Så hamnade jag på TV igår!

Det är lite märkligt egentligen. Jag är fortsatt i chock. Ska förklara detta från början. Igår eftermiddag gick det ett program på TV4 som heter V75-klubben, ett travprogram. Där fanns en tittartävling där man skulle smsa in svar på en enkel fråga. En lycklig vinnare skulle vinna ett färdigt V75-system värt 1000 kronor i dagens V75-tävlingar. Precis, det fanns ju ingen chans i helvete att jag skulle vinna. Vet inte ens varför jag ens skickade in ett svar. Sen, som de säger på Triss, plötsligt händer det. Ett samtal från ATG-konsult gratulerar mig till segern i tittartävlingen och att jag nu vann detta V75-system. Overkligt, så klart. Kul så. Sen får jag ett samtal från far som i sin tur talat med sin bror, således farbror till mig, och där hade jag varit med i ett program i TV4 sport på kvällen som sammanfattade kvällens tävlingar. Med bild och gratulationer och allt. På prime time. Men det missade jag så klart. När den här konsulten från ATG frågade i samtalet om han kunde få en bild mailad till sig snarast borde jag anat. Eller frågat. Nu hamnade den på tv utan min vetskap. Tråkigt. Det där var mina sekunder av glory. Det var skoj. Systemet då? Nej, det ser inte ut att generera nåt. Men uppföljning på måndag så då hoppas jag på ett tröstpris av nåt slag. Det här var sjukt. Samt väldigt tråkigt att jag inte fick se det. Och, nej, just det programmet finns ej på nätet.

Förlust idag borta mot förra årets Division 4-lag Mölnlycke. 4-1. Tungt, naturligtvis.

Ett år med världens bästa tjej, kvinna, sambo, busunge, flickvän. You name it. Säga vad man vill. Men Jaqueline har på många sätt sett till att det senaste året varit det bästa någonsin.

Nu laddar vi och tar nya tag efter mina sekunder av kändisskap. Valborgsfirande ikväll. Men framför allt, hyllning av storebror för 30 fina år. Och jag måste säga att min idé med paketet ikväll är i en klass för sig.

Finlandsfärja deluxe

Bara dryga dygnet efter att en charteroskuld förloras ännu en. Vi åkte Finlandsfärja. Cinderella. Två kända personligheter från Kanal 5-serien "Färjan" märktes av. Dock inte allas vår Håkan, tror faktiskt att han har slutat där.
Det var en bussresa som avgick från Stockholm, den bokades för längesen till förmånligt pris, och om vi säger så här: Medelåldern var inte på en hutlös nivå, mycket tack vare oss. Eller bara tack vare oss. Det var pensionärer i huvudsak. Sista stoppet på vägen hem var tydlig när äldre dam säger till mig och Jackie när vi ska åka ifrån stoppet: "Går ni på rätt buss nu?"
Cinderella var en upplevelse. Man parodiserar gärna över Finlandsfärjor och dess folk. Jag kan förstå det idag. Herre min gud. Det var folk som inte skämdes för sig. Fy fan. Det var dock bra grejer också. Fira ett år i fantastiskt väder på fantastisk båt med fantastisk flickvän slår högst i mitt liv. Dessutom det faktum att buffén utklassade alla bufféer du kan tänka dig. Men nu är Svennebanan-avcheckningarna över för den här gången. Charter och Finlandsfärja. Check, alltså.
Imorgon tar vi nya tag. Valborgsmässoafton och hylla brorsan som ju nu är 30 år gammal. Hepp!
Matstopp på vägen. Frasses i Nyköping.
Vi fick en timme på oss att se Stockholm. Så foto framför Plattan var ju självklart.
Högvakten höll parad. Jävla larv det där, kan jag tycka.
I den lilla hytten innan 280 kronors-buffé.
En kalltallrik.
Tony Irving hade dansskola by night.
Dagen efter och obligatorisk Titanic-bild.

Mitt liv, min kalender, mitt allt med andra ord; glömdes dock bort i hytten. Sorgligt värre. Annars, tack och hej!

Charterveckan i text

Hemma i ett vidunderligt vårvarmt Sverige efter en vecka där charter var temat. Kanarieöarna. Fuerteventura. 14 personer. Mina fördomar bekräftades nästintill. Nu kommer här en resumé från sju dagar som höll god klass. Allt till Näsströmarnas farmor Annikas ära.

