En liten kärleksförklaring

Igår var en dag då jag inte bloggade. Det var också jubileum i dubbel bemärkelse, av samma skäl. På dagen ett år sen jag för första gången bekantade mig med den tjej som idag är min sambo. Tillika nio månader sen vi blev ett par. Detta skulle givetvis firas. Och vi gjorde det på vårt lite halvglamourösa vis. Vi åt på MAX. Sveriges godaste hamburgare, som ni säkert känner till. Vi följde detta med ett biobesök och kollade på den eminenta och lite småroliga filmen Meet the parents: Little Fockers. Så simpelt kan ett firande vara. Mitt i maten såg vi en annons, förresten, och den 27:e april, två dagar efter att vi kommit hem från charterresa, åker jag och hjärtat på en Cinderellakryssning. För att fira 1 år.

De senaste nio månaderna har det varit officiellt, ända sedan Valborgsmässoafton 2010 har jag och Jackie varit ett. Hon flyttade in 21 september lite på "halvchans" kan man nästan säga men den här tiden har tveklöst varit genuin lycka för mig. Emellanåt är livet piss, ganska ofta faktiskt med i-landsmått mätt, men hur dåligt än fotboll, skola och annat går så finns hon alltid där. Hon är som en fristad. En ängel. Ett barn, till och med. Hon får mig att glömma bekymmer på nolltid. Hon bryr sig inte om mina brister (för de är många!), att jag inte alltid kan ge all den kärlek och uppmärksamhet hon förtjänar, att jag saknar cash, att jag har dagar då jag inte syns och så vidare. När vi möts på kvällarna i soffan efter respektive åtaganden är allt glömt. Jag bara sitter där och är så tokkär att det finns inte. Jaqueline vet allt detta och att jag skriver det är bara för att förstärka. Ikväll är jag ensam hemma och jag saknar henne och det smärtar så. Så, om det inte har framgått: Jag älskar dig. Jag älskar dig så jävla mycket och förlorar jag dig förlorar jag en del av mig själv. Så extremt klyschigt och larvigt är det, jag vet. Men så vidrigt sant. Du är verkligen bäst. Åtminstone det bästa för mig.









Ser ni hur ofattbart lyckligt lottad jag är?

Första träningsmatchen igår när vi tog emot Division 6-laget Lundby hemma på IP. Förlust med 0-3 och inte alls en bra start på säsongen. Men planen var ett skämt. Alla agerade Bambi på det glashala underlaget, så ingenriktig värdering skall nog läggas i insatsen egentligen. Imorgon träning med en plan som påstås vara på g.

Först tog damerna silver i EM och trots att herrarna "bara" mäktade med en fjärdeplats i VM så ser ju svensk handbollsframtid positiv ut. Kul, tycker jag!

Imorgon är det februari och redan har alltså en månad gått av 2011. Jesus. Då blir det heldag i Halmstad med två föreläsningar, en kväll med fotbollsträning. Tisdagar är ALLTID min mest hektiska dag. Men det är absolut inte mig emot, tvärtom.

Till sist: Vad tycker ni om nya designen? Fått kritik för den gamla, och den har bytts ut mot denna, mer stilrena.


Ett av många

Tänkte helt sonika (jävla ord) skita i att blogga ikväll då jag inte har så mycket att tillägga. Definitivt inte om man ser till vad jag gjort idag, eller snarare inte gjort. Sambo iväg till Borås och jag ska på något vänster spendera en kväll hemma med studier. Detta gjordes också men sen kom jag på mitt i att "vafan, jag sitter och pluggar en lördag kväll", och avbröt det projektet lika fort som det startade. Inte min kopp te. Gud nej. Jag tog vid där en fotbollssäsong slutade när PES 6 gjorde mig blind på omvärlden åter igen. Klar med det, äter rester från igår och intar soffposition, kollar Solsidan på nätet (förstår inte hypen, än) och HippHipp på SVT:s motsvarande forum. Playkanaler, ni vet. Jag gick upp halv sex, med extrem huvudvärk, om ni undrar vad förmiddagen erbjöd.

Snart dags för jobb. Borde göra mig i ordning. I den mån man nu kan göra sig i ordning för nattjobb. Hoppas verkligen inte på mer action kommande natt, tvärtom, men det var på gränsen till ruggigt långtråkigt föregående natt. Jag säger som Gray och Keys: "The game's got mad". Emellan det hårda trycket på växeln i natt fortsätter scoutandet och spanandet för ett steg in i min kommande tid. Framtid. Jag ska köpa en dator. Nu handlar det bara om mod.

