Måndagsidioti
Tänk, att ett så etablerat second hand-företag missat själva tanken med just second hand:
Veckans idiot #2
Göran Greiders svar här nedan från GT i veckan förbryllar mig en aning:
Jag vet inte, Göran. Det hedrar dig att du vill blicka framåt och inte är en traditionell bakåtsträvare. Men, har inte radergummit fungerat genom åren? "Sudda och göra om" är väl inte det som iPaden har tillfört i den svenska undervisningen, om man säger så.
Ibland slår det slint. Även för en räv som Göran Greider.
Ibland slår det slint. Även för en räv som Göran Greider.
Veckans idioter
Här är dom. Trötta gubbar och tanter utan verklighetsförankring eller logiskt tänkande. Detta är gubbarna och tanterna som tycker Göteborg offentligt ska göra bort sig. Som vill ta bort serveringstillstånd vid klockan 3 på helger, för ansvarsfulla krogägare i Göteborgs nattliv.
Snart klubbas det igenom. Politikerna, läs de rödgröna, tror att det löser Avenyns problem. Jo tjenare, släpp sargen och kom in i matchen. När de på allvar tror det utnämner de sig själva till idioter.
När tegelstenen blev inne igen
Egentligen har jag ett rätt komplicerat förhållande till mobiltelefoner. På något vis lyckas jag aldrig få fason på någon jag har ägt. iPhone 3 blev jag tvärblåst på, LG har aldrig levererat, samsung var bara kass och så var det HTC då. Laddarmottagaren pajade. Så klart.
Nokia 3310 badade jag med på konfaläger efter en lianfärd som gick snett.
Nu ger jag Apple ytterligare en chans. Detta inlägg skrivs med min nya iPhone 4s och det har börjat bra. Men snart brakar den väl ihop, som alla andra smartphones vars uppenbara brister sällan eller aldrig nämns.
Det fanns ju en tid när man skulle ha så små nallar som möjligt och ringsignaler laddades ner från obskyra företag som Jamba och sånt. Hade du för stor telefon blev du utskrattad för din "tegelsten". Men, nu är vi tillbaka till tidigt 90-tal. Tegelstenerna, idag kallade smartphones, är det som är inneprylen 2012. Ju mindre, desto mer utskrattad och hånad.
Är inte det ett steg tillbaka i samhället?
Bloggandet för 2012
I en månad har jag hållt uppe med bloggeriet. Det har sina skäl. Jag kände för ett break. En månad, så där, för att samla ny inspiration och kraft. Nu känner jag att det är tillbaka och jag har börjat så smått fila på en ny blogg. Fan, ett nytt bloggkoncept till och med.
Flera nyheter kommer det att vara, ingående hur dessa kommer att vara vet jag knappt själv ännu men detta är tanken:
- Ny layout: Min är rätt tröttsam, tycker ni inte? Även en ny logga ska ingå i detta.
- Färre vardagsbestyr ("idag bajsade jag klockan 14...") och så vidare utan mer goa iaktagelser och åsikter
från just vardagen. Sånt som sticker ut.
- Stående inslag varje vecka: "Veckans ..." och "Dagens...". Ja, ni hajar vad jag menar va?
- Fler bilder, som jag tar själv. Inväntar (och gud ska veta att jag väntat) på en iPhone 4s.
Den kan säkert bidra.
- Tätare uppdateringar: Mitt på dagen-uppdateringar hoppas jag också blir några fler men "tyvärr"
har jag ett åtta till fem-jobb som i det närmaste omöjliggör heltidsskrivande, i dagsläget.
- Trots fler bilder får inte texten lida. Jag ska köra några rena textdokument där utdrag från ett större projekt ska tjuvkikas på här i denna blogg. Storslagna planer, förstår ni.
- Antalet unika sidvisningar ska få ett uppsving. Jag har satt upp ett internmål, därför redovisar jag inte siffran för er här. Så det så.
Vad tror ni? Kan bli nåt det här. Den här bloggen.
Flera nyheter kommer det att vara, ingående hur dessa kommer att vara vet jag knappt själv ännu men detta är tanken:
- Ny layout: Min är rätt tröttsam, tycker ni inte? Även en ny logga ska ingå i detta.
- Färre vardagsbestyr ("idag bajsade jag klockan 14...") och så vidare utan mer goa iaktagelser och åsikter
från just vardagen. Sånt som sticker ut.
- Stående inslag varje vecka: "Veckans ..." och "Dagens...". Ja, ni hajar vad jag menar va?
- Fler bilder, som jag tar själv. Inväntar (och gud ska veta att jag väntat) på en iPhone 4s.
Den kan säkert bidra.
- Tätare uppdateringar: Mitt på dagen-uppdateringar hoppas jag också blir några fler men "tyvärr"
har jag ett åtta till fem-jobb som i det närmaste omöjliggör heltidsskrivande, i dagsläget.
- Trots fler bilder får inte texten lida. Jag ska köra några rena textdokument där utdrag från ett större projekt ska tjuvkikas på här i denna blogg. Storslagna planer, förstår ni.
- Antalet unika sidvisningar ska få ett uppsving. Jag har satt upp ett internmål, därför redovisar jag inte siffran för er här. Så det så.
