Anthon Eriksson

Det är mycket nu, för att inte säga sjukt mycket nu. Åtminstone idag. Som sig bör, mitt i veckan och allt. Full fart med dubbla muntliga redovisningar varav en opponering och en sista presentation inför "drakar" på Almi. Drakar, ja. Det skulle föreställa ett slags Draknäste åtminstone när två personer skulle grilla mig och granska den presentation jag la fram om min framtida affärsidé. Alltid lika nervöst och obehagligt, tänker ni. Men nej, det gick ruggigt bra. Inte bara skönt att ha det gjort utan, det gick riktigt bra. Feedback modell hög klass var det likväl.

För att kunna nå Almi var jag tvungen att åka stadsbuss i Halmstad. Förbluffad blev jag. Ett vänligt "hej" möttes jag av busschauffören. Även på resan hem kom det en vänlig hälsning. Det händer inte i Göteborg. Det räcker alltså att åka till Halmstad för att uppleva det här gemytliga och lite landsbygdsaktiga. Jag är en stadskille, absolut, men på något sätt gillar jag det här vänliga. Det är så orört. Så oförstört, framför allt. Göteborg är på många sätt en rutten stad. Även i jämförelse med en stad som Stockholm. Där går du in i en butik och får ett gott bemötande, Göteborg är bevisat sämre på detta med. Okej okej, det är inget som säger att det ligger i staden. Jag älskar mitt Göteborg på alla sätt. Men det kanske är dags att utröna myten om att Göteborg är den mest öppna och enklaste staden. Men vad fan vet jag?

Skrivs inte mycket nu. Fullt upp. Inte en ledig sekund. Och det är bara en knapp överdrift, ska vi komma ihåg. Det är mycket nu. Sjukt mycket.