Också det en natt

Mackans nya (?) filosofiska sida bör läsas. Det är en sann njutning. Klicka HÄR. Inne på nattjobb nu. Och lite projekt under denna natt utöver att bemöta onyktra kunder på ett vidrigt trevligt sätt. Dessa övriga projekt vågar jag inte riktigt skriva om för då slår hus i helvete. Men jag fortsätter min vandring mot en ljus framtid genom att tokbromsa kostnader. Me so proud.

Ikväll nåddes jag av ett besked. Att en före detta klasskompis ska bli förälder. Vill inte skriva ut klasskompisens namn utifall det inte är helt officiellt. Men det blir alltså den första av mina vänner (för nog är vi det, lite grann) som ska få ett barn. Vad jag vet, åtminstone. Naturligtvis väldigt stort och nu är det inte utan att man själv börjar fundera hur nära man ligger till för detta.

Min klass förresten. History. Fick många fina vänner genom JM, en del finare än andra. Och på helt olika sätt. Bilden här nedan gör också att man tänker lite på vad fan det är som hänt med alla. Liksom vad som hänt med alla från högstadiet. Sa någon re-union? När jag nåddes av ett annat besked, att JM skulle läggas ner blev jag naturligtvis ledsen. Jag kollade upp saken noggrannare och informationen var felaktig. Nej, den läggs inte ner. Den byter bara namn. Vilket i sig också kan vara lite sorgligt. Men inte fullt lika allvarligt.


Bilden är från vår legendariska klassresa till Stockholm hösten 2007.



Office project

Taggar vidare mot andra projekt. För trots att jag inte ens var i närheten av att plugga så mycket jag borde ha gjort under torsdagen, så var det någonting som skymtade en närliggande framtid. Mitt kontor. Det tredje rummet i lägenheten som officiellt beskrivits som "gästrummet" gjorde en kvick makeover och förberedde för telefon, skrivbord och dator för att bli helt komplett. Mitt kontor. Till min nya business. Fler saker bör tillkomma förresten för att göra det helt komplett. Men ni fattar, jag blir kontorsnisse i hemmamiljö. Fast inte hemma. Det är ju jobbet. Hemmet ligger dock på skönt pendelavstånd, om vi säger så.
Ännu ingen bild på mig i den nya frisyren. Tack för det, kanske. Ikväll togs dock bild på sambo, på jobb. Jag hade verkligen ingenting att göra under kvällen så jag tog det lite halvgalna och djärva beslutet att ta mig till Stigbergstorget och besöka Jackie på jobb, strax innan stängning av restaurangen. Det var romantiskt. Verkligen. Men jag ångrar det inte. Oh no.
Helt ärligt tror jag mitt blogg-flow åter igen är på väg att försvinna. Vad ska jag göra? Känns inte bra alls. "Räddades" av mina magnifika sammanfattningar av fjolåret i min långdragna krönika i klassen på inlägg. Sen dess har det bara stagnerat. Som så mycket annat. I helgen är det nattjobb och en massa andra åtaganden. Allt i förberedelsens tecken. Till högskoleuppgift och kontor-roddande. Ni ser ju, vafan är detta? Jag ska skärpa mig. Lovar att åtminstone försöka.

IKEA-granskningen

Ingen har väl undgått att Svea Rikes heliga ko IKEA ikväll blev granskat av SVT:s Uppdrag Granskning. Bra, kan jag tycka. Gå in där. Hugg. Inget är heligt, för mig. Reportaget (som var sådär härligt SVT-researchigt och långt) tryckte på flera saker. Det där jag alltid misstänkt om Kamprad, att det lyser igenom något väldigt osympatiskt med honom. Klart han inte åkt runt i en gammal Nissan och tagit sig fram kommunalt sen han blev miljardär. Det är ju uppenbart skitsnack. Han är affärsman. Antagligen en av våra bästa. En duktig entreprenör. Men den symboliken han velat visa upp om en enkel smålänning har ändå slagit igenom. Till ikväll kan man säga.
Problematiken är ju hans lögner kring att han inte har ett finger med i IKEA. Vilket ju han tydligen har i högsta grad. Bra att det trycktes på. MEN, att ställa ambassadörer, jurister och styrelsemedlemmar mot väggen huruvida IKEA är svenskt eller inte är jävla larv. Klart det massiva bolaget inte kan expandera i Sverige. Fattar ju vem som helst. Så det är väl inget problem?
"Är IKEA verkligen svenskt då?" upprepade reportern x antal gånger. JA, din jävla snurrboll (tack Ingvar!) det är grundat i Sverige. Aktiebolaget är registrerat i Sverige. Sen finns det grenar som är utomlands. Men alla våra stora produkter är väl det. Volvo. SAAB. End of discussion. Gör om, gör rätt. Synd att ingen sa tillbaka på det. Jag gillar granskning men när frågorna blir dumma och reportern blir så där präktigt "på" kan jag irritera mig. Då uppfattas man som en ganska ointelligent människa.