Vad tror ni? Kan bli nåt det här. Den här bloggen.
En julhelg att minnas
Ja, käre tid. Hur ska vi minnas denna julhelg då? Ni som känner mig vet att jag inte är en direkt supporter av ospontant firande, där jul är på många sätt en fruktansvärd högtid där ensamma människor blir påminda om detta. Visst är det mysigt och så, men mest är det ganska överskattat. Fast ändå, det är gos- och mysstämpel på alla sätt.
Denna jul blev en helt ny upplevelse. Hos mamma och pappa firades det på sedvanligt, men på den 23:e och med Jackie som tillskott. Trevligt och en väldig kamp i julklappspelet. Trivsamt. Iväg på stört till nattjobb, därefter direkt till Borås där ett par timmars sömn hann sköljas iväg innan en hektisk julafton tog vid.
Jag och 15 andra goa glada julfirare, alla en del av samma släkt och jag påsmygande utböling som ändå blivit en del av släkten. Många barn, hejdlöst med paket, god mat, trevlig underhållning, Kalle x2 på TV och så då: Den Stora Utmaningen. Jag, som jultomte. Ingen så liten att tomten känns trovärdig längre, jag tar på mig ansvaret. Köper tidningen (sicken jävla ursäkt, egentligen) och två diskussioner med Boråsare och tre biltut senare klampar jag in och beter mig som en äkta fylletomte som skrockar, kramar barn och vuxna alltemellan klunkarna med Falcon. Nåja, att vara jultomte var på flera vis underhållande. Min julafton var sammantaget riktigt god.
Värre med juldagen. Där tömde jag kroppen på både julmat och stolthet. Från första uppvaknandet klockan 9 var toabesök där det orala tömmandet standard fram tills ordinarie läggdags. Så här: De tilltänkta festligheterna fick avböjas och istället låg jag i en Näsströmsk säng i mörkt rum med andra festligheter vägg i vägg. Min juldag blev en kavalkad av annat än suputer. Magsjuka eller bakfylla eller stress. Ingen vet. Kommer jag jobba imorgon? Inte en aning. Men jag har mått bättre. Men, god jul på er! Min jul var spänning av yttersta klass. Minus i kilo. När hände det senast?
Julklappar? Jo, det vanns en del i spelen. Men vilket som är mitt och vilket som är sambos är en fortsatt gåta. Men en Soda Stream har skymtats här hemma. Inte alls illa. Inte alls.
God jul!
Antherior önskar alla bloggläsare en god jul! Jag är snart tillbaka. Men, tills vidare, god jul på er! Ta det lugnt med glöggen. Det kan finnas barn i närheten.
Själv firar jag min första jul utanför ordinarie familj och åker till sambos kärnsläkt i Borås. Det blir en jul, även det, att hänga i granen. Tjo!
Själv firar jag min första jul utanför ordinarie familj och åker till sambos kärnsläkt i Borås. Det blir en jul, även det, att hänga i granen. Tjo!
Min nya utsikt!
Vi bytte platser härförleden på jobbet. Ny miljö, nytänk, nytändning. Allt skulle vara så nytt och fräscht. Bara för att vi ska tända till på nytt här på bolaget. Fint, tänkte jag. En viss spänning när det på veckomöte skulle breakas vilka platser som skulle tilldelas. Förlorar jag min fönsterplats? Vem ska nu ha full koll på allt? Tar någon mina rutiner? Vad händer med mina sparade inställningar? Min mailbox? Frågor hopar sig.
Jag blir brutalt av med min plats, säger chef hånfullt på mötet. Vart tar jag vägen? Varför ska jag vara någon annanstans? Går in på toa, gråter en skvätt, samlar mod och kör två djupa men ändock snabba andetag, doppar huvudet i iskall handduk (gud vet vart den har varit), går tillbaka till samma veckomöte. Och nu är jag redo. Förlorar jag min utsikt?
Före.
Efter.
Men jag vet inte riktigt. Utsikten är inte jättemycket bättre, det är den inte. Jag blev verkligen pånyttfödd och en starkare människa av denna inspirerande flytt. Just idag är jag stark. Och den sensationella flytten en meter motsols känns helrätt. En halvtimmes bök. För detta. Nu gråter jag en skvätt, igen. Fast av helt andra skäl.
RV 40
I bloggens hemnäste. Kollektivtrafik. Buss 100 föräras återigen med ett bloggbesök. Lurarna på, sambon nerpackad och leendet intakt. Jag är ledig idag. Diggar det. Ledig så där mitt i veckan. En torsdag mitt i december. 15:e idag för övrigt, stort grattis till syrran som firar sin 28:e födelsedag i värmen med mamma, pappa och den alltid lika habile Nico.
Vi då? Jo, vi ska till Borås. Eftersom julafton ska spenderas där känns det lite grann som Confederations Cup, man rekar läget inför. Lirar lite, ta en öl kanske för att försöka inta en ny sorts julstämning. Den hos Näsström. Att jag första gången firar julafton på annat håll än mitt eget, tyder på någonting särskilt. Tänk att Jackie är den där lilla särskilda. Som jag älskar så. Tänkte ni ville veta.
