Anthon Eriksson

Det var den 23:e augusti 2010. Jag hade precis haft mitt livs sjukaste, roligaste och på många sätt mest lärorika resa när Rivieran betades av i en hiskelig takt. Men nu var det 23:e augusti vi skulle tala om, ju. Dags att äntligen ta sig an något nytt. Det var längesen jag gjorde det. Och jag hade samma obehagskänsla som vanligt. Men nu var det ju dags. För en utbildning. På högskolan. I Halmstad.

Introduktionen i sig var väl inget i sig att direkt tala om, vi samlades i klassrummet för att hälsas välkomna av programrektor. Vi satt i en sal, på rad lite grann. Presenterade varandra. Jag minns inte så mycket av detta. Det jag kunde notera var att det var fyra stycken från samma lilla stad, Sölvesborg. Ytterligare någon skåning, någon som kändes lite äldre, en till från Göteborg och på det hela taget SÅG klassen trevlig ut. En snubbe som kom in lite halvdant och slarvigt i ett par mjukisbrallor, jag tror han var marockan, dessutom var det besvärande många från just Halmstad med omnejd. Det störde mig lite. Eller, kanske inte. Men aningen, tror jag.

Jag hade nu tagit tjänstledigt för att bli akademisk och studera. Ännu hade jag inte en aning om vad som väntade. En introduktionsvecka följde nu med välkomnanden från medelålders män i lustiga kavajer och frisyrer. Jag förstod aldrig vilka de var, riktigt. Men de bjöd på flera roliga historier och anekdoter. De talade dock lite över våra huvuden, eftersom deras tal var riktat till studenter som hade minst tre år framför sig. Vi hade ju bara ett ynka stackars år.

Veckan förflöt, nu var det dags att skaffa böckerna. Jag talade med besvärligt skakig röst till en småländsk tjej, Louise, och en göteborgare, Sara, om vilket material det var vi skulle införskaffa. Teknisk Ekonomi följde nästkommande vecka, en kurs som redan orsakade huvudbry. Månaden skulle bli september och vi skulle nu sätta oss på våra första föreläsningar. Teknisk Ekonomi och Immaterial- och Avtalsrätt var på schemat. Det satt inte gott i munnen. Men nu jävlar. Nu satan skulle jag visa dom. Jag var på väg att bli en akademisk student på ett universitet. Hur den grejen gick fortsätter i del två. Dessutom reder jag ut missförståndet med antalet Sölvesborgare...more to come!