Anthon Eriksson

Nu, först nu, kan jag reflektera över att jag kommit hem. Det blev att man landade igår, direkt via hemmet till en Bif-match i Härryda, storhandla, förbereda inför kvällens fest, jobba full time och sedan genomföra festkvällen smärtfritt. Alltsammans en utmaning var för sig. Resan har varit bra, samlade intrycken känns på alla sätt bäst i punktad form:

- Spanjorer, med vissa undantag, är oftast direkt otrevliga eller ignoranta mot turister. (slår sällan fel, tyvärr).
- Vi lyckades hitta väldigt bra matställen.
- Försök hitta en glad spanjor i konversation med person från annan nation.
- Jag har inget emot spanjorer, i övrigt.
- Vädret snittade 30 grader.
- Varenda festkväll hade sin charm.
- Det var varmt, överallt.
- Effektiv tunnelbana.
- Camp Nou var en upplevelse precis så häftig som ni tror.
- Sol, bad, stek. Takterrassen på hotellet såsom stranden.
- Hotellfrukosten hade precis allt, förutom det absolut viktigaste: Kokta ägg.
- Staden rekommenderas.
- Resesällskapet rekommenderas.
- Fråga på, så rekommenderar jag allt.

Förresten, det var en vidrigt bra resa. Nu börjar nästa. In i ytterligare åtaganden och utmaningar. På måndag börjas det på nytt jobb som framförallt känns som ett sjukligt kul projekt. Heltid hela hösten. Nya krav. Mer att göra. Men jag gillar det. Jag får lov att återkomma hur det nya jobbet kommer att fortlöpa. Men nervigt, det är det. Hej på er och välkomna på grillfest hos oss ikväll!

Jag tänker att när vi nu lever på slutet av 2011 så kan det vara på sin plats att förnya sig lite grann. Så, vi gör så här. Jag skriver ett vykort via ett socialt medie, min blogg. Här följer mitt vykort:

---

Hej! 2011-08-22

Vi har det bra här i Barcelona. Dagarna ser rätt lika ut. Vi dricker mycket, av alla dess slag. Idag har vi sett Sagrada Familia, Gaudis kända men ofärdiga kyrka. Dessutom skulle vi till Camp Nou, men det var stängt för rundturer på grund av kvällens match mot Napoli. Annars är det som sig bör, mycket sol och bad. I stort sett dagligen. Är vi inte på stranden och solbadar gör vi det i poolen på vår maffiga takterrass. Det steker på, 30-35 grader snittas det per dag. Men ska inte klaga. Ni lär säkert ha regn och rusk. Det hoppas jag. Vi kollar en del på fotboll, äter total fabulös mat och festar till gryningen. Så som semester ska vara. Om en vecka börjar mitt nya liv, då börjar jag på mitt nya jobb. Bara en sån sak. Jackie och övriga gänget hälsar så gott. Ta hand om er! Vi ses snart! Anthon

                                                   
                                                             Njutbart vid hotellets pool. Där mår man döh.

Klockan är halv sex. Och vi tar siesta i det hotellrum som vi fullkomligt älskar. Snittar i övrigt 32 grader eller nåt sånt, där ute. Vi mår hur fantastiskt jävla bra som helst. Sol. Bad. Mat. Dryck till dess förbannelse. Hur har ni det då, där ni sitter och ruttnar på obskyr plats i ett land som är hälften så varmt. Va?! Hur mår ni? Egentligen.

Carolin. Joanna. Marcus. Marcus. Michael. Jaqueline. Antonia. Christoffer. Anthon. Vi är alla om bara några timmar på ett plan på väg mot en bättre värld i elva dagar. Barcelona. Jag får anledning att återkomma. Om vi säger så. Trevlig resa, det kan ni väl ändå önska oss? Tack!

---

Det är dött på bloggfronten. Jag ser det som ett slags friskhetstecken på ett vis under sommaren. Å andra sidan förbryllar min uteblivna skrivarfantasi en aning. Det har varit ett rätt statiskt liv, om man nu kan säga så, med fotboll dagligen kombinerat med på tok för mycket jobb. Är det inte tuff match att döma i division 6, är det AD-uppdrag långt åt fanders, annars träning med Bif. Nu väntar en helg med match att döma i Tollered, jobbig bortamatch mot Hönö med Bif, kvick visit till Varberg, kika Gais-match, Bif-träning, hämta väska på Hisingen, packa hämtad väska på Hisingen, gå upp hutlös tid för att bege sig till fotbollens huvudstad Barcelona måndag morgon.

