiska.
Det är inte det detta handlar om. Utan det finns väldigt många människor omkring mig, nära och kära, som jag älskar på flera vis, men som gärna förklarar för mig hur jag ska leva och verka. Det är ju bara att skita i, och den styrkan har jag allt som oftast men det finns tillfällen där det eskalerar. Nu gäller det främst den profilbild som just profilerat mig senaste dagarna på något så obetydligt som det sociala nätverket. Den är inte särskilt charmig, men lite rolig så där. När andra människor har lite skojfriska och halvseriösa profilbilder kommer de oftast undan det. Inte jag. Trots att flera ser humorn i det är många emot det och tycker att jag omedelbart ska byta ut bilden. Det har jag nu gjort. Jag vek mig. Men att vissa kommer undan med harmlösa skämtsamma profilbilder och andra inte kan tyckas märkligt. Och säger ganska mycket om hur människor ser på andra människor. Det spelar ingen roll HUR bilden är eller ser ut, utan VEM som har den. Precis som mode. Vad du har på dig spelar ingen roll, frågan är vem som har det på sig. Vilket är för jävla tragiskt bara. Det är uppenbarligen skillnad på folk och folk.
LCHF kör jag på nu, också. Vet inte om det är svensk avundsjuka eller bara irritation eller bara jag och min kropp som tolkar fel mitt i all kolhydratdesperation men hela tiden ska man anmärka på den diet jag nu valt. Hur jag ska göra och hur jag inte ska göra. Tack, jag vet. Era jävla nollor. Jag får äta majonnäs, så det så.
Är det kolhydratbristen som gör mig grinig? Är det en biverkan, tro? Orkar inte hackandet längre, dock.
Jag har vikit mig för etablissemanget alltför många gånger. Jobbar på att undvika återfall.
Vad är detta? Med risk att låta lite väl konspirationsteoretisk (kan man säga så?) så blir det lite tröttsamt. Det har varit på gång lite grann det här. Mer eller mindre hela mitt liv. Säg vad ni vill, men, jag har alltid varit en hackkyckling. Det är så förbannat tacksamt att ständigt hacka på mig, mina svagheter, min dåliga fysik, dåliga omdöme, min praktiska oförmåga och...ja, det mesta har det visat sig. Jag har väldigt dåligt självförtroende, även om fasaden visar nåt annat numera, men en tuff barndom där jag var kommunens mes nr 1 sitter i ibland. Det är helt enkelt förbannat simpelt att klanka ner på mig. Jag lever med det, och numera har jag så pass stor stake att kunna påstå att vissa människor är tragiska och patetiska.
Det är inte det detta handlar om. Utan det finns väldigt många människor omkring mig, nära och kära, som jag älskar på flera vis, men som gärna förklarar för mig hur jag ska leva och verka. Det är ju bara att skita i, och den styrkan har jag allt som oftast men det finns tillfällen där det eskalerar. Nu gäller det främst den profilbild som just profilerat mig senaste dagarna på något så obetydligt som det sociala nätverket. Den är inte särskilt charmig, men lite rolig så där. När andra människor har lite skojfriska och halvseriösa profilbilder kommer de oftast undan det. Inte jag. Trots att flera ser humorn i det är många emot det och tycker att jag omedelbart ska byta ut bilden. Det har jag nu gjort. Jag vek mig. Men att vissa kommer undan med harmlösa skämtsamma profilbilder och andra inte kan tyckas märkligt. Och säger ganska mycket om hur människor ser på andra människor. Det spelar ingen roll HUR bilden är eller ser ut, utan VEM som har den. Precis som mode. Vad du har på dig spelar ingen roll, frågan är vem som har det på sig. Vilket är för jävla tragiskt bara. Det är uppenbarligen skillnad på folk och folk.
LCHF kör jag på nu, också. Vet inte om det är svensk avundsjuka eller bara irritation eller bara jag och min kropp som tolkar fel mitt i all kolhydratdesperation men hela tiden ska man anmärka på den diet jag nu valt. Hur jag ska göra och hur jag inte ska göra. Tack, jag vet. Era jävla nollor. Jag får äta majonnäs, så det så.
Är det kolhydratbristen som gör mig grinig? Är det en biverkan, tro? Orkar inte hackandet längre, dock.
Jag har vikit mig för etablissemanget alltför många gånger. Jobbar på att undvika återfall.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Lchf gör en till en riktig darrande klimakteriekossa i början.. men det går över :) gillar du majonäs o broccoli o keso m.m så är nog lchf bra för dig. Sen kan man alltid gå över till gi efter ett tag :) lycka till!
Postat av: Syster
Vill bara pâpeka att du är den bästa lillebrorsa en syster kan önska!! Skit i vad folk säger, och om de klankar ner pâ dig beror det ENBART pâ dem och har inget med dig att göra. Du vet hur mycket du är värd och man ska aldrig ödsla tid pâ människor som trycker en nerât, bara pâ dem som lyfter en uppât. Livet är kort, och det är DITT liv, ingen annans! Älskar dig.
Postat av: Anthon
Tack min älskade syster :) orden värmer och jag älskar dig!
Trackback