Där fick ni suga på ett mustigt och irriterat debatt-inlägg. I ny frisyr dessutom. Från svallande Beatles till igelkott. Jag gillar det inte, men det är befriande. Dock är det tid att använda mössan. Jag klippte alltså av min idag.

Namndag

Inte namnsdag. Nej, namndag. Dagens namn får bli Kent, Sten och Marielle. Men framför allt Sten. Vilken man! Engwall i efternamn och mest känd för att ha lanserat Turtle Wax i Sverige och en entreprenör utan dess like. Idag gästföreläste han enbart för oss blivande entreprenörer i Halmstad och presenterade ett unikt projekt men också en livshistoria som i sig var imponerande. Han bor i Sigtuna norr om Stockholm och hade en föreläsning utöver det vanliga i tre timmar. Allt gjordes gratis. Han om någon är en förebild. Jag känner vördnad för äldre människor. Vi är dåliga på det i Sverige. Äldre, tänker ni? Ja, gubben är 88 år. Googla gärna honom. Kent och Marielle var två personer till som var aktörer på Högskolan. Förstnämnda min handledare, den andra föreläsare i Projektledning. Så var det med det. Skolan börjar på riktigt nästa vecka, lite mjukstart kan vi lugnt säga.
En dag med uppehåll från bloggande är en dag för mycket. Jag vet, jag tar på mig den.
På ett sätt var det befriande att Danmark slog Sverige i Handbolls-VM idag. Så jag inte lyckades pricka in enda förlustmatchen under VM när Scandinavium besöktes i Argentina-förlusten.
Träning ikväll och inte mycket att tillägga mer än att planen var relativt fin med undantag för några isfläckar samt att det var en traditionell försäsongsträning. Skönt att inte utsättas för det, desto roligare att coacha och drilla. Så klart. På söndag är det match. Lundby hemma.
Nä, nu räcker det fan. Tvätt- och diskdag imorgon. Och ett besök av självaste Mackan. Dessutom ryker kalufsen. Inte en dag för sent.

Ytterligare avbockningar

Tänka sig, det slår aldrig fel. Kände laddning, taggning och kärlek på samma gång igår när föregående inlägg avfattades. Det märktes ju. Jag ville supa och leva fan. Några öl och shots hemmavid senare och spänningen gick att ta på, som det så käckt heter. Väl på Mañana njöts det av stans bästa tapas (doubtless) och mer alkoholförtäring med goda vänner och bekanta. Gott överlag, med andra ord. Tror Emilie var tacksam för den delen av födelsedagsfirandet. Stort manfall när utgång vankades. Köa i knappa timmen till Yaki-da, oinsläppta på Lounge(s) och löjligt tidig stängning på Bryggan gjorde att en utekväll abrupt avslutades tidig natt. Så är det ibland. Men vill ändå passa på att tacka samtliga; tack!

Ritz. Där har ni det. Huruvida de har bästa brunchen i stan eller inte, det vågar jag inte säga men det var så gott att jag smäller av fortfarande. Vid 12-snåret denna vackra vårdag (!) i januari åts det finfin mat när Nazanin firade 30. Hur trevligt som helst. Men fortfarande, lite svårt att misslyckas med just den biten. Hursomhelst någonting som kommer återupplevas. Om inte nu, så snart.

Brunch var en debut. Liksom ikväll. Då hölls träning på IP med min fasta hand och trots det massiva manfallet vill jag credda de som kom. Och mig själv. För en väl genomförd träning. Tisdag, härnäst.
Imorgon en dag där klipptid skall bokas, kontor besökas, post levereras, tvättid ordnas, individuell löpning genomföras och inhopp på jobb kvällstid. Dessutom ett par timmar med uppgift att lämna in tisdag i en av kurserna. En fixa-dag, som damerna hade sagt. Jag trivs. Vi går mot ljusare tider. Glöm inte det.