Det här är tragiskt nog sista lediga vanliga torsdagen. 2012 stundar och ett nytt schema med det. Snart är jag GP:s ansikte utåt. Ett av flera, ska tilläggas.
Så här sitter vi då. Dagen efter världsklassjulbord med jobbet på casinot (DEN sillen utklassar alla). Casinot då? Nja, inte Monaconivå direkt. Men vem är jag att döma? Egentligen. Puss på er.
Detta är på gång
Mycket nu. Har inte vistats i denna miljö på länge. Men det är, som sagt, mycket nu. Dagligen tänker jag på såna här klockrena ämnen att skriva om här. Men det fastnar liksom inte. Svårt att finna drivkraften. Men jag kämpar, trots allt.
Mycket jobb, är det framför allt. Stor fokus på arbete och slit, för mer umgänge med nära och kära och inte så mycket för en simpel blogg. Fotbolls-EM stundar i sommar, nu skall biljetter sökas. Som att finna en nål i en höstack, ungefär. Jag ska jobba med flera olika saker på GP, bland annat reception från 2012, och fronta oss. Imorgon ska jag för första gången spela bort pengar, med just arbetskamrater, på Casino Cosmopol. Framförallt skall en ljuvlig julmiddag avnjutas. Ledig torsdag, en go helg med mycket vin väntar.
Jag har varit utarbetad. Inte utbränd, det känns för överdrivet, utarbetad.
Jul stundar. En julafton i Borås, se på fan. Diggar inte jul men det är...gemytligt. Ja, trivsamt liksom.
Annars då? Jo, jag har uttalat mig i den eminenta fotbollsbloggen Götaholmaren, kolla HÄR.
Och för alla er som väntat, ja, det blir en årskrönika även för 2011. Återkommer med Del 1 under veckan. Tack ni som hade tid att läsa detta. Auf wiederhören.
Mycket jobb, är det framför allt. Stor fokus på arbete och slit, för mer umgänge med nära och kära och inte så mycket för en simpel blogg. Fotbolls-EM stundar i sommar, nu skall biljetter sökas. Som att finna en nål i en höstack, ungefär. Jag ska jobba med flera olika saker på GP, bland annat reception från 2012, och fronta oss. Imorgon ska jag för första gången spela bort pengar, med just arbetskamrater, på Casino Cosmopol. Framförallt skall en ljuvlig julmiddag avnjutas. Ledig torsdag, en go helg med mycket vin väntar.
Jag har varit utarbetad. Inte utbränd, det känns för överdrivet, utarbetad.
Jul stundar. En julafton i Borås, se på fan. Diggar inte jul men det är...gemytligt. Ja, trivsamt liksom.
Annars då? Jo, jag har uttalat mig i den eminenta fotbollsbloggen Götaholmaren, kolla HÄR.
Och för alla er som väntat, ja, det blir en årskrönika även för 2011. Återkommer med Del 1 under veckan. Tack ni som hade tid att läsa detta. Auf wiederhören.
I sommar blir det Bruce!
Biljetter bokade. Kirrade. Klara. Tack vare att Rob angivit sitt intresse blir det han, jag och pappa Kjell som den 27 juli ska få ta del av storslagen konsert. Bruce Springsteen and the E Street Band. Farsan lyckades, biljetterna är klara. Nu väntar vi bara in sommaren och det storslagna vädret den 27 juli på Ullevi. Någon som har en prognos fram tills dess, förresten?
Går mycket på lågfart nu. Ikväll blir det ett gott umgänge i goda domarkollegors sällskap efter en jobbvecka som tagit hårdare än på länge. Sjukfrånvaro i tisdags, dessutom. Bara en sån sak. Den där väggen är nära nu. Men jag ska kämpa på, lite till. 2011 är snart över.
Hej på er!
Går mycket på lågfart nu. Ikväll blir det ett gott umgänge i goda domarkollegors sällskap efter en jobbvecka som tagit hårdare än på länge. Sjukfrånvaro i tisdags, dessutom. Bara en sån sak. Den där väggen är nära nu. Men jag ska kämpa på, lite till. 2011 är snart över.
Hej på er!
En helt sinnessjuk idé - vem vill testa med mig?
Det finns egentligen ingenting unikt eller fascinerande i min idé eller experiment. Tror många har haft tunga år där de säkert ha gjort grejen. Eller bara bott utomlands där det är standard. Men i mörka höst- och vintermånader är fenomenet inte alls lika vanligt. Vill ni höra min tanke, som jag eventuellt tänker testa med frivilliga? (Anmäl er hos mig!) Jo, det här med att gå ut på krogen varje kväll under en veckas tid.
Så här, jag har ju ett heltidsjobb. Tänk er att jag går ut varje kväll, är uppe vidrigt sent och har kanonroliga utekvällar SJU kvällar i rad. Inte för alla är roliga men jag gööör krogen måndag-söndag.
Exempel på ett upplägg skulle kunna vara så här:
Måndag: Några kalla på Henriksberg, som ju tagit över Pusterviks pingis-koncept, där pingis och tonvis med öl blandas i en måndag kväll som helt plötsligt känns vansinnigt rolig.
