Tillbaka på banan - med besked!
En halv vecka i Madrid sätter sina spår, om än inte så djupa som många andra resor gör. Det var bra dagar i Madrid. Fina. Öl. Fest. God mat. Umgänge. Vila. Sova. Sevärdheter. Sola. Bada. Ungefär det semester trots allt handlar om. Att dessutom få bo mitt i centrala Madrid hos Emma och Nico var guld värt. Vi passade helt enkelt på. För i september flyttar tidigare nämnda ekipage tillbaka till söder. Och Almuñecar. Så var det med den saken. Tacksam för fina dagar i Madrid. Bilder finns HÄR.
Tillbaka nu. Dubbeljobb denna vecka. Åtagande åt högskolan dagtid och callcenter nattetid. Sju (7!) nätter i rad dessutom. Men bara att tugga i. Döma fotboll, träna fotboll, dra igång Bif, grilla i Floda, söka tonvis med jobb, fixa internet hemma, storhandla och dessutom umgås däremellan. Ni förstår att inte bara dagarna är späckade utan även dygnen.
Stora demonstrationer i Madrid när vi var där, vilket vi fick bevittna. Historiska händelser sas det. Men inte i närheten av det som skedde i Oslo. Att det alltid händer grejer när jag är på vift. Extremt tragiskt, alltsammans.
Jag ska snart göra comeback som skribent på Svenska Fans. Snart. Måste bara finna tid. Tack för att ni läste. Jag är tillbaka på banan. Med besked eller ej, avgör själva.
Tillbaka nu. Dubbeljobb denna vecka. Åtagande åt högskolan dagtid och callcenter nattetid. Sju (7!) nätter i rad dessutom. Men bara att tugga i. Döma fotboll, träna fotboll, dra igång Bif, grilla i Floda, söka tonvis med jobb, fixa internet hemma, storhandla och dessutom umgås däremellan. Ni förstår att inte bara dagarna är späckade utan även dygnen.
Stora demonstrationer i Madrid när vi var där, vilket vi fick bevittna. Historiska händelser sas det. Men inte i närheten av det som skedde i Oslo. Att det alltid händer grejer när jag är på vift. Extremt tragiskt, alltsammans.
Jag ska snart göra comeback som skribent på Svenska Fans. Snart. Måste bara finna tid. Tack för att ni läste. Jag är tillbaka på banan. Med besked eller ej, avgör själva.
En månad kvar nu
Idag är det exakt en månad kvar tills sommarens antagligen hetaste resa ska äga rum. Barcelona. Vi börjar smida planer redan nu för att kunna få in någon spansk fotboll (el clasico vore nåt, till exempel) under dagarna 15:e till 26:e augusti. Och eftersom det bara är en månad kvar nu, så blir man nostalgisk och det är inte utan att godbitar från veckorna på Rivieran ifjol som gjorde storartad succé dyker upp i minnet. Jag gör en Mackan och lägger ut en godbit här:
En bild från Fejan där Mackan larvigt
nog tagit bort sin tag, upptäcker jag nu.
En bild från Fejan där Mackan larvigt
nog tagit bort sin tag, upptäcker jag nu.
Vi kanske ska ta en resa i taget, förresten. Nu på onsdag tar jag och damen vårt gemensamma handbagage och kör en lång weekend hos syrran i spanska huvudstaden. Det ser bra ut nu.
Gothia Cup går av stapeln nu på måndag. Inget deltagande för mig i år, på grund av tidigare nämnd resa. Men då den sker först på onsdag ska jag vara en njutande supporter och om det är gott väder fullkomligt glassa längs planerna i Göteborg under måndagen och tisdagen. Jag diggar Gothia skarpt. De göteborgare som hatar turneringen, vet ni var ni är? Missunnsamma gnälliga jävlar. Precis. Tvii. Gothia betyder väldigt mycket för Göteborg som stad och varumärke, men det förstår ni inte. Så klart. Fast jag ser ju problemet, åka kollektivt vecka 29 i Göteborg är knappast en dröm.
Jag ska vara med lite grann. En införmatch i Pojkar 12-klassen mellan Hisingsbacka och okänt italienskt lag dömer jag på söndag förmiddag. Träningsmatch innan Gothia alltså. Vad tror vi om det?
Till sist: Hultsfredsfestivalen är igång nu. Jag bara undrar, la dem inte ner den?
Gothia Cup går av stapeln nu på måndag. Inget deltagande för mig i år, på grund av tidigare nämnd resa. Men då den sker först på onsdag ska jag vara en njutande supporter och om det är gott väder fullkomligt glassa längs planerna i Göteborg under måndagen och tisdagen. Jag diggar Gothia skarpt. De göteborgare som hatar turneringen, vet ni var ni är? Missunnsamma gnälliga jävlar. Precis. Tvii. Gothia betyder väldigt mycket för Göteborg som stad och varumärke, men det förstår ni inte. Så klart. Fast jag ser ju problemet, åka kollektivt vecka 29 i Göteborg är knappast en dröm.
Jag ska vara med lite grann. En införmatch i Pojkar 12-klassen mellan Hisingsbacka och okänt italienskt lag dömer jag på söndag förmiddag. Träningsmatch innan Gothia alltså. Vad tror vi om det?
Till sist: Hultsfredsfestivalen är igång nu. Jag bara undrar, la dem inte ner den?
Vädret håller sällan vad det lovar
Det är till och med på det viset att jag helt och hållet faktiskt börjar tappa räkningen över antalet mobiltelefoner jag på ett eller annat sätt "förbrukat" senaste månaderna. HTC:n pajade. Iphonen gjorde detsamma. Mina sletmobiler har jag bytt titt som tätt. Jag har dock hela tiden haft samma nummer, om det nu spelar någon roll. Det gör det väl inte. Hursomhaver, nu har jag återupplivat den smartphone som jag faktiskt än idag betalar på, en systemuppdatering senare gjorde det möjligt att få igång den. Plus en laddare. Så nu sitter jag här. Och letar efter sjysta skal till min HTC Tattoo. Budgettelefonen. Men, ändå en smartphone. Jag hade knappast kunnat vara lyckligare.