Alla brudar ner på kné

Sambofällan kallar de det. Att inte ha samma behov av att festa. Svina. Supa. Må kass dagen efter. Den grejen, ni vet. Jag har inte samma sug att dricka öl tills jag stupar längre. Jesus, jag är blotta 21 år och lever som att jag är 42. Men det är så. Och det jag såg som patetiskt för knappt ett år sen ser jag bara som naturligt nu och jag trivs med det. Riktigt bra till och med.
Fast denna kväll är annorlunda. Tror jag. Vill jag tro. Är väldigt taggad, extremt laddad för kvällen. En kväll då vi ska äta tapas på Mañana och sedermera ut och ösa lite granna. Eller mycket granna till och med. Allt till Emilies ära som är först i "min krets" att fylla 22 i år. Imorgon gås det upp för en födelsedagslunch som på flera sätt slår högre. Svägerska fyller 30. Det om något är värt att fira. Vi tar en lunch. Simply the best.
Likväl imorgon håller jag min första träning på egen hand på IP, för hela laget. Hur många vi nu blir. Uppslutningen har hittills varit allt annan än Division 5-klass hittills. Men än inget läge för oro. Jag avslutar som jag i stort sett började: Vad gör vi? Nu kör vi!

Hur följs jag?

Blogga! Hålla igång den här bloggen! DET tar ju tid om något. Glömde det viktigaste (yeah right) när det listades åtaganden i mitt senaste inlägg. Om det inte är ett heltidsjobb är det åtminstone en deltidstjänst på Svensk Direktreklam eller nåt sånt.

Skoldag med fortsatt otillfredsställande schema och första uppgiften i ena kursen, en fysträning med BIF och en disk- och ordningsdag har förflutit sen sist det skrevs här. Föga spännande med andra ord. Från det ena till det andra, undrar jag lite nyfiket: Blogg.se:s statistik-funktion har legat nere i princip sen jag startade denna blogg så jag har inte den blekaste hur många som besöker den. Mitt ständigt länkande från Facebook bidrar säkert till en stabil siffra, men är det det som krävs? På gamla bloggen fanns det ett stabilt antal av läsare och då länkades det endast lite grann i slutfasen. Nu undras det alltså, krävs det att jag länkar varje inlägg på fejan för att försäkra mig om läsare? Det känns så. Andra har inte det "problemet".
Kulan snart i luften, årets första träningsmatch på g, jag håller i träningar och domarkurs i Borås stundar. Allsvenskan på det. Svenska fotbollssäsongen är på många sett ett skämt men på ett vidrigt vis längtar jag som en liten gnu. Kan bero på min nytändning för 2011. Enda som fattas för undertecknad är en kropp att använda för fysisk aktivitet. Löser det.
Helg! Fredagsmys, lördags-ös och söndagslunch. Lite träning och jobb däremellan. Fullt upp, gott folk! All full.

Tecken på att nya livet börjar

När jag snackar om att mitt liv börjar menar jag nystarten som 2011 ska innebära. Det har det på flera sätt gjort med ökad träning (nåja) och bättre kost. Idag är också ett exempel på mitt nya, hurtiga jag. Gick upp halv 6 och drog i mig havregrynsgröt med extra fibrer och lite rågbröd på det. Fibrerna väller in. Och mina gamla symptom släpper. Nu är jag i mina ögon friskförklarad. Dessutom funderar jag på största allvar att börja gymma och inte bara löpa motionsslinga. Mest för att det är gratis, fram till sista januari. Men ändå. God tanke.

Men, jag har gjort ett återkommande misstag. Mina åtaganden. Mitt första halvår ser ut som följer:

* Högskolestudier med två kurser på heltid parallellt varav ett mastodontprojekt.
* En hemtenta.
* Två andra tentor (samt omtenta i augusti).
* Fotbollstränare i division 5 med träning 2-3 gånger i veckan plus 1 match.
* Fotbollsdomare med tillgänglighet för match 3 dagar i veckan.
* Jobba extra.
* Jobba extra, på eventuellt nytt jobb.