Tisdag: Segt. En hel jobbtisdag samt en natt med för lite sömn och direkt på det igen efter ytterligare tung arbetsdag. Ikväll och i natt är vi på Berså och shotar, dricker hejdlöst och somnar gott hemma i soffan med kläder på klockan 4. Klockan ringer planenligt två timmar senare. Med ett buzz going on, fortfarande.
Onsdag: Lill-lördag! Klackarna i taket. Eller? Ingen är egentligen särskilt taggad dock, denna dag 3. Men vi gör ett tappert försök och ramlar hem från Bliss mitt i den mörka natten. Onyktra och glada.
Torsdag: Nu finns det ju verkligen inget som stoppar oss. Lite halvnostalgi denna kväll då Sticky får sig ett välförtjänt besök och via Donken är en lyckad utekväll med mid-90's-barn bums i säng en kort sväng innan plikten kallar.
Fredag: Jobbdagen fungerar. Men sömnbristen är påtaglig. Fast vafan, helgen stundar och efter flera förfester i Vasastan och Linné avslutas kvällen på Yaki-da, Excet eller Parkan. Sibyllakiosken på Avenyn får sig ett besök på tidig morgon och det kanske bästa av allt - ledig lördag och ännu en natt som regelrätt kan balla ur.
Lördag: Ska ju vara den mest lyckade utekvällen. Upplägget fungerar som ovan. I säng tidig söndag morgon med tusentals promille från veckan som förflutit lika tätt som brännan i en jägershot.
Söndag: Vi drar ut på helgen till max efter lång förfest hemma med massa musik från Så Mycket Bättre. Men egentligen vill vi bara sitta på Babar och ta ett par kalla för att sammanfatta den sjukaste jävla veckan i Göteborg någonsin. Vi gör nog så. Tar en lugn söndag på hak och bara summerar alltsammans. Snart är det dags för en, desto mer, vanlig vecka.
HUR sugna är ni inte nu då? Jag ska experimentera. Jobba heltid och köra krogliv i en vecka. Vem är på? En vecka. När som helst. Hör av dig!
Snälla ni som eventuellt inte förstår ironi, googla ordet ironi eller läs ej detta inlägg. Med andra ord, uttrycket "en nypa salt" är också viktigt att ha med sig när man läser detta. Viktigt att påpeka bland eventuellt skitnödiga läsare.
Så här, jag har ju ett heltidsjobb. Tänk er att jag går ut varje kväll, är uppe vidrigt sent och har kanonroliga utekvällar SJU kvällar i rad. Inte för alla är roliga men jag gööör krogen måndag-söndag.
Exempel på ett upplägg skulle kunna vara så här:
Måndag: Några kalla på Henriksberg, som ju tagit över Pusterviks pingis-koncept, där pingis och tonvis med öl blandas i en måndag kväll som helt plötsligt känns vansinnigt rolig.
Tisdag: Segt. En hel jobbtisdag samt en natt med för lite sömn och direkt på det igen efter ytterligare tung arbetsdag. Ikväll och i natt är vi på Berså och shotar, dricker hejdlöst och somnar gott hemma i soffan med kläder på klockan 4. Klockan ringer planenligt två timmar senare. Med ett buzz going on, fortfarande.
Onsdag: Lill-lördag! Klackarna i taket. Eller? Ingen är egentligen särskilt taggad dock, denna dag 3. Men vi gör ett tappert försök och ramlar hem från Bliss mitt i den mörka natten. Onyktra och glada.
Torsdag: Nu finns det ju verkligen inget som stoppar oss. Lite halvnostalgi denna kväll då Sticky får sig ett välförtjänt besök och via Donken är en lyckad utekväll med mid-90's-barn bums i säng en kort sväng innan plikten kallar.
Fredag: Jobbdagen fungerar. Men sömnbristen är påtaglig. Fast vafan, helgen stundar och efter flera förfester i Vasastan och Linné avslutas kvällen på Yaki-da, Excet eller Parkan. Sibyllakiosken på Avenyn får sig ett besök på tidig morgon och det kanske bästa av allt - ledig lördag och ännu en natt som regelrätt kan balla ur.
Lördag: Ska ju vara den mest lyckade utekvällen. Upplägget fungerar som ovan. I säng tidig söndag morgon med tusentals promille från veckan som förflutit lika tätt som brännan i en jägershot.
Söndag: Vi drar ut på helgen till max efter lång förfest hemma med massa musik från Så Mycket Bättre. Men egentligen vill vi bara sitta på Babar och ta ett par kalla för att sammanfatta den sjukaste jävla veckan i Göteborg någonsin. Vi gör nog så. Tar en lugn söndag på hak och bara summerar alltsammans. Snart är det dags för en, desto mer, vanlig vecka.
HUR sugna är ni inte nu då? Jag ska experimentera. Jobba heltid och köra krogliv i en vecka. Vem är på? En vecka. När som helst. Hör av dig!
Snälla ni som eventuellt inte förstår ironi, googla ordet ironi eller läs ej detta inlägg. Med andra ord, uttrycket "en nypa salt" är också viktigt att ha med sig när man läser detta. Viktigt att påpeka bland eventuellt skitnödiga läsare.