Min far är på många sätt min bästa kompis. Framförallt är han min pappa. Därför dags att ge tillbaka lite. Nu tycker jag vi alla hjälper till. Ge ert stöd. Min pappa har bestämt sig för att ge livet en sista chans. Nu är det dags att sluta röka. Ingen är gladare än jag för beskedet. I 48 (fyrtioåtta!!) år har pappa Kjell sysslat med den livsfarliga drogen och det har på många sätt varit en last för en hel familj. Det är till och med så pass att jag har lite jobbiga barndomsminnen, med betoning på lite, där aggressiviteten tagit över för världens mest kärleksfulla far och han slagit i bord och härjat under nätter behovet av en ciggis tagit över. Just såna minnen gör att jag hatar cigaretter och droger i stort. Även om jag kan bruka både det ena och andra har jag bestämt mig för att aldrig någonsin ever över huvud taget under några som helst omständigheter att ALDRIG börja med rökning permanent.

---

Det har dröjt. På tok för länge. Men så är det. Och det kanske trots allt är ett gott tecken. Det händer vidrigt mycket i livet nu. Men här följer en resumé från den sista delen av högskoleåret i Halmstad. Så som jag minns det:

Tänk att man kunde längta så. Eller, längta och längta. Det var mer att tomrummet skulle fyllas. En dryg månad av lov och utan att göra något direkt vettigt att tala om. Nu var det då dags för lite revansch. Det immateriella låg fortfarande som en kylande skugga över flera av oss och Valea-Pontus var lika lätt att nå som Kungen, ungefär. Det sattes igång med en affärsplan i samråd med handledare som skällde ut sin grupp redan innan vi börjat, typ. Fast det skulle bli bättre. Jag scorade big time denna vårtermin och genomförde samtliga kurser totalt smärtfritt. Så att säga. Jag minns särskilt inledningen när vi fick möta Sten Engwall, 88 år, och med ett livsprojekt värt åtskilliga miljoner. Ett projekt som PB gjorde till sitt förnyelseprojekt, den där långa kursen som skulle examinera oss på riktigt. Jag pulade än mer på affärsplanen, en affärsplan jag sedermera fick ett fint VG på. Projektledning I var en kurs med stor potential men som låg på hutlöst schemalagda tider, därför föll den tyvärr lite i bakgrunden. Tack vare lite halv-vilja gick det vägen. G. G, även i Marknadsföring som jag utnämner till den absolut roligaste kursen. No doubt.

Vi gjorde mycket annat. I mars stod jag på Öppet Hus och marknadsförde programmet, samma kväll var det dags för någon slags Hentfest i Andersberg som, som vanligt, levererade. Även en avslutningsfest i Eldsberga där vi brutalt sa farväl. Abrupt. Ha det bra. Vi kanske hörs. Vad fan vet vi? Nå jo, lite tråkigt är det. Att allt avslutades med raketfylla kan ju alltid diskuteras. Men nu var det så.

Vi hängde mycket. Trivdes. Likasinnade individer på många plan. På många andra plan, inte alls. Högt och lågt. Norr och söder. Fat Cat dit. Cash Flow hit. Jag hoppas mina forna klasskollegor känner som jag. Att man inte ångrar året som var. Visst var det något att ha?

Jag vet inte om jag någonsin kommer att få träffa dessa Hentare någon mer gång i livet. Kanske springer på någon. Vi kanske chattar. Eller ses i en ica-affär i Karlskrona. Har inte en aning. Så fort jag får utrymme, ekonomi och tid, så lovar jag att ta en bil söderut för en road trip och hälsa på er. Absolut. Men det får bli när det blir. Nu ser man värdet av sociala medier, förresten. En sak är säker, Holm ska besökas när han slår sig ner i en stabil egen lägenhet i Malmoe.

Var det för emotionellt? Det skiter jag i. Igår tog hela Hent-cirkeln slut för mig när samtliga samtal till nyblivna Hentare var över. De lät som goda arvtagare. Det var sålunda min sista insats för Högskolan i Halmstad. Antagligen någonsin. Tack, är väl det vi säger nu så: Tack!

Sista orden som löd från intervjun som hölls idag. Det gick bra. Riktigt bra. Jag hade en god känsla över det hela. Precis det här jag vill göra. Men nu är det en viss väntan innan jag vet hur min närliggande framtid ser ut. Men, som sagt, det ser inte helt becksvart ut. Förresten har samtliga som gissat på min ledtråd från föregående inlägg varit helt fel ute. Det är en bild på GP-huset hörrni. Kika gärna en gång till.

Brand på Rambergsvallen. Det, om något, är tecken ovanifrån. Dags för första spadtaget till nya vallen kanske? Menar det. Ta tag i det då. Någon jävla gång.

Om två veckor dricks det öl i Barcelona. Då kommer man må döh.