Och för samtliga parter skall jag göra ett väldigt bra jobb och inte göra någon besviken. Första halvåret 2011 kommer bli hektiskt. Och motigt. Men jag hoppas innerligt att jag kan blicka tillbaka och vara nöjd. Och att jag inte gjort någon besviken. Det ska funka. Detta är min last, jag vet, men nu kör vi på detta.

I eftermiddag ska jag ta ett par glas vin. Är det illavarslande? Gör mig lugn och lycklig. Behöver det nu.

Dag 1 på vårterminen 2011

Dags att ta tag i sitt (antagligen) sista högskoleår då entreprenörerna i Halmstad idag återsamlades i vårt tempel, högskolan. Det började...sådär. Två kursintroduktioner, en luddig och en rörig. Och möte med våra individuella handledare gav också det allt annat än ett gott intryck. Jag blev upprörd, nästan. Men jag har bestämt mig. Nu kör jag. Stenhårt. Hemtenta, projektarbeten, affärsplan (massiv!), annan tenta och väldigt mycket mer som inte alls känns som en "slapp" termin ahead. Det är trots allt några månader det handlar om. Och för egen del är det dags att bli vuxen. Och ta ansvar.
Ikväll var jag på handboll och naturligtvis prickades fel match in. Förlust 22-27 mot Argentina (Argentina!) och den matchen smakade inte mumma. Imorgon ska jag upp klockan halv 6. Och äta havregrynsgröt. Bara för att visa att jag kan. Och lite för att ett gammalt jobb kallar. Nu säger jag som jag avslutade min misslyckade videoblogg med; jag signar ut.
Random spelsekvens. Här var nog matchen redan körd.
Min vackra sambo svenifierad.
Kolla hästen! Sjukt stor humor.

Imorgon kommer för övrigt Liverpool-bilderna från mig och Jackie på Facebook. Tror jag. Missa ej ett klockrent album!

En helg i bygden - i ljud, bild & text

Nedan har jag videobloggat lite (från igår) och knäppt lite bilder av det utspridda centrum som Österbymo har.
Vill också tillägga i allt detta att jag haft en kanonbra helg med mina pals. Nånstans är detta mina riktiga kompisar. Från rot och grund. Hoppas vi kan ses oftare bara. Det jag "kaxar" över är dock Österbymo och det Ydre går miste om. Det vill säga framåttänk. Total saknad. Jag säger andra tvivelaktiga saker i detta videoklipp. Men, jag är ju nybörjare och mycket bättre på att skriva än att snacka.


Faktafel i inledningen: Sex ÅR sen skall det vara, givetvis. Inte sex månader sen.



Innebandy fredag kväll.


Ydre näringsliv har en cool logga. Detta är turistbyrån.


Det saknas inte helt framtidsplaner, trots allt.


Endast en affär kvar. Men oj, kolla öppettiderna!


Hann bli mörkt när jag gick hit.


Banken!


Det här andas sorg, för mig. Här låg gamla Konsum som alltså flyttade
och tog över gamla ICA:s lokaler.


Ydre Wärdshus. Här åt vi lunch på fredagen.


My hero! Jocke som visade gästvänlighet då jag fick crusha i denna
soffa under långhelgen. En bra helg med flera gamla polare, som dock
inte fångades skarpt på bild. Tack ska ni ha för denna helg! There will be more...

(Bilderna är av extremt kass kvalité. Min iPhone håller inte måttet, alla gånger.)

Idag åker jag hem och livet börjar på riktigt. Skol-comeback imorgon.

NHL 11

Också det någon slags nutidsnostalgi. Ett gäng om 5 sitter i en lägenhet och spelar NHL. Fem är vi ja, på fyra kontroller. Vilket innebär att undertecknad står över denna omgång.




Det bor drygt 3000 människor i kommunen jag befinner mig i. Orten har 800-900 av dem kanske. Därför händer det inte särskilt mycket och kvalitén på inläggen därefter. Samma kvalité på mina inlägg som Alexander Östlund när det begav sig. Så här är det. Jag har det kanon. Även om jag inte kunde joina bandy på is tidigare idag (för stora fötter för de erbjudna skridskorna!) så har helgen bara börjat. Jag saknar min sambo så vidrigt mycket, men hon har det väl helt galet skoj med sina tjejbästisar i lägenheten. Och ute på stan. Svinar. Super. Den grejen. Kanske tur att jag håller mig borta? Men i alla fall (eller "iaf" som man kan skriva), jag saknar henne. Löjligt mycket.