Att gå på konstgjord andning
Det är precis så det känns nu. En arbetsvecka på sisådär cirkus 60 timmar direkt efter en vräkarresa som höll sin egna klass. Helg i Manchester visade sig på alla dess vis vara svårslaget. 18 gubbar, en målsättning och en och annan pint. Vi såg ju också på toppfotboll i form av toppmöte i Premier League, City-Newcastle (3-1) men på nåt sätt blev det en parentes i sammanhanget.
Så här kan man säga om resan: Nya vänner, bra fotboll, daglig öl, lite sömn, dynamite frukost på dynamite hotell och vansinniga utekvällar i en rätt smutsig stad. Som vi ändå älskar. Tradition dock startad, ännu en får vi säga. Nästa år; Barcelona! Det, om något, är ju ett kärt återseende.
Fortfarande svåråterhämtat men vi kämpar oss igenom detta. Vi gör det.
Bilder kommer upp inom kort i ett facebookalbum nära dig.
Så här kan man säga om resan: Nya vänner, bra fotboll, daglig öl, lite sömn, dynamite frukost på dynamite hotell och vansinniga utekvällar i en rätt smutsig stad. Som vi ändå älskar. Tradition dock startad, ännu en får vi säga. Nästa år; Barcelona! Det, om något, är ju ett kärt återseende.
Fortfarande svåråterhämtat men vi kämpar oss igenom detta. Vi gör det.
Bilder kommer upp inom kort i ett facebookalbum nära dig.
Ett simpelt nöje
Hej där, kul att ni ville kika in.
Jag tänkte uppdatera lite här, igen. Eller igen och igen, det var väl för längesen nu men ja, ni hajar.
Idag, den 18 november 2011, är det på dagen tre år sen jag åkte till Tranås för att erhålla mitt körkort. Ett körkort jag inte använder särskilt ofta, men ändå emellanåt. Nyttigt känns det liksom. Men inte så att jag jublar ihjäl mig över jubiléet.
Dessutom roar jag mig över saker på mina raster här på GP. Jag kollar de här enkäterna som dagstidningarna gör, ni vet, och kollar alla svar som de till synes helt vanliga personerna levererar. Sen leker jag en liten lek och tänker vilken röst, dialekt, missbildning, eller läte som kommer ut från respektive människas mun. Exempel nedan.
Längst upp till vänster: Klockren 08-dialekt.
I mitten högst upp: Lite timid och mesig röst.
Längs upp till höger: En gammal hagga-röst.
Längst ned till vänster: Väldigt alternativ i sitt sätt att prata, lite som Thorsten Flink.
Längst ned i mitten: Tänk..Avicii. En brat-röst med 08-klang.
Längst ned till höger: Jobbig, jävligt brötig röst som man inte riktigt orkar lyssna på. Doftar 031.
Jag tänkte uppdatera lite här, igen. Eller igen och igen, det var väl för längesen nu men ja, ni hajar.
Idag, den 18 november 2011, är det på dagen tre år sen jag åkte till Tranås för att erhålla mitt körkort. Ett körkort jag inte använder särskilt ofta, men ändå emellanåt. Nyttigt känns det liksom. Men inte så att jag jublar ihjäl mig över jubiléet.
Dessutom roar jag mig över saker på mina raster här på GP. Jag kollar de här enkäterna som dagstidningarna gör, ni vet, och kollar alla svar som de till synes helt vanliga personerna levererar. Sen leker jag en liten lek och tänker vilken röst, dialekt, missbildning, eller läte som kommer ut från respektive människas mun. Exempel nedan.
Längst upp till vänster: Klockren 08-dialekt.
I mitten högst upp: Lite timid och mesig röst.
Längs upp till höger: En gammal hagga-röst.
Längst ned till vänster: Väldigt alternativ i sitt sätt att prata, lite som Thorsten Flink.
Längst ned i mitten: Tänk..Avicii. En brat-röst med 08-klang.
Längst ned till höger: Jobbig, jävligt brötig röst som man inte riktigt orkar lyssna på. Doftar 031.
Nu vet ni hur jag analyserar de mest enkla sakerna i livet.
Ikväll åker jag till Manchester med 17 andra goa gubbar. Vi räknar med ett svinn på cirka 3 när vi landat. Det kommer spåra helt enkelt. Och, tänka sig. Imorgon ska jag på Premier League. På Etihad Stadium. En delvis helt ny upplevelse. Vi hörs! Jag ska tappa det i England.
Bild från mitt besök i Manchester tidigare i år. Clas Ohlson och CityStore
precis bredvid varandra. Det är, på alla sätt, fantastiskt.
Ikväll åker jag till Manchester med 17 andra goa gubbar. Vi räknar med ett svinn på cirka 3 när vi landat. Det kommer spåra helt enkelt. Och, tänka sig. Imorgon ska jag på Premier League. På Etihad Stadium. En delvis helt ny upplevelse. Vi hörs! Jag ska tappa det i England.
Bild från mitt besök i Manchester tidigare i år. Clas Ohlson och CityStore
precis bredvid varandra. Det är, på alla sätt, fantastiskt.
Köttfärsgratäng deluxe!
Jag lagade middag igår, för mig och sambo. Och inte bara det, en alldeles strålande god middag. Förstår ni?! Jag. Lagade. Ätbar. Mat. En magisk köttfärsgratäng. Allvarligt talat, fattar ni inte hur stort det är att jag lagade mat igår? Låt mig sätta det i perspektiv:
Att jag lagade middag är som att...
... Musse Pigg blir nästa statsminiser.
... Majoriteten post-itlappar får blå färg.
... SJ gör sitt jobb.
...Snön uteblir innan årsskiftet.
...Blogg.se tar tag i det.
...jag går ner i vikt.
...folk börjar rösta på sossarna igen.
...bryggkaffe inte är lika gott som automatkaffe.
...jag går en hel dag utan att svära.
...svenskar slutar ha fördomar.
...vi får ett tolerant samhälle.
...jag blir pappa imorgon.
...grisar kan flyga.
...El Poncho är med i Melodifestivalen 2012.
...gräset är grönare på andra sidan.
...stockholmare är hjärtliga.
...Niklas Strömstedt gör tysk folkmusik.
Fattar ni NU då? Grejen att jag lagade middag. Det finns ju bara inte.
Att jag lagade middag är som att...
... Musse Pigg blir nästa statsminiser.
... Majoriteten post-itlappar får blå färg.
... SJ gör sitt jobb.
...Snön uteblir innan årsskiftet.
...Blogg.se tar tag i det.
...jag går ner i vikt.
...folk börjar rösta på sossarna igen.
...bryggkaffe inte är lika gott som automatkaffe.
...jag går en hel dag utan att svära.
...svenskar slutar ha fördomar.
...vi får ett tolerant samhälle.
...jag blir pappa imorgon.
...grisar kan flyga.
...El Poncho är med i Melodifestivalen 2012.
...gräset är grönare på andra sidan.
...stockholmare är hjärtliga.
...Niklas Strömstedt gör tysk folkmusik.
Fattar ni NU då? Grejen att jag lagade middag. Det finns ju bara inte.
Jo, det var det här med övermod
Har ju skaffat sånt där gymkort nu. Och ja, det är precis så där tragiskt som ni ser framför er. Gjorde första insatsen i tisdags. En tragisk insats på motionsscykel med gym-idioter. Känner att jag är ganska vältränad ändå, för att efter 15 minuter inse det motsatta: Jävlar i min låda, vad detta sög i benen. Vinglar ut, ler diskret mot gymkombatanter och låtsas vara totalt oberörd.
Åter torsdag fill Fysiken. Ska vara med på gruppaktivitet. Fotboll, det är ju skoj. Tänker att här kan det väl inte vara någon vidare kvalitet. De flesta av oss är helt okända för varandra. 20 spelare. 19 karlar. 1 tjej. Tre lag, vårt lag, det orangea, börjar vila. Efter 8 minuters-matchen mellan lila och gult lag är det då vår tur. Ödmjuk som jag är väljer jag att sätta mig på bänken i början, för att sen gå in och DOMINERA. Hoppar in då, får bollen vid mittplan, sulfint, snubblar över mig själv drar med annan spelare i fallet, bollen studsar, friläge för gult lag - pang! 1-0 gult lag. Vad hände? Jag skulle ju dominera. Ingen i laget litar på mig, detta måste åtgärdas, tänker jag. Får bollen i bra läge, har världens chans att friställa medspelare men eftersom jag har tillslag som Zlatan utnyttjar jag det, ser hur det fullkomligt kommer att smälla i maskorna. Jag snubblar till, igen!, och bollen har knappt styrfart till gul målvakt. Hög boll, jag nickar med bakhuvudet. Friställer gul spelare. Boom, 0-3.
Och så fortsätter det så. Jag tappar boll, kippar efter andan, är överviktig och skäms över hur jävla dålig jag är. Sen händer det till slut, jag brottar mig igenom och får skottläge, felträff, men gör mål. Det är reducerat. 2-7. Jag jublar inte, för jag är så jävla cool och ingen annan har ju jublat över mål. Så jag knyter näven diskret. Inombords har jag aldrig varit lyckligare.
Det var ju en fruktansvärd idé det här egentligen. Detta med inomhusfotboll.
Åter torsdag fill Fysiken. Ska vara med på gruppaktivitet. Fotboll, det är ju skoj. Tänker att här kan det väl inte vara någon vidare kvalitet. De flesta av oss är helt okända för varandra. 20 spelare. 19 karlar. 1 tjej. Tre lag, vårt lag, det orangea, börjar vila. Efter 8 minuters-matchen mellan lila och gult lag är det då vår tur. Ödmjuk som jag är väljer jag att sätta mig på bänken i början, för att sen gå in och DOMINERA. Hoppar in då, får bollen vid mittplan, sulfint, snubblar över mig själv drar med annan spelare i fallet, bollen studsar, friläge för gult lag - pang! 1-0 gult lag. Vad hände? Jag skulle ju dominera. Ingen i laget litar på mig, detta måste åtgärdas, tänker jag. Får bollen i bra läge, har världens chans att friställa medspelare men eftersom jag har tillslag som Zlatan utnyttjar jag det, ser hur det fullkomligt kommer att smälla i maskorna. Jag snubblar till, igen!, och bollen har knappt styrfart till gul målvakt. Hög boll, jag nickar med bakhuvudet. Friställer gul spelare. Boom, 0-3.
Och så fortsätter det så. Jag tappar boll, kippar efter andan, är överviktig och skäms över hur jävla dålig jag är. Sen händer det till slut, jag brottar mig igenom och får skottläge, felträff, men gör mål. Det är reducerat. 2-7. Jag jublar inte, för jag är så jävla cool och ingen annan har ju jublat över mål. Så jag knyter näven diskret. Inombords har jag aldrig varit lyckligare.
Det var ju en fruktansvärd idé det här egentligen. Detta med inomhusfotboll.
Nu sitter jag här igen
Fredag kväll, Sofia möter upp i Örebro och vi köper ostar och kex från jordens alla hörn. Vin på det och en fredag kväll i nostalgins tecken. Fantastiskt. Väldigt roligt.
Vaknar brutalt upp lördag och far efter en segstartad eftermiddag till Marieberg med Danne. Danne, eller Daniel, är min kusin. Det finns alltid band där starkare än många andra. Hur som helst, vi drar till det här storhetsvansinnet till köpcentrum utanför Örebro. A6, Bäckebol, släng er i väggen. Ungefär. Via faster Maria, Dannes mor, där whiskey avnjöts med klass och hela familjen, Dannes alltså, var närvarande. Vi är nu i Hallsberg. Danne, jävlar vad han omnämns här, bor i Hallsberg.
Danne lyckades byta bort ett vråltidigt arbetspass på söndagen, varför då? Jo, det var nu dags att festa. Och efter vin- och spritchocken föregående kväll var det svårt att komma igång. Whiskyn fick hjul att snurra, men ja, ni hajar. Vi åker till obskyr plats i skogen. Adde, mer känd som Andreas och Dannes bror tillika min kusin, agerade stor hjälte när han körde oss, nykter som han var, till både höger och vänster, in och ut överallt. Vi är alltså långt ute i skogen och hänger med Joanna, Tommy och Johan. Sen kommer Josefin och Josefin. Mathilda. Det här är alltså människor som vi i stan betraktar som "jävla bönder". Men häpen blev jag. Helsköna människor, lastbilschaufförer en stor del av bunten tror jag, som verkligen gick att umgås med. Överraskande kul. Bortser vi från de här förbannade daskningarna på låret som ska framhäva nån slags bonnighet, så var allt så där gemytligt som det kan vara i filmer med charm ibland. Jag som var rädd att de inte ville ta mig med tång, utan placera mig i ett hörn på miljonkåken och viska märkliga saker och peka på mig som om jag kom från en annan tid. PRECIS SÅ - var det tack gode gud icke.
Danne lyckades byta bort ett vråltidigt arbetspass på söndagen, varför då? Jo, det var nu dags att festa. Och efter vin- och spritchocken föregående kväll var det svårt att komma igång. Whiskyn fick hjul att snurra, men ja, ni hajar. Vi åker till obskyr plats i skogen. Adde, mer känd som Andreas och Dannes bror tillika min kusin, agerade stor hjälte när han körde oss, nykter som han var, till både höger och vänster, in och ut överallt. Vi är alltså långt ute i skogen och hänger med Joanna, Tommy och Johan. Sen kommer Josefin och Josefin. Mathilda. Det här är alltså människor som vi i stan betraktar som "jävla bönder". Men häpen blev jag. Helsköna människor, lastbilschaufförer en stor del av bunten tror jag, som verkligen gick att umgås med. Överraskande kul. Bortser vi från de här förbannade daskningarna på låret som ska framhäva nån slags bonnighet, så var allt så där gemytligt som det kan vara i filmer med charm ibland. Jag som var rädd att de inte ville ta mig med tång, utan placera mig i ett hörn på miljonkåken och viska märkliga saker och peka på mig som om jag kom från en annan tid. PRECIS SÅ - var det tack gode gud icke.
Vi är i det här huset långt åt helskotta ganska länge innan vi tänkte "gå ut". O'learys i Örebro var hela tanken, vi hamnade på - Hotellet. I Kumla. 25 brinnande minuter där man var tvungen att planka in, statuuus, för att njuta av det abnormt märkliga halloweenfirandet. Efterfest nu då. Klockan har slagit halv 3 och via en korv på bensinmack så drog det igång igen. Även efterfesten lyckad med ytterligare Närkemänniskor med spelkänsla.
Däckar på soffa hos Danne, ständigt denna Danne, vaknar söndag morgon/förmiddag på ett vis som är trasigt. Ett trasigt uppvaknande, skör människa som jag är just i den stunden. Samma Adde kör mig till farmor, hans mormor, där umgänge och lunch avhandlas med rapid fart. Farbror Kenneth och Nisse närvarar. Trevligt, "varför gör man inte dessa tripper oftare?" hinner jag också tänka. Sen åker jag, med huvudet före, till Sofia i Örebro och avslutar Närkehelgen där den började.
Största av tack till alla som mottagit mig med sådan värme. Jag har bokstavligt talat åkt snålskjuts och kommit billigt undan den här helgen. Men, give and take. Och denna helg var min take.
Och nu är jag här. På ett tåg. På väg. Till dit jag hör hemma. Bara timmar från åtaganden igen. Det var min helg. Hur har er helg varit?
Snart mot ett gnällbälte
Tåget går 18:02. Framme 20:48. I Örebro. Närke. Stora delar av släkten bor i detta gnälliga landskap, som också lär vara en av Sveriges minsta. Trivsamt, dock. Sofia ska äntligen träffas, på tok för längesen. Kusin skall mötas upp, precis som farmor. Jag har en helg framför mig som inte spenderas i Göteborg. Fenomenet att komma bort, är något som gör mig alldeles varm.
Det blir lite utav en turné. Först häng med Sofia (åter igen, sjukt längesen!) i gnällbältets hufvudstad. Vi följer upp med en lördag där Hallsberg är destinationen. Kusin Daniel besöks. Kumla sist ut, på söndagen. Då ska jag farmorfika.
Hoppas ni alla andra får en fin helg. Jag hoppas innerligt att SJ gör jobbet ikväll. Det är man ju inte bortskämd med, direkt.
Det blir lite utav en turné. Först häng med Sofia (åter igen, sjukt längesen!) i gnällbältets hufvudstad. Vi följer upp med en lördag där Hallsberg är destinationen. Kusin Daniel besöks. Kumla sist ut, på söndagen. Då ska jag farmorfika.
Hoppas ni alla andra får en fin helg. Jag hoppas innerligt att SJ gör jobbet ikväll. Det är man ju inte bortskämd med, direkt.
30 oktober utvecklar sig till något vackert
30 oktober idag. 30/10. Speciellt på många vis. Imorgon är det Halloween. Två månader och en dag kvar till Nyårsafton. Vi har övergått till normaltid. På dagen ett år sen jag, Vic och Rob hade lyckad 63-årsfest. Samma dag som Bif gick upp i femman. Nu har vi åkt ner igen, för övrigt. Och omorganisationen har börjat.
Framför allt har jag varit Jackies och hon har varit min i 18 månader. Det, om något, är värt att nämna. Ett och ett halvt år. Och vår kärlek är starkare än någonsin. Jag tänkte bara att ni ville veta det.
Jag älskar dig.
Framför allt har jag varit Jackies och hon har varit min i 18 månader. Det, om något, är värt att nämna. Ett och ett halvt år. Och vår kärlek är starkare än någonsin. Jag tänkte bara att ni ville veta det.
Jag älskar dig.
Angående Halloweenpåfundet
Kan nog liksom aldrig erinra mig om att jag någonsin tagit följande helg på allvar. Halloweenhelgen. Jag ylade om denna happening ifjol som ett hån gentemot den "riktiga" högtiden All Helgona, som jag abrupt fick veta är helgen efter. Förbaskat larv att det inte är samtidigt, egentligen. Men det har vi väl benat ut, nu?
Däremot har jag kommit fram till att Halloween absolut inte är något för mig. Att klä ut sig och gå på maskerad kan ju vara skoj, herregud vad många kreativa själar som kryper fram när det är dags. Men, känns det inte påklistrat? Och att klä ut sig är ju ett ganska barnsligt beteende. Men fine, vi gör det då. Men måste man lägga det på en viss helg om året? Gör det i...april eller något. I schlagertider, inte vet jag.
Sen är det ju det här med att amerikanisera alltsammans. Gud, varför gör vi det? Och att bli skrämda. Vad är grejen med det? Går vi igång på det, eller? Va? Gör du det, verkligen? Typ som att det vore värsta grejen. Ikväll när jag skulle iväg till jobbpass 2 skrämmer en pappa sin lilla lilla dotter så att hon skriker till, precis utanför lägenheten. Den som blir mest skrämd är - jag. Fy fan, vad jag hoppade till. Helt enkelt, lägg av! Ingen kan på allvar gilla att bli skrämd. Vad fan är det för fel på folk? (För övrigt har jag aldrig mått dåligt av en enda skräckfilm, jag har en sund distans till det där)
Däremot har jag kommit fram till att Halloween absolut inte är något för mig. Att klä ut sig och gå på maskerad kan ju vara skoj, herregud vad många kreativa själar som kryper fram när det är dags. Men, känns det inte påklistrat? Och att klä ut sig är ju ett ganska barnsligt beteende. Men fine, vi gör det då. Men måste man lägga det på en viss helg om året? Gör det i...april eller något. I schlagertider, inte vet jag.
Sen är det ju det här med att amerikanisera alltsammans. Gud, varför gör vi det? Och att bli skrämda. Vad är grejen med det? Går vi igång på det, eller? Va? Gör du det, verkligen? Typ som att det vore värsta grejen. Ikväll när jag skulle iväg till jobbpass 2 skrämmer en pappa sin lilla lilla dotter så att hon skriker till, precis utanför lägenheten. Den som blir mest skrämd är - jag. Fy fan, vad jag hoppade till. Helt enkelt, lägg av! Ingen kan på allvar gilla att bli skrämd. Vad fan är det för fel på folk? (För övrigt har jag aldrig mått dåligt av en enda skräckfilm, jag har en sund distans till det där)