Ett fint dygn i Varberg där sambo firades med pompa. Jag tror faktiskt att vi serverades av den mest klumpiga servitrisen, hon spillde bland annat ut en cider på födelsedagskvinnan, men maten på den där restaurangen vid Getterön höll klass. Maten alltså. Svårt att erinra mig att godare mat intagits någonsin på restaurang i Sverige. Tipp topp!
Regn. Och jag har inte semester. Haa! Eat that, Tony Shaloum!
Regn. Och jag har inte semester. Haa! Eat that, Tony Shaloum!
Grattis älskling!
För två år sen var 12 juli som vilken dag som helst. Kanske var man glad att det var gott väder. Eller semester. Eller bara att vi var mitt i sommaren. Men jag reflekterade aldrig över 12 juli. Fast, är det inte det som är fantastiskt med livet? Så säger man ju åtminstone. Att saker och ting förändras. Och det har det ju verkligen gjort för min del. Att babbla hit och dit om livs kärlek och så vidare är inget jag direkt gör offentligt va, men jag har ju verkligen funnit äkta kärlek hursomhaver. 12 juli idag, är det ja. Jaqueline Näsström fyller 22 år. Och hon råkar vara min stora kärlek. Det är också chansen att säga detta till dig via en simpel blogg: Jag älskar dig! Och i eftermiddag möts vi upp i vår härliga idyll Varberg. Underbart!
Igår åkte vi till Asperö (se bild ovan) och lyckades att hitta en klippa i skogen med vacker havsutsikt långt åt helskotta för att grilla lite. Simpelt. Gott. Öl. Bra internettäckning, dessutom. Livet kändes rätt gott. Och givetvis tacksam för detta initiativ från tidigare nämnda kärlek. Tänk att köttet blev helt perfekt, också. Pissa inte på engångsgrillar i onödan, det vill jag ändå säga.
Väldigt snart hoppas jag få komma igång och skriva material för BK Häcken på svenskafans.com. Jag var ju faktiskt en slags panelmedlem på den, väldigt populära, sajten för ett par år sedan. Detta är ju ett exempel inför det magiska derbyt 2009. Första artikeln är tänkt att skrivas någon gång under nästa vecka. Troligen inför returen mot FC Honka i Europa League. Jag känner mig hedrad och taggad på samma gång. Det är trots allt det här jag tycker är kul. Kolla min krönika från 2009.
Ni har väl för tusan inte missat att jag twittrar? Jag tycker det är lite kul, sådär. Blev ett väldigt länkande i detta inlägg. Snart vill jag att denna jobbdag i steket ska ta slut så att man bara kan ta sitt pick och åka till Varberg. Denna underbara idyll.
Vi säger väl så. Ha det gott, hörröni!
Numera en del av flödet
Fastnade direkt. Nu känns det dock mest patetiskt. Jag har i alla fall börjat twittra. Ni som tycker att det just är löjligt och märkligt vet inte alls bakgrunden till det. Jag är med på Fejan, jag bloggar och nu twittrar jag. Med andra ord ska användandet av sociala medier maximeras. Allt för att jag om tio år ska leva ett gott liv. Göra min grej snart. Mer än så säger jag icke. Men, det finns ett bakomliggande syfte. Följ gärna mig på Twitter HÄR.
Inne på sista skälvande timmarna av en 60-timmars vecka på ett jobb som urvattnar en. Jag tuggar i. Imorgon är det skärgårdsutflykt som fyller på sista depåerna inför en avslutande vecka som innehåller jobb, sambos födelsedag, visit till Varberg och kanske en liten liten...öl. Avslutande, tänker ni? Ja, sen tar vi en veckas semester och åker till huvudstaden. Den spanska. Får lov att återkomma i ärendet.
Inne på sista skälvande timmarna av en 60-timmars vecka på ett jobb som urvattnar en. Jag tuggar i. Imorgon är det skärgårdsutflykt som fyller på sista depåerna inför en avslutande vecka som innehåller jobb, sambos födelsedag, visit till Varberg och kanske en liten liten...öl. Avslutande, tänker ni? Ja, sen tar vi en veckas semester och åker till huvudstaden. Den spanska. Får lov att återkomma i ärendet.
En blek helg
Det gnuggas symboliskt i ögonen för att visa att man inte riktigt tror på det. Det gapas likt en fågelholk i varje mun. Vad är på väg att hända? Är det sant? Ska han göra det? Vi går och lägger oss. Vaknar lördag morgon och frågar om och om igen. Är det verkligen sant? Ska du, på riktigt? Vi kan inte tro det förrän vi ser det. Du ljuger. Jag ljuger inte. Inte alls faktiskt. Vi ger lördagkvällen. Ännu inget. Dags att gå lägga sig och vänta in en söndag. Helt, totalt tomt. Inte en droppe what so ever.
Argumenten och lockelserna till trots så hålls faktiskt inställningen. Det här har inte hänt på år. Inte på dar. Månader. Minnet sviker när det skedde sist. Har det hänt sen 20 passerades? Söndag, nu äntligen dags att ta igen det då. Lockelsen går inte att stå emot. Eget initiativ, utan sällskap, alldeles ensam, för att stilla behovet. Vad som helst. Stilla ett behov som inte är sjukligt. Men väldigt nära inpå. Ännu en gång, ingenting. Lyckas snubben? Vad i självaste... han kanske är frisk?
Ja, jag vaknar upp på måndag morgon och det är inte en dröm. Inte något nyp i armen är överhuvudtaget nödvändigt. Anthon Eriksson lyckades. Helgen vecka 27 är blek. Jag ska snart ta mig igenom denna vita helg. Kan det månne vara början på ett nytt liv?