Men jag trivs här. På tisdag är det tillbaka till en verklighet som jag inte alls är redo för. En som vittnar om att jag är åter i Halmstad och påbörjar ett avslutande av utbildningen. Men också 2011, som blir året på något totalt nytt.

Dags för mig att lira. Återkommer. Ja, jag gör ju alltid det. På ett eller annat sätt.

För övrigt ballar fejan ut. Nu ser man inte kommentarer! Katastrofen är total. Jag ringer kundtjänst!

Södra Östergötland calling

Sitter nu i Jockes lägenhet i centrala Österbymo. Resan gick väldigt bra. Kan bero på att SJ släppt sitt monopol på tågsträckan till Nässjö. Kan vara så. Trevlig kväll framför VM-krönika och VM-handboll med de gamla stofilerna Erik, Jocke (naturligtvis) och Oskar. Nostalgi att prata med dessa i fem minuter bara. Men mer ska det bli. Om det blir som jag tänkt. Och det blir det ju, emellanåt.
Besöket på vårdcentralen får betyg 3 av 5. Det vill säga bra. Läkaren var informativ och inte på något sätt elak. Men lite mer glädje och servicekänsla kunde han ha bjudit på. En timme i väntrum var också segt (även om jag är medveten om mycket värre exempel. 1 timme är peanuts). Jag tror på svensk vård. Den är bra, fan. Jag payade bara en hundring för besöket och fick till viss del reda på min åkomma. Cirka två veckors behandling blir det. Vad det är? Det kommer jag aldrig skriva här.
Till sist skall cred riktas till Liverpoolresans Marcusar. Båda har gjort album rörande resan, på Facebook. Något jag inte hinner med så länge jag är på flygande fot. Om en vecka, kanske. Jag skäms. Dessutom har Mackan tagit tag i det. Var det så svårt?

Coach Hans hälsade att han körde stenhårt med BIF:arna på kvällens inomhusträning. Om vi säger så här. När det gäller den typen av träning finns det ingen som helst anledning att tvivla på hans (Hans?) ord.

Här är mitt långa inlägg

Nej, tror nog inte det trots allt. När du känner pressen att du "måste blogga" under kategorierna på din att-göra-lista, då är du ute på tunn is. Eller hal is, snarare. Vad är rätt? Skitsamma, sidospår. Jag försöker att inte tänka så. Fast det kanske är just det som håller en blogg levande. Kolla Mackans uppdateringar till exempel. Eller brist på dessa snarare.
Jag har de senaste dagarna försökt ändra min kost. Bort med burgers, pommes frites, fett, kaffe (!), socker och in med massa fibrer och naturella produkter. Samt bönor. Tre frukter om dagen, grovt bröd och så vidare. Det går bra nu. Klassiskt januari-beteende tänker ni. Fast nä. För min del har detta aldrig skett. Förhoppningen är att det håller på lång sikt och kombinera det med bra försäsongsträning gör att jag ser positivt på tillvaron, trots allt. Men att påstå att läkarbesöket imorgon inte skrämmer mig, vore att ljuga. Hatar läkarbesök. Tack gode gud inte bortskämd med det. Ännu.
Sen reser jag bort igen. Långhelg i Österbymo (hur många har jag inte sagt det?) ahead. Nya friska januari-tag efter det. Dessutom ska ju det godkända betyget i sista kursen från ifjol firas. Får bli en coca cola. Nej, byt det. Proteindryck menade jag ju. Återhörs!

Rubrik?

Ni får ursäkta för den lite trötta och 2007-aktiga rubriken. Men fantasin är som mycket annat just nu. Inte på topp.

Jag får och tar inspiration från flera skribenter och jag skriver på ett rätt ironiskt och bitskt sätt, emellanåt. Inte alla av mina läsare som alltid uppfattar det. Vill påstå att det rör sig om en viss intelligens att förstå mitt bittra förhållningssätt.
Jonereds IP:s konstgräs var ju ett skämt, visade det sig. Absolut inte träningsbart. Så första träningen i egenskap av tränare blev att stå vid sidan av under dryga timmens spel Kvadraten på den lilla konstgräsyta som inte var täckt av is. Det kommer att vara en lång vinter. Och det irriterar mig. Fan vad tråkigt. Hoppas vi kan börja lira snart. Och i natt kom ännu mer snö, till råga på allt. Det är tungt nu.

Konstgräsplanen igår. Dålig bild med min iPhone, men det är mestadels is.