Dag 1:
En flygresa som innefattade svensktalande personal (jävla hyckleri!) och tvivelaktig middag. Landar i Fuerteventura och lastas som boskap till hotell Riu, där vi nu skulle spendera veckan. Vi upptäckte en pool i närheten av våra hotellrum, så vi tänkte att vi skulle bada och sola där. Det gjorde vi också. Alla blev kalasfulla innan vi fortsatte våra galna äventyr efterföljande dagar.

Dag 2:
Klockan ringde och det var dags att gå upp. Intagande av magnifik frukost, lunch och middag i hotellets restaurang med cocktails, öl och whisky däremellan som följdes av sol och bad i poolen. Åka in till stan? Nej, vi hade det så bra där vi var.
Dag 3:
Klockan ringde och det var dags att gå upp. Intagande av magnifik frukost, lunch och middag i hotellets restaurang med cocktails, öl och whisky däremellan som följdes av sol och bad i poolen. Åka in till stan? Nej, vi hade det så bra där vi var.
Dag 4:
Klockan ringde och det var dags att gå upp. Intagande av magnifik frukost, lunch och middag i hotellets restaurang med cocktails, öl och whisky däremellan som följdes av sol och bad i poolen. Åka in till stan? Ja, men vi kom på att vi hade det så bra där vi var.
Dag 5:
Klockan ringde och det var dags att gå upp. Intagande av magnifik frukost, lunch och middag i hotellets restaurang med cocktails, öl och whisky däremellan som följdes av sol och bad i poolen. Åka in till stan? Nej, vi hade det så bra där vi var.
Dag 6:
Klockan ringde och det var dags att gå upp. Intagande av magnifik frukost, lunch och middag i hotellets restaurang med cocktails, öl och whisky däremellan som följdes av sol och bad i poolen. Åka in till stan? Ja, faktiskt och inne i stan hade det vi det bra. Blev kalaspackade och dansade röv, men inte inne i stan då, vi kom på att allt var så bra där vi var från början, på hotellet.
Dag 7:
Annikas födelsedag. Sängliggandes. God middag kvällstid på finare restaurang. På hotellet då, inte inne i stan för fan.
Dag 8:
Hemfärd. Kommer hem till Göteborg men längtar genast tillbaka till en tid och värld som känns lite bättre än den rådande i Svedala.
Frågor på det? Bilder dyker upp på fejan inom kort! Lovar.

Att tänka på inför Kanarieöarna 2011

Om bara timmar lyfter vi. Exakt när vet jag faktiskt inte, men upp tidigt imorgon ska vi. Just precis, charter i en vecka. Jag är med om det för första gången och packar febrilt. Tänker också på hur jag ska uppföra mig inför och under resan. Därför följer jag denna lista som utgör min strategi inför förlorandet av charteroskulden:

- Jag tänker redan efter två timmar på hotellet fråga receptionen: "Har ni svenska köttbullar på menyn denna vecka?"
- Jag tänker gå upp klockan halv sex varje morgon och markera rivir vid poolkanten genom att lägga ut en handduk.
- Jag tänker inte åka på utflykter och utforska det lokala. Inte alls. Jag är ju på charter för fan.
- Dock har jag tänkt att ha på mig spansk tröja på mig någon dag, för att på så vis hylla det lokala.
- Jag tänker dricka öl innan frukost. Bara för att jag kan.
- Jag tänker inte packa några långbyxor eller finskor eller tröjor eller någon jacka. Aldrig! Nu är det solsemester.
- Jag tänker kontinuerligt klaga över hur varmt det är hela tiden. Och att saker var bättre förr. Gärna över en whisky eller två.
- Jag tänker röka och låtsas som att jag är bra på det.
- Jag tänker be folk i min omgivning serva mig så gott som möjligt och ta hand om mig för jag har läst att det är vad charter handlar om.
- Jag tänker kräva sill på påskafton.
- Jag tänker inte vara med på massa jävla aktiviteter som Apollo anordnar på plats.
- Jag tänker skriva affärsplan i solen. Bara för att jag inte riktigt kan släppa studier och business därhän.
- Jag tänker svära över svettiga tyskar.
- Jag tänker inte heller leka med mina svägerskor och svågrar till småbarn. Nu är jag en del av det vuxna gemenet.
OCH, jag tänker ALDRIG, under några som helst omständigheter aldrig någonsin EVER, att applådera när vi landar flygplanet. Där går nån jävla gräns. Önska mig nu en trevlig resa. Imorgon åker jag och Näsströmsläkten. Med andra ord, jag åker inte själv. Långt därifrån. Fuerteventura en vecka. All-inclusive. Bye fuckers!

Intressant dialog i Division 5

Andra raken förlusten igår. Det börjar påminna mer och mer om Sveriges VM-sorti 1990. För det var nämligen andra matchen i rad som slutade med förlust, 1-2. Denna gång borta mot Kaverös. Denna gång med mig som officiellt huvudansvarig. Det var på Ruddalen, den gamla allsvenska arenan minsann, och bakom vår bänk där jag huserade kaxigt var det några småkillar som blev lite paffa över det faktum att jag agerade tränare och coachade. Så av ren nyifkenhet frågade killarna:
"Ey, är du tränare?"
"Ja, det stämmer."
"Åh, Sveriges yngsta tränare, brorsan, nya Pep mannen"
"Tack, det ligger säkert nåt i det. Ge mig några år".
Så kan ens egoboost också ta fart.
Nya tag. Närmast på onsdag. Dock är jag någon helt annanstans då. Men det vet ni säkert. Nu ska här drickas sprite.

Taking me higher

Bifs trupp till morgondagens andra omgång i Division 5B är nu officiell. Ska inte släppa den här, blir lite löjligt om jag gör det inför varje match. Kan dock avslöja att jag tagit ut mig själv. Vi möter Kaverös borta imorgon på Ruddalen klockan 20. En snubbe i motståndarlaget ville ha truppen till matchen för att de ska ha ett matchprogram till mötet. Intressant. Inte alls van med det ståhejet. Blir det inmarsch och speaker också? Det är frågan.

Jag tycker det är skittrist att jag lider av torka. För det är ju så, jag älskar att skriva. När det sen inte finns nåt intressant att skriva om är det ju bara tragiskt. Apropå tragiskt, på måndag åker jag till Kanarieöarna med Näsströmarna och ska försöka uppdatera bloggen dagligen. Ja, datorn hänger med. Hundraprocentig semester blir det inte för en affärsplan ska avfattas och lämnas in. Sen tar jag examen. Om än att det är en halv examen, så är det ändå en examen. Men det tar vi när det är dags. 28 maj.
Tänker låta bloggen vila till den dag jag har nåt vettigt att skriva, tänkte jag. Gott väder vi har fått förresten! Sol ju.

Fan vad detta är dåligt

Nej, det här var en rik helg sett till händelser. Fotboll är en ganska bra sammanfattning. Och brist på sömn. Och sånt. Fredag kväll var ju seriepremiär och den snöpliga förlusten hemma mot Eriksberg, nattjobb på det, två matcher att döma i cup på Hisingen, umgänge med föräldrar kvällstid, mer nattjobb, ännu en match att döma, kolla när Häcken spöar aporna i IFK, sen express till Jonsered för att genomföra BIF-träning. Ikväll var jag även med och tränade med FC Det Andra Laget. Det kära korplaget som satsar stort inför säsongen med nyförvärv Rob och Vic.
Imorgon ska här pluggas, BIF-tränas och nattjobb på det. Fem nätter blir det allt som allt, förresten. Däremellan studier. Sen åker vi. Charteroskuld väck måndag förmiddag. Adjö!
Nu MÅSTE jag se Nittileaks, Fredrik och Filips nya påhitt, på kanal 5.

På ingående

Det var en viss laddning hela dagen. Ända sen tisdag har man liksom sett fram mot den här kvällen. Ja, jag snackar om kvällens premiär i Division 5 hemma mot Eriksberg. Därför känns 1-2-förlusten väldigt snöplig. Speciellt med tanke på vilket sätt det var vi losade idag. Jag tycker inte att det var rättvist. Inte alls.

Nu tar vi nya tag. Jag ska avstå sömn ända fram till imorgon eftermiddag då väldigt många timmar jobb är framför mig nu. Det sista inskrapandet av inkomster i form av nattjobb och två 14 års-matcher att döma. Därefter få i sig lite halvkvick sömn innan ytterligare socialiserande står på något schema.
Nu orkar jag inte mer. Fan, det är fortfarande tungt.
Jag återkommer den dag eller kväll jag återfår kraft i det rådande vårmörkret.

Det här tycker jag om de nya sedlarna‏!

Till att börja med vände min negativa livstrend lite grann när jag fick meddelat till mig att jag godkändes på tentan i projektledning. Känslan att kunna lägga sig det bakom sig är magisk. Så är det ju. Nu till det jag ska blogga så där fräckt om:

Idag gick Riksbanken ut med de nya ansiktena på våra sedlar. Dessa personer ska alltså pryda våra cash, från och med 2015:

Tjugolappen:
Astrid Lindgren. Vidrigt väntat och naturligtvis helt rätt. Det som däremot är fel är att sätta värde på personerna på respektive sedel. Typ, "Fick Astrid bara tjugan?! Ajdå, hon förtjänade minst hundralappen!" Fel! Tänk om, tänk rätt. Just tjugolappen används väl flitigast av alla sedlar. Därmed blir Astrid den mest folkkära. Med all rätt. Fast som sagt, sjukt väntat.

Femtiolappen
Evert Taube. Den var mer oväntad. När Evert var som mest aktiv och skrev sina texter ägnade han ett halvår åt gången på ett boende i Antibes på franska rivieran. I motsvarande hus är det idag ett hotell. Där bodde jag och Mackan i somras några nätter. Evert har en son som heter Sven-BertilHåkan H tolkar Evert. Det är ungefär det jag vet om honom. Men han var ju stor. Ruggigt stor. Och kanonduktig. Så detta val känns genomtänkt.

Hundralappen:
Greta Garbo. Tror inte någon som lever idag, om du inte är skitgammal, vet hur stor hon verkligen var. En sann superstjärna inom film. Säg någon svensk som är det idag. Nej, precis. Kom inte dragandes med Skarsgård eller Stormare eller nåt sånt. Nu snackar vi superstar. Det var Garbo. Hon förtjänar denna fina hyllning.

Tvåhundralappen:
Den nya sedeln i gänget. Att Ingmar Bergman fick äran känns också det ganska rätt väntat. Han är också färskast då han dog så sent som 2007. Betytt väldigt mycket för svensk film, men sägs också vara rätt överskattad. Jag har aldrig tilltalats av snubben. 

Femhundralappen:
Birgit Nilsson. Var inte hon nazist? Okej, det kanske inte var hon. Dumt att anklaga henne så utan grund. Hursomhelst, fy fan, nu får det räcka med finkulturen. Förlåt alla eventuella anhängare.

Tusenlappen
Dag Hammarskjöld. Coolt. Han har ju varit ett toppnamn inom politik och skönt att de kollade utanför det kulturella och såg till att få med andra åstadkommanden än just det kulturella. Dag var kunglig, när det begav sig.


Tycker att det åter igen är så tråkigt att det ska vara så förbannat "fult" och inte bra nog att ta med sportpersonligheter på sedlar. De hyllas inte på samma sätt alls. Skulle jag föreslå det bland löst folk skulle jag endast få tillbaka en fnysning eller sarkastiskt garv av någon sort. Men varför har en sån som Birgit Nilsson satt Sverige mer på kartan en exempelvis Gunnar Nordahl? Eller "NackaSkoglund? Eller Gert Fredriksson? Idrottare kommer alltid ses som något smutsigt och ovärt att hyllas i större sammanhang. Det är en inställning som i mina ögon är för jävla föråldrad.

Truppen är släppt!

Bokedalens IF har nu släppt truppen till premiären i Division 5B nu på fredag kväll mot Eriksbergs IF hemma på Jonsereds IP. Nedan följer den minimala bilden av truppen:


Inga konstigheter. Det var dessa 16 spelare som dök upp på träningen idag och som mest synts till på träningar under året. Jag har alltså fått äran att administrera det här med truppen i Fogis. Därför har jag tillgång till förteckningen. Startelvan släpps som brukligt en timme innan avspark. En avspark som är klockan 19 på fredag, division 5-premiär. Var gärna där! Jonsereds IP, alltså.

Tappat det

Nu läser jag mig till att det var tre dagar sen jag bloggade. För dåligt, naturligtvis. Men så är det ibland.
Ni får liksom leva med det.
Har inget skojigt att blogga om. Ni har alla fattat att föregående inlägg var ett aprilskämt. Lyckades lura ett par stycken, faktiskt!, och det var ju roligt nog. Sysslar annars inte med sånt. Aprilskämt. Jävla larv egentligen.
Uppenbarligen var bristen på sömn illa nog för att orka med öl och whisky fredag kväll. Gick upp kvart i tre på eftermiddagen dagen därpå fortfarande vansinnigt trött. En utkörningspizza senare och nattpasset roddes hem liksom fotbollsdömande (12-0!) respektive träning. Fredagkvällen var självklart höjdpunkten. Tack alla ni!
Nu hemkommen från Borås där Häcken dessvärre, som vanligt, tappade det i slutminuten. Tungt, men rättvist. Så får vi se på det. Intressant derby till helgen blir det hur som helst, hemma på Hisingen. Krossa de stackars bananerna som idag förlorade hemma mot ÖSK. Givetvis var det domarens fel, som alltid när IFK förlorar. Vad trodde ni?
Nu, dags för laddning för vecka med plugg och jobb. Och mina tre sista matcher på vårsäsongen. Sen; avstängd. Fy fan.

EXTRA EXTRA, har chans på VD-jobb!‏

Jag har sökt jobb. Flera jobb till och med. Kan tyckas illojalt mot min arbetsgivare att outa detta men nu är fallet så att de är medvetna. När livet har varit grått, trist och väldigt jobbigt på sista tiden, med domaravstängningen bland annat, dök den här typen av möjlighet upp. Jag är en av fem kandidater till ett riktigt toppjobb. Alltså, inte toppjobb som i arbetsledare eller städboss på horribelt förortsbolag med nolltaxering. Nej, jag ska kandidera till en VD-post. Jag vet. V. D. Verkställande direktör. Förvisso en vice sådan. Men ändå. Förstår ni? Det är helt sjukt. Trodde först att de tagit fel men ringde rekryteraren och han bekräftade att de ville se vad jag kunde gå för. De gillade tydligen min innovativa förmåga samt mina ståndpunkter inom kundbemötande. Eget företag och andra jobb är bara att lägga åt sidan nu. Nu kör vi! Tog mod till mig, korkat nog, och frågade personen hur stor chansen var att jag skulle få jobbet. "En på fem", svarade han med ett buttert skratt innan han fortsatte: "Men om vi säger så här...dig hade vi totalt ignorerat om styrelsen inte varit seriöst intresserad av dina tjänster på ett eller annat sätt". Därför gäller det att leverera. På tisdag nästa vecka åker jag därför upp till Stockholm (betald resa!) för att träffa dessa herrar och damer för ett möte. 


Varför jag sökte tjänsten? Kul grej. Har sökt många olika jobb och när jag kom in på en rekryteringssajt för chefer var jag bara tvungen att söka, för skojs skull. Var liksom inne i ett sökflow och sökte alla möjliga tjänster. Sen ringde dom, sjukt. Galet egentligen. Out of this world. Inget är ännu helt klart men så gott som, vad jag förstår. Jag kommer därför att hoppa av utbildningen i Halmstad med omedelbar verkan. Marknadsföringen och affärsplanen kan dra åt fanders. Mina futtiga högskolepoäng också. För jag når toppen med väldigt små medel. Se på fan. Bara att jag ska dit, till världens bästa arbetsplats och världens ledande sökmotor (ledtråd!), är något att notera på sitt CV. Som det ser ut nu flyttar jag från Göteborg om en dryg månad för att ta mig an mitt livs största utmaning och jag är nu en sann karriärista.


Imorgon ringer VD Johan Rosengren mig för att leverera den personliga inbjudan. Han verkar ju väldigt godhjärtad ut, denna man.


Aha, det trodde ni inte om mig va? Fuckers!

Ikväll ska jag på konsert och dricka öl. Räknar med flertalet samtal och reaktioner på ovanstående besked, i övrigt.

RSS 2.0