Argumenten och lockelserna till trots så hålls faktiskt inställningen. Det här har inte hänt på år. Inte på dar. Månader. Minnet sviker när det skedde sist. Har det hänt sen 20 passerades? Söndag, nu äntligen dags att ta igen det då. Lockelsen går inte att stå emot. Eget initiativ, utan sällskap, alldeles ensam, för att stilla behovet. Vad som helst. Stilla ett behov som inte är sjukligt. Men väldigt nära inpå. Ännu en gång, ingenting. Lyckas snubben? Vad i självaste... han kanske är frisk?
Ja, jag vaknar upp på måndag morgon och det är inte en dröm. Inte något nyp i armen är överhuvudtaget nödvändigt. Anthon Eriksson lyckades. Helgen vecka 27 är blek. Jag ska snart ta mig igenom denna vita helg. Kan det månne vara början på ett nytt liv?
En kväll i enkelhetens tecken
Det blev en kväll på Båten. Vi kom nog överens, vi rutinerade rävar, att tisdagar helt överlägset är sämsta dagen att ta en öl på efter midnatt. I Göteborg. Dött uteliv. Hela hedern räddades tack vare den fina kvällen så här mitt i juli. Jag älskar verkligen sommaren. Så det. Så.
Brutala uppvaknanden får man ju aldrig nog av, eller hur? Det var det väl kanske inte idag direkt, jag älskar att dra mig på morgonen med den jag älskar mest. Dessutom så där gott maltseg som man lätt blir efter en kväll i all enkelhet.
Mitt dekadenta liv ska från och med nu delas med folk jag älskar. Inga andra lustiga typer.
Avslutet på gårdagskvällen var världens bästa, eller vad sägs om den här?
Återkommer för övrigt om var mitt liv tar framöver. Flera olika dörrar ska öppnas och väljas bland. Men nu njuter vi lite grann på övertid. Semester. Och sånt där, dekadent.
Brutala uppvaknanden får man ju aldrig nog av, eller hur? Det var det väl kanske inte idag direkt, jag älskar att dra mig på morgonen med den jag älskar mest. Dessutom så där gott maltseg som man lätt blir efter en kväll i all enkelhet.
Mitt dekadenta liv ska från och med nu delas med folk jag älskar. Inga andra lustiga typer.
Avslutet på gårdagskvällen var världens bästa, eller vad sägs om den här?
The Big 4 my ass
Nu hade jag hade tänkt blogga om lite aktuella grejer. Till exempel det här ni vet...nej, fan det lossnar inte. ÅH! Vad har varit på tapeten det senaste som jag har tänkt länge på? Almedalsveckan? Nej, svensk politik engagerar ej. Häckens 6-0-seger? Nej, kul visst, men nästa match blir det väl förlust igen då jag håller på Sveriges klart mest opålitliga lag. What else? Jag jobbar mycket nu. Extremt mycket. Men det är inte så intressant.
Just det, jag kom på nu. I helgen var det hårdrock utan dess like när "The Big 4" äntrade stora Ullevi. Kan tycka det är coolt. Såg det lite grann på TV. Just den typen av metal tilltalar mig inte. Det är inte särskilt bra. All respekt till fansen men låter det inte rätt lika alltsammans? DOCK, mäktigt med ett fullsatt Ullevi och det är kul när det blir sånt drag i stan. Det jag aldrig kan förstå är att dessa band tog på sig att gemensamt kallas för "The Big 4". Metallica kan jag. Megadeth har jag hört talas om. De andra två, vilka är ni? Big 4 lär ni ju inte platsa i hörröni. Tänk om, tänk rätt. Tänk Rolling Stones, Bruce S, Dylan, Guns n Roses. Och så. Anthrax, vilka är det?
Men, som ni vet, jag kan inte musik. Inte alls faktiskt. Far åt helvete.
Just det, jag kom på nu. I helgen var det hårdrock utan dess like när "The Big 4" äntrade stora Ullevi. Kan tycka det är coolt. Såg det lite grann på TV. Just den typen av metal tilltalar mig inte. Det är inte särskilt bra. All respekt till fansen men låter det inte rätt lika alltsammans? DOCK, mäktigt med ett fullsatt Ullevi och det är kul när det blir sånt drag i stan. Det jag aldrig kan förstå är att dessa band tog på sig att gemensamt kallas för "The Big 4". Metallica kan jag. Megadeth har jag hört talas om. De andra två, vilka är ni? Big 4 lär ni ju inte platsa i hörröni. Tänk om, tänk rätt. Tänk Rolling Stones, Bruce S, Dylan, Guns n Roses. Och så. Anthrax, vilka är det?
Men, som ni vet, jag kan inte musik. Inte alls faktiskt. Far åt helvete.
En uppdatering efter semestern
Mitt liv vilar inte i den här bloggen längre. Tur är väl kanske det. Att ens bemöda sig med att uppdatera det senaste i livet blir ju patetiskt och märkligt. Jag har levt rätt gott senaste tiden, haft två veckor semester och, hör och häpna, så har vädret varit i det närmaste perfekt.
Under helgen hakades jag med fantastiska bror och Nazanin (tacksam för detta) då de tog tillfället i akt att besöka landet. Torpet. Stugan. Ja, ni vet ju att kärt barn har många namn. Hann med att sova i vår sommaridyll, men även umgänge med gamla gemänger och golfrunda på det. Ankomst hem till Göteborg sen söndagsnatt. Uteservering och öl med samma gamla gemäng och umgänge. Det var trevligt. Indeed, det var trevligt.
Nu, tillbaka på ett jobb och 60 timmar slit att vänta denna vecka. Jag klagar inte. Två slitveckor. Sen kommer nästa lyx: Spanska huvudstaden.
Måste redovisa denna grej från damernas fotbolls-VM som jag fastnat för. Domarnas insats är horribel men det är ju ett dubbelt hjärnsläpp. Vad, exakt vad, tänker denna fotbollsdam på? Jag gillar inte genusperspektivet men hur kommer damfotboll någonsin att tas på allvar efter detta? Är inte detta en solklar straff heter jag Charlie Chaplin. Eller något. Kolla själv här nedan!
Kram på er. Verkligen.
Under helgen hakades jag med fantastiska bror och Nazanin (tacksam för detta) då de tog tillfället i akt att besöka landet. Torpet. Stugan. Ja, ni vet ju att kärt barn har många namn. Hann med att sova i vår sommaridyll, men även umgänge med gamla gemänger och golfrunda på det. Ankomst hem till Göteborg sen söndagsnatt. Uteservering och öl med samma gamla gemäng och umgänge. Det var trevligt. Indeed, det var trevligt.
Nu, tillbaka på ett jobb och 60 timmar slit att vänta denna vecka. Jag klagar inte. Två slitveckor. Sen kommer nästa lyx: Spanska huvudstaden.
Måste redovisa denna grej från damernas fotbolls-VM som jag fastnat för. Domarnas insats är horribel men det är ju ett dubbelt hjärnsläpp. Vad, exakt vad, tänker denna fotbollsdam på? Jag gillar inte genusperspektivet men hur kommer damfotboll någonsin att tas på allvar efter detta? Är inte detta en solklar straff heter jag Charlie Chaplin. Eller något. Kolla själv här nedan!
Kram på er. Verkligen.
Tänkte blogga men jag vet inte, ja.
Mitt uppe i semester nu. Med allt vad det innebär, tänker ni. Men vad innebär det då, egentligen? Jag gör ingenting alls om dagarna. Går upp från sängen tidiga eftermiddagar (när försvinner den "tonårsvanan" egentligen?"), dricker cola och umgås med gott folk. Kanske en öl. Uteservering. Kvällstid. Det är så mycket man BORDE GÖRA så fort solen ämnar att titta till, vilket den ju gjort senaste dagarna. Man borde gå ut och sola flera timmar om dagen. Men jag vet inte, ja. Det kan jag spara till sommarens semester i Spanien. Man borde också gå upp tidigare än sin sambos arbetsdagar tar slut. Men jag vet inte, ja. Det blir mest besvärligt.
Jag borde ringa lite samtal, förbereda inför matchen på fredag. Sista innan uppehållet. Jag borde ta ett beslut om hur min helg kommer att se ut. Man borde också veta vad fan det finns att blogga om. Men jag vet inte, ja. När dagarna knappast fylls av iakttaganden eller för den delen åtaganden så...ja, vad finns kvar? Jag återkommer med något mer kreativt när det ter sig. Och vad jag gjort den här veckan. Eller, jag vet inte ja. Vad spelar det för roll? Ikväll: Uteservering med Sofia. I solen. På semestern. Men jag vet inte, ja. Vad är det värt?
Midsommarhelgen
Efter tung förlust mot Eriksberg, 1-3, kan jag direkt konstatera att det finns skäl till att jag egentligen la av med fotboll. Jag har det inte i mig längre. Kul så länge comebacken varade, kan ju dock tyckas. Ikväll är det träning. Och då tränar jag gubbarna. Inget annat.
Midsommarafton höll fenomenal klass i år, åtminstone till en början. Att komma till Näsströms stuga i Varberg får det lite grann att vattnas i munnen utav bara tanken. Maten, drycken, umgänget, läget, sommarkänslan, ja allt egentligen. Synd att det blåste till vansinne, annars var även vädret levererat i klass. Vi, ett gäng ungdomar, tar det tvivelaktiga beslutet att åka in till Varberg city på midsommarafton. Harrys (ja, DET Harrys!) har en åldersgräns på 23. Då kan jag känna att man tar sig själv på lite väl stort allvar. Vidare till Cheers & Beers där vakten tar sig själv på tokstort allvar när han inte släpper in två snubbar i vårt sällskap som är nyktra, för att de ser påverkade ut. Babblade nånting om att "vi har serveringstillstånd här". Jo, så långt är vi med. Men, hallå? Utskällning av kvinnorna i sällskapet riktad mot hybrisvakten och senare landar vi på en bar, där de också hade serveringstillstånd av alkohol för övrigt, och där man i kostym hälsar glatt och smått obehagligt på oss unga människor, en emo-tjej utan trosor sätter sig i knä på en del av vårt sällskap, min mobil dör, ingen taxi går att få tag på (storhetsvansinne, Varberg!) och det slutar i hjälteinsats av svärmor innan bingen kommer lägligt.
Midsommardagen la vi tid på i Falkenberg. Freijan 21 år. Ny del av släkt träffas. Poker. Trivsamt. Gemytligt God mat, åter igen, och till slut i säng. I Göteborg. En trevlig midsommarhelg som antagligen aldrig glöms av. Nu stundar en vecka till i semesterns förlovade land.
Vi har varit på rockkonsert
Till att börja med: Jag tror aldrig jag har varit på en bättre konsert i hela mitt liv. Kan fan inte tro det liksom. Jag blir väldigt analytisk direkt efter fet spelning och funderar om det varit något bättre som upplevts i musik- och liveväg. Tror fortfarande inte det. Foo Fighters-konserten hade allt. Öl, trängsel, bra förband, idioter, köer men framförallt, så klart, den fetaste musiken. Jag har alltid gillat Foo Fighters. Inte älskat, men alltid gillat dem. Nu älskar jag bandet. Professionellt rakt igenom. Så enkelt kan det vara.
Skräpiga dagar i Stockholm i övrigt. Öl (blev dock inte "dyngis" en enda gång) och mycket sketmat. Nu får det vara nog med det. För det har vi ju inte sagt innan, eller? En tisdag där Rob är sjuk, vi hänger vid märkligt billig bar och bara njuter av - regn. Ungefär. Donken gjorde jobbet på rummet innan det var dags att kurera sig, för det gjorde Rob, till onsdagen där konserten höll sin klass. Många timmar utan att sitta sliter dock, så det nattliga efterfestbesöket på haket/klubben/puben Debaser blev modell slapp. Och tillbaka till ett rum för att sova.
Sen så sitter vi ju här igen. På ett tåg. På väg hem. Till en väntande verklighet. Min comeback som fotbollsspelare fortsätter ikväll exempelvis: Bortamatch mot Eriksberg. Det kan ju bli nåt det. Dessutom är det midsommarafton imorgon, se på fan. Och då är jag i Varberg. Mitt älskade Halland.
Sen så sitter vi ju här igen. På ett tåg. På väg hem. Till en väntande verklighet. Min comeback som fotbollsspelare fortsätter ikväll exempelvis: Bortamatch mot Eriksberg. Det kan ju bli nåt det. Dessutom är det midsommarafton imorgon, se på fan. Och då är jag i Varberg. Mitt älskade Halland.
Grattis Östermalm! Nu är dessa nötter i stan. Ungefär.
En helt vanlig jävla kväll på Luntmakargatan 14.
Pre-party för FF på Hard Rock Café.
Taggat inför spelning/-ar utöver det vanliga.
Förband 1: Biffy Clyro.
Förband 2: Band of Horses.
Nu jädrar i mig väntade ett fullsatt stadion på FF. Bra platser, förresten!
Äntligen! Dave Grohl levererade naturligtvis.
Som sagt.
Exalterat.
Fick tragiskt nog ingen bra bild på hela bandet.
En härjad trio efter fetaste spelningen.
Vimmel på Debaser. Fett ställe, kanonskönt väder, ett par öl osv.
Pigga ögon på oss nu. Tack pojkar för dessa dygn. Och tack FF!
Ett hopp från Slussen vidare. Hem. Till väst.
Vi ska till Stockholm nu!
Sitter på X200 påväg mot hufvudstaden i öst. Det börjar bli en liten fin men ändock tvivelaktig tradition detta, att blogga från tåg. Vi är denna gången fyra, eller öhm ja, vi skulle ha varit fyra personer. Men här sitter vi tre stycken på väg mot en bättre stad, ett bättre liv. Vår kära Vic saknas. Det snackas om att han ska hoppa på i Skövde. Men i skrivande stund vet vi inte detta. Han är svår att nå. Få tag i. Lite kommentarer på fejan hit och dit verifierar till hälften, ungefär, men inte mer. Så var eller hur detta slutar, det är ännu skrivet i stjärnorna. Eller bara i en blogg som du läser nu.
Igår var en sån där skön ärendedag där mycket skulle hinnas med. Fika 1 med Sofia (GUD vad längesen, sjukt skoj), åka till Jonsered för att hämta en väskjävel, fika 2 med Karin (alltid ett sant nöje, Karra) och till slut hem till päron för en sista utskrift av extremt viktiga papper till en resa som är inledd nu. Vi är förresten väldigt nära Skövde nu, spänningen stiger. Hur ska allt gå? Vi löser det. Där sittligger Robin med hög febertemp. Resan bådar gott. Sannerligen.
Stockholm alltså. Blir väldigt bra detta, vi tar det lugnt idag, imorgon kör vi lite hårdare innan det vankas hemgång. Men just att åka hem, det får jag lov att återkomma med. Nu, hitta rätt. Hoppas Vic snart är med oss. Och att konserten med Foo Fighters håller kvalité. Spotify lovar dock gott. Träffa massa folk ska jag göra också. Nej men gud, vad jag svamlar på. Nu lägger vi ner.
2/4 av ett splittrat gäng.
UPDATE: Victor är här. Han kom på! Vi kravlar oss uppåt.
Jag börjar tappa det
Jag börjar tappa det. Lördag kväll, solen går ner, ölen nalkas i likhet med shotarna. Jag börjar tappa det. Spelning på Henkeberg utöver det vanliga, skräpig nachotallrik med ost och jalapeños i takt med intagande av maltdryck och fisherman. Jag börjar tappa det. Vidare transport på okänt vis till vasastaden, tobak sköljs ner i flimmerhåren och gångtrafikera till ett Sticky med inträde dyrare än vanligt. Direkt till en bar med okänt antal drycker. Jag börjar tappa det. Ett fortsatt hål i minnet, när ytterligare fiskar sköljs ner i samma takt som den där maltdrycken. Den där förbannade maltdrycken. Det snurrar i min skalle. Jag börjar tappa det.
För andra gången samma natt görs det; okänd transport till fin lägenhet centralt. Direkt in till en säng som för mig är okänd. Vakna upp. Vomitera i säng + byrå + golv. Bli utförd från den fortsatt okända sängen, till en fåtölj för att slutföra sömnuppdraget. Ny t-shirt luktar kräks. Jag börjar tappa det. Tobaksbladning med gamla nachos och jalapeños och den där jävla maltdrycken. Det osar. Jag börjar tappa det. Vaknar, dock inte i en fåtölj utan på ett golv någonstans i Linnéstaden. Vandra hem i letande efter spårvagn osande och stinkande. Är vid slottsskogen och vill vomitera igen. Upptäcker att idén är dum och väljer att fortsätta trippen mot säker mark. Jag börjar tappa det.
Hemma på stört, känns det som, och nu dags att i ösigt regnväder åka till Heden för att döma jumbomöte i division 7. Jag gör bort mig lika mycket som lagen, men mår bra. Jag tjänar pengar. På väg hem kommer migränattack. Jag börjar tappa det. Sjukanmäler mig från träning, herregud jag hade ju genomfört 90 minuter nyss, och spenderar kväll ensam i säng med youtube och kycklingrulle som aningslöst levererats till dörren. Jag börjar tappa det. Skakar i kroppen, sambo kommer hem och ser förödelsen, hon säger orden: "Du börjar tappa det." Och jag kunde liksom inte sätta emot. Idag har jag en bakvänd onykterhet, fortfarande. Jag snusar svagt. Jag har tappat det.
Hemma på stört, känns det som, och nu dags att i ösigt regnväder åka till Heden för att döma jumbomöte i division 7. Jag gör bort mig lika mycket som lagen, men mår bra. Jag tjänar pengar. På väg hem kommer migränattack. Jag börjar tappa det. Sjukanmäler mig från träning, herregud jag hade ju genomfört 90 minuter nyss, och spenderar kväll ensam i säng med youtube och kycklingrulle som aningslöst levererats till dörren. Jag börjar tappa det. Skakar i kroppen, sambo kommer hem och ser förödelsen, hon säger orden: "Du börjar tappa det." Och jag kunde liksom inte sätta emot. Idag har jag en bakvänd onykterhet, fortfarande. Jag snusar svagt. Jag har tappat det.
Jag börjar verkligen tappa det. På riktigt. Det här är ju tragiskt.
Kom natt och dag
Så där, då har bloggen fått vila lite igen. Ska jag köra en liten recap på de senaste dagarna? Ja, det gör jag. I onsdags, efter ännu en seger i korpen och hållen nolla, så tänkte jag så mycket på mitt hjärta att hennes dag inte skulle vara kass bara för en nedrans kuggad uppkörning liksom. Så som den goda man jag är och förblir bjöds det på kräft- och vinkväll/natt och denna hyllning följde. Självgodheten i ett litet nötskal. Just det får ni ursäkta. Jag älskar dig, hun.
Torsdag var på många sätt en konstig dag. Efter bemödande på jobb följde en märklig uppföljning där jag gott somnade i soffa runt halv nio-tiden, sprang till sängen två timmar senare, somnade igen, träffade Jackie som kom hem, somnade om ytterligare en gång innan damen skulle upp den obskyra tiden tre (3!), hon försvann som en blixt till Stockholm för att leva fan under helgen, bara ett par dagar innan jag gör dito. Brutalt, ni vet. Sen igår, så. Plötsligt hände det igen. Förstemålis Nicke skadad och jag får rycka in i Division fucking 5 i BIF. Fast jag egentligen har lagt av. Hela matchen var skakig och jag var ju långt ifrån topp, tog hand om det jag skulle och, det festligaste av allt, jag gjorde en assist! En långpastej till forward Johan som kliniskt gjorde 4-1. Matchen slutade till slut 4-2 och vi klättrade mirakulöst nog över strecket. Tre ruggigt sköna poäng som var välförtjänta. Och tänk, jag fick stå den matchen där trenden vände. Träna upp mig så är jag fullgod reserv. Men nej, en gång är ingen gång. Det var ett rent undantag denna kväll. Ingen comeback what so ever i sikte. Men, i egenskap av tränare, bra jobbat gubbs! Information om matchen hittar ni som vanligt HÄR.
Öl och vin med Rob var en nödvändighet för att fira segern. Men det var lugnt. Jag fick dock med mig denna blonda skönhet hem efter några kalla. Behövde det nu innan undertecknad gräsänkling helt ballar ur.
Torsdag var på många sätt en konstig dag. Efter bemödande på jobb följde en märklig uppföljning där jag gott somnade i soffa runt halv nio-tiden, sprang till sängen två timmar senare, somnade igen, träffade Jackie som kom hem, somnade om ytterligare en gång innan damen skulle upp den obskyra tiden tre (3!), hon försvann som en blixt till Stockholm för att leva fan under helgen, bara ett par dagar innan jag gör dito. Brutalt, ni vet. Sen igår, så. Plötsligt hände det igen. Förstemålis Nicke skadad och jag får rycka in i Division fucking 5 i BIF. Fast jag egentligen har lagt av. Hela matchen var skakig och jag var ju långt ifrån topp, tog hand om det jag skulle och, det festligaste av allt, jag gjorde en assist! En långpastej till forward Johan som kliniskt gjorde 4-1. Matchen slutade till slut 4-2 och vi klättrade mirakulöst nog över strecket. Tre ruggigt sköna poäng som var välförtjänta. Och tänk, jag fick stå den matchen där trenden vände. Träna upp mig så är jag fullgod reserv. Men nej, en gång är ingen gång. Det var ett rent undantag denna kväll. Ingen comeback what so ever i sikte. Men, i egenskap av tränare, bra jobbat gubbs! Information om matchen hittar ni som vanligt HÄR.
Öl och vin med Rob var en nödvändighet för att fira segern. Men det var lugnt. Jag fick dock med mig denna blonda skönhet hem efter några kalla. Behövde det nu innan undertecknad gräsänkling helt ballar ur.
Att aldrig ge upp
Jag minns ju själv hur det var, herregud, och den klumpen i magen som följde efter. Att man liksom inte dög till vissa grejer. För jag har liksom alltid trott det. Inom allt. Att mitt kunskapsområde är så smalt att jag borde ägna mig åt en förbannad sak; skriva. Och så. Jag hade ju lagt på tok för höga belopp, i mitt tycke, för att lära mig köra bil exempelvis Idag, två och ett halvt år senare, var det min kärleks tur. Jackie beskriver sin uppkörning och kugg på ett jävligt bittert sätt HÄR.
Man kan ju dock inte annat än att förstå tidigare nämnda frustration hos sambon min. Det lät liksom inte rättvist. Och även fast hon är en tjej som i stort sätt alltid ifrågasätter mina åsikter och handlande (med all rätt kanske) så håller hon med om tesen att fenomenet uppkörning är förlegat och hör hemma någonstans tidigt 1900-tal, ungefär. Oftast sketgrejer det faller på. Och VEM som bedömer. Att inte körskolan kan göra bedömningen är för mig en gåta. Det har diskuterats. Men, som det sägs i en sketch, det ska diskuteras från nämnd till nämnd, från bord till bord och så vidare. Men så här är det, nu, och jag känner igen mig i detta och känner mig manad att säga åt dig att kämpa på, hjärtat! Ge inte upp nu, även om det är skit. Kämpa kämpa. Du vet vad jag känner och tycker.
Nervositeten jag hade på jobbet ska vi nog icke nämna här. Att jag kunde vara så nervös för en annan persons skull, trodde jag var omöjligt. Vi sväljer detta tillsammans, och går vidare.
Ikväll; korpmatch. Ska innan dess få i mig käk. Svår uppgift när jag är enkel änkling. Säg de två sista orden i föregående mening snabbt 75 gånger. HAH! Tänkte väl det, ja.
Man kan ju dock inte annat än att förstå tidigare nämnda frustration hos sambon min. Det lät liksom inte rättvist. Och även fast hon är en tjej som i stort sätt alltid ifrågasätter mina åsikter och handlande (med all rätt kanske) så håller hon med om tesen att fenomenet uppkörning är förlegat och hör hemma någonstans tidigt 1900-tal, ungefär. Oftast sketgrejer det faller på. Och VEM som bedömer. Att inte körskolan kan göra bedömningen är för mig en gåta. Det har diskuterats. Men, som det sägs i en sketch, det ska diskuteras från nämnd till nämnd, från bord till bord och så vidare. Men så här är det, nu, och jag känner igen mig i detta och känner mig manad att säga åt dig att kämpa på, hjärtat! Ge inte upp nu, även om det är skit. Kämpa kämpa. Du vet vad jag känner och tycker.
Nervositeten jag hade på jobbet ska vi nog icke nämna här. Att jag kunde vara så nervös för en annan persons skull, trodde jag var omöjligt. Vi sväljer detta tillsammans, och går vidare.
Ikväll; korpmatch. Ska innan dess få i mig käk. Svår uppgift när jag är enkel änkling. Säg de två sista orden i föregående mening snabbt 75 gånger. HAH! Tänkte väl det, ja.
Människor ramlar runt på stan
För er som nyfiket undrar. Nej, fortsättningen av min sammanfattning av året på högskolan är inte bortglömd. Den kommer. Den kommer. Håll ut så kör vi snart del 2!
När du går upp per automatik ur sängen och stapplar till jobbet i en dimma som ligger kvar i ditt synfält utan att tänka vet du att du absolut inte kommer bakfull till jobbet, det är på en annan nivå. Men det går bra. Jag löser liksom det. Men nog om det.
Gårdagen bjöd då på storartad comeback för egen del i en rätt medioker P16-match i Sävedalen. Jag dömde återigen. Och, hur konstigt det än låter för gemene man, så har jag saknat det. Ganska så rejält dessutom. Kul var det och roligare blir det, antagligen. Strömatcher blir det en tid framöver, och det känns bra. Jag klamrar mig kvar som domare!
En öl med Robin blev sisådär 15 innan kvällen avslutades. Herre, jag börjar bli som den där dansken som stormade planen i EM-kvalet för några år sen, mellan Danmark och Sverige. Han drack väl nåt sånt? 15-20 öl? Hursomhaver, vi började i Tynnered med enklare umgänge, sen till megastor hemmafest där jag var äldst på stället. Älskar det, så klart, men man är inte 19 längre direkt. På något vidrigt sätt tröttnar vi och hamnar på dekadenta Sticky Fingers (som så många gånger förr), dansar röv, träffar Mich och Anja. Via Guldheden och sedermera hem i tvivelaktig taxi tas man i säng väldigt sent, eller tidigt, helt beroende på hur man ser det.
Och nu sitter man i givakt, åter igen. Jag tackar för mig och får be att återkomma. Jo, förresten, jag hade SKITKUL hela kvällen och natten. Ni alla som var där är ytterst bidragande orsaker till succén. Tjoooo!
När du går upp per automatik ur sängen och stapplar till jobbet i en dimma som ligger kvar i ditt synfält utan att tänka vet du att du absolut inte kommer bakfull till jobbet, det är på en annan nivå. Men det går bra. Jag löser liksom det. Men nog om det.
Gårdagen bjöd då på storartad comeback för egen del i en rätt medioker P16-match i Sävedalen. Jag dömde återigen. Och, hur konstigt det än låter för gemene man, så har jag saknat det. Ganska så rejält dessutom. Kul var det och roligare blir det, antagligen. Strömatcher blir det en tid framöver, och det känns bra. Jag klamrar mig kvar som domare!
En öl med Robin blev sisådär 15 innan kvällen avslutades. Herre, jag börjar bli som den där dansken som stormade planen i EM-kvalet för några år sen, mellan Danmark och Sverige. Han drack väl nåt sånt? 15-20 öl? Hursomhaver, vi började i Tynnered med enklare umgänge, sen till megastor hemmafest där jag var äldst på stället. Älskar det, så klart, men man är inte 19 längre direkt. På något vidrigt sätt tröttnar vi och hamnar på dekadenta Sticky Fingers (som så många gånger förr), dansar röv, träffar Mich och Anja. Via Guldheden och sedermera hem i tvivelaktig taxi tas man i säng väldigt sent, eller tidigt, helt beroende på hur man ser det.
Och nu sitter man i givakt, åter igen. Jag tackar för mig och får be att återkomma. Jo, förresten, jag hade SKITKUL hela kvällen och natten. Ni alla som var där är ytterst bidragande orsaker till succén. Tjoooo!
Igår var den bästa dagen i år
Rubriken ljuger faktiskt inte. Det finns inget undermedvetet, sarkastiskt eller ironiskt över det. Kanske lite överdrivet, minnet är ju bra men, som ni vet, kort. Nu ska jag förklara varför åttonde juni 2011 var en så lyckad dag.
Det började trevande med en resa hem till Göteborg, sova lite siesta sen dags att vakna upp till ångestens regelprov. Nervös som en liten apa gjordes provet. Men ojsan, det gick bra. 13 frågor gjordes på knappt fem minuter och jag lämnade in det med överdrivet chockerande orden "13 rätt är respekt". Ett flin tillbaka från instruktören innan han omedelbart hajade till. Det där gick ju bra. Till och med riktigt bra. Jag tror faktiskt att jag hade lagt av om jag failat. På allvar. Så min domarkarriär räddades lite grann igår. Som ett sandkorn i Sahara, men ni fattar, det var skönt. Lördag eftermiddag sker så en storstilad comeback. Jag dömer pojkar 16 i Sävedalen. Mjukstart, kallar vi just det.
Inte nog med det. Kommer hem samma åttonde juni och nås av beskedet att affärsplanen på högskolan resulterat i ett VG. Det hade jag nog väntat mig, i och för sig, men alltid lika skönt att få det bekräftat. Dessutom har jag grejat Marknadsföring på en högskola. Stort för mig. Sandkorn för er. Jag vet.
Apropå saker som sker en på miljonen: Ikväll gick jag och Jackie på Baksmällan 2 (kan rekommenderas) och där träffas Kungen. Inte nog med att vi var på samma film samma kväll. Vi satt på samma rad. Rad 5. Jag, plats 84. Han, plats 85. Helt oberoende av varandras närvaro. Vad är oddsen på det? En sak är säker, hade jag bettat på det hade jag inte behövt jobba i helgen.
End of discussion.
Ännu en gång från ett tåg
Nu på väg hem från det kortare besöket i Stockholm och även här bjuder Statens Järnvägar på en storartad inledning. Vi kom ifrån huvudstaden knappa 20 minuter sent. Okej att skylla på Trafikverket när underhållet på våra järnvägar inte håller måttet men när vi från startpunkten är sena, då är ju förutsättningarna för att hålla tiden inte de bästa. Om vi säger så.
Men oj, hörrni. Vilken Stockholmstripp det blev. Allt började i Sundbyberg där jag på ensamt manér (så klart) vandrade mot nationalarenan, Råsunda. Ett kortare depåstopp på MAX (ja just det, LCHF är nedlagt av flera skäl) och sen hängde jag i en park, åt glass, kände av stämningen, kolla arenaområdet och noterade att, oj vilken fest här är! Mina grabbar från östgötska skogarna dök upp som jokrar mitt i bland kändisar som Stefan Andreasson, Håkan Mild, Thomas Nordahl, Peter Swärdh, Mathias Svensson, Michael Svensson, Sonny Karlsson och - Rasmus Elm. Just lille Elm delade jag tunnelbaneresa med sedermera. Ett fotbollsproffs som åker tunnelbana alltså. Den var högst oväntad. Minst sagt. Men säger kanske en del om hans fullständiga ödmjukhet. Vidrigt.
Matchen har ni själva sett, den var värd varenda hundralapp. Att se ett sånt svenskt spel är man inte direkt bortskämd med. Übergrymt, som tysken hade sagt. Efter match blev det ett omedelbart farväl till goda vännerna (vi ses för sällan), sen en kortare träff med svägerska Jenni och hennes solnait Ludde innan jag begav mig till gästvänlig bror för att spendera natten på Lidingö. Mange takk för det, som dansken hade sagt. Även tack till Bech som gav mig alternativ. Trevligt att hinna med ett besök hos brorsan så klart, även om övriga familjen var i sovläge de få timmar som spenderades där. Som Andréas sa, jag hann med tre kommuner på mindre än ett dygn; dessutom lyckades jag träffa en hel del folk på den korta tiden här. Mer t-bana och pendel denna morgon innan jag nu sitter på ett tåg mot ett hem som känns mer och mer fel. Så här: Jag fullkomligt älskar Stockholm. Och jag tror på fullaste allvar att jag är bosatt här någon gång i livet. Så får det bara bli. Jag åkte T-bana och hörde 08-tugget, och kände för att vara en del av det. Jag satt oberörd. Hela tempot, pulsen och staden i sig andas go känsla. Jag är en citykille, no doubt.
Ikväll ska min domarkarriär helt och hållet att avgöras. Det är jag inte redo att sätta på spel egentligen, men valet är obefintligt. Återkommer i just det ärendet.
Råsunda Fotbollstadion, Solna.
Chill i närliggande park innan avspark.
Där är de, my boys. Tack till Erik som bjöd med mig till matchen.
Vi svettades, som djur. Sitter man högst upp på Norra läktaren med solen
gassandes mot sig i 70 minuter av matchen kostar det på.
Som ni ser var det i det närmaste omöjligt att få en bra bild av matchen.
Bevis 1: Jag träffade sköningarna Jenni och Ludde!
Jag och 20 000 andra trängdes i tunnelbanan.
Bevis 2: Bror Andréas träffades. Han låg mest på ett golv och läste manus.
En sovplats är en sovplats. Och jag kunde inte bett om bättre.
LIVE från en dubbeldäckare!
Nu är jag då på väg. Mot den kungliga hufvudstaden Stockholm. Efter nio raka dagar på ett kontor känns det som en minisemester. Jag ska till Solna, närmare bestämt. EM-kval. Sverige-Finland. Men det är väldigt mycket resa on my own. Mina polers från skogarna tar ju sig dit på eget manér så vi gör vår grej väldigt businessaktigt, kolla på matchen, umgås i halvtid, vinkar hejdå. Ungefär så. Jag hoppar nog av i Sundbyberg, förresten, det måste bli närmare?
Jag åker det här dubbeldäckartåget, X40, som SJ lanserade för några år sen och blev ett gigantiskt fiasko. Uppenbarligen är de satta i trafik igen och det har inte börjat bra. 150 meter från Göteborgs Central satt vi still i cirka tio minuter. Det här är likväl ett tåg som ska stanna på obskyra orter som Töreboda och Laxå. Förstår ni skeptismen? Jag gillar inte SJ, de gör inte sitt jobb alla gånger. Kritiken är alltid befogad. Öresundstågen kanske inte var fullt lika obekväma men där gjordes jobbet alla gånger utom en under mitt knappa år av pendlande till Halland. Bara en sån sak. Dessutom är det ingen servering ombord. Ingen servering?! På en fem timmar lång resa, är inte det skandal så säg. Jag sitter på övervåningen och har wifi, det är väl det enda creddiga jag får på resan.
Så, här sitter jag nu i min ensamhet med Plura i öronen och ber om en sak. Inte bara att Sverige kör över Finland ikväll utan också att tåget kommer i tid. Det finns ju väldigt många faktorer och hinder på vägen som kan störa. Nej, ha nu en fantastisk dag där hemma så ska jag klara mig i Solna, Sumpan och Spånga på egen hand innan jag imorgon bitti återvänder hem. Till väst.