Ikväll besök på Hisingen, imorgon vårdcentral och senare en tripp till Ömo och långhelg där. Som sagt. Jag bloggar mer utförligt innan dess. Det är åtminstone min förhoppming.

Ikväll är det trolig debut

Som jag nämnde igår var jag på Valhalla för att söka lite inspiration till kvällens (troliga) debut som målvaktstränare i BIF. Inget nytt hittades ju heller, men lite tankar om hur jag ska lägga upp det ikväll, det har jag. Blir ingen "idiot-träning" som jag utsätter vår målis för. Känns inte rätt. Fast, är jag för snäll nu? Du ser, jag är noobie. Allt får gå i symbios med manager Hans.

Just managern har ännu inte hört av sig så vi har inte på något sätt kunnat planera för säsongen, vilket mer eller mindre lovades innan årsskiftet. Får höra hur han tänkt, ikväll. Därför är jag själv lite osäker på min roll just för tillfället. Det kombinerat på min ganska stora otillgänglighet under januari månad.

Men nu tar vi denna kväll först och jag ska försöka "fejsa" honom och se till att saker blir gjorda. Men jag är absolut inte sur, tvärtom. Det ska bli kul detta. Innan dess skall en fet omgång tvätt genomföras. Epic fail, som ungdomarna ju säger. (Aldrig riktigt hängt med på det uttrycket)

En ändrad kosthållning och mer sömn kan ha fört mig på rätt köl igen. Symptomen har lättat, dock ännu inte försvunnit helt. Skall nu överväga om det blir ett besök på vårdcentralen eller ej. Det lutar åt torsdag morgon fortfarande. Samma dag jag tar min sista semester innan påsk: Österbymo besöks över en långhelg.

Inte min grej

Jag läser bloggar ibland. Inte ofta, men än dock ibland. Det debatteras hej vilt om olika saker. En del jag kan relatera till (och skratta åt) och så finns det det där jag inte kan relatera till alls (men likväl uppskatta, att det skrivs om.) Snart kan jag lägga till något att vara bitter över och debattera för mig själv. Det här med vården. Jag var på vårdcentralen, min närmaste, idag och listade mig där. Något som måste göras sen det så kallade Vårdvalet infördes i Västra Götaland 2009. Fortfarande skriven på Hisingen men nu skall det vara åtgärdat hur som helst. Imorgon skall tid bokas för läkarbesök. Antagligen är det fullt i flera månader och jag får gnälla. Men annars drop-inar jag akut på torsdag för att få en diagnos för min åkomma. En åkomma som inte alls är rolig men förhoppningsvis ofarlig. Fast vet inte, det jävla googlandet sätter griller i huvudet på mig.

Funderar förresten på att börja videoblogga. Nu när mitt projekt drar igång snart kombinerat med övriga studier, jobb och en herrans massa fotboll kanske tiden blir knapp. Får vänta och se när jag har som mest att göra, om det då ens är någon idé att lägga ner tid på det. Tanken är långt ifrån originell, men en åtgärd för att piffa upp bloggen lite. Ny design hoppas jag lösa innan månadsskiftet! Allt för upp-piffningens skull.


Dioh Williams är tillbaka på Hisingen.

Kollade på Häckens första träning utomhus för året, då jag tog mig ner till det blåsiga Valhalla. Gillar Häcken av flera skäl, det är bland annat en rätt familjär klubb. Stod till exempel och småpratade lite med målvakten Damir Mehic och just det att man kommer rätt nära de få fans som finns gillar jag. Bland mycket annat. Hursomhaver, spanade in tänkbara övningar som målvakterna gjorde till min debut som målvaktstränare imorgon på IP. Hur mycket jag nu kommer vara delaktig. Verkar helt plötsligt oklart. I alla fall, inget som jag inte redan visste om. Kul också att se att det var lite supportar på plats, antagligen för att välkomna allas vår Dioh tillbaka.

Nu ska jag våndas lite till. Sen ta tag i ett läkarbesök, och gnälla över hur kass svensk vård är.


Hypokondri eller allvarlig diagnos?

Jag vet jag vet jag vet. Ni kommer alla tänka likadant. Att jag drabbats av hypokondri och "googlat ihjäl" mig. Men jag blir orolig. Är definitivt inte typen som uppsöker läkare i första taget utan söker istället upp alla de symtom jag har först och oroas lätt av dem. Nu kommer jag vänta och se istället för att påbörja en behandling. Jättedumt, jag vet. Men allt stärktes när jag läste att problemen kan självläka. En diagnos som kan vända upp och ner på mitt liv totalt har jag inte tid med. Inte nu.
Park Lane igår efter en trevlig middag med kollegor. Blev (inte så, egentligen) sent och tidig uppgång idag gör att jag mår pyton. Grejen är den att jag tyckte sånt här var värt att göra när jag var 18-19. Men inte nu. Inte när jag mår så här. Det jag kommer fantisera om i drygt åtta timmar till är en säng. Och lite filmjölk. Men, det var på alla sätt en lyckad kväll och natt. Det må jag säga. Trots det hutlösa underlaget ute (regn, snö, underkylt och glaaaashalt. Sinnes!).

Hoppas jag inte skrämde slag på er nu. Jag kommer inte "outa" vad jag lider av. Lite skamfilat, så där. Knappt nämnt det för sambo än. Bara lite grundligt. Tänker att skriva lite luddigt om det i bloggen säkert gör allt bättre. Jo, tjenare.
Nu ska jag ta ett inkommande samtal. Och invänta sängposition. Ikväll så.

I´m like forget you

Tidig morgon igen. Intalade mig själv för en tid sen att om jag nu måste jobba för att sopa in lite extra inkomst som student, så ta natt- eller kvällspass. Inte gå upp på morgonen. Kollar i kalendern min och upptäcker att ajdå, hur blev det så här? Idag jobb 9-18 och imorgon söndag dito. På tisdag och onsdag tar jag mig upp för att göra svennebanan-tiderna 7-16. Vad hände? Jag skulle ju inte ha ett sånt här år. Men, på nåt sätt känns det som att jag överlever även dessa utmaningar.
Jävla snö! Gå och dö. Plusgraderna börjar ta för sig, men ack vad långt det är till vår. Fotbollssäsongen är något jag längtar efter, igen. Trots det faktum att jag lagt av. Men på tisdag, då blir det debut som assisterande tränare och målvaktstränare när Bokedalen drar igång försäsongen på riktigt. Utomhus. Kallt. Nej, just det, plusgraderna var ju på ingång.
Inte mycket att tillägga, egentligen. Ikväll blir det finmiddag och en och annan öl. Nu signas det ut. Bilder från Liverpool vet jag inte när de kommer. Men en dag, gör de ju det. Rimligtvis.

En vecka i Liverpool är också det en vecka

Jag jobbar inte så. Att återvända till ett hotell som man redan bott på innan. Att komma tillbaka till en stad du besökt tidigare. Nu blev det dock på det viset. Denna gången var vi sju. Med "ordinarie" uppställning plus respektive och allas vår Ode blev det en vecka i Liverpool på Crowne Plaza Hotel där tiden gick på tok för fort. Året 2011 inleddes i England med skumpa, sedermera två Premier League-matcher och däremellan god mat, shopping, bubbelpool och en dagsvisit till Manchester. Veckan var, åter igen, klockren och jag vill inte heller ha denna tripp ogjord. Vad ska man göra nu? Ska livet börja nu, verkligen? Seems so. Jag känner att jag har kraft för det nu. Men, snart är det tillbaka till verkligheten åter igen. Jobb. Studier. Och så. Dock, resa till Ömo är ju faktiskt planerad i slutet av detta lov. Glöm icke.

En bra grej med att inte jobba heltid är att man kan ta ut svängarna lite, förutsatt att ekonomin tillåter det. Under veckan i England blev det nämligen klart. Jag förlorar min charter-oskuld och hänger på Jackies tjocka släkt till Gran Canaria en vecka i april för att fira farmor som fyller 70. Lite emot det där med charter, men kan säkert vara skönt att inte tänka under en vecka och låta någon annan göra det jobbet. Och extremt larvigt att ha fördomar innan man testat, men jag har ändå svårt att se mig själv smälta in. Hursomhaver, väldigt tacksam för att jag fick hänga med naturligtvis. Ännu en sak att se fram mot.
Det var ingen snö i Liverpool, om ni nu undrar. Bildbevis kommer. Om det dyker upp i bloggen eller fejan, eller rentav både och vet jag inte.
Nu måste jag vakna till liv. Det är inte det enklaste när ingen hotellfrukost serveras. Men vi kämpar på, även i snön. Idag ska jag transportera säng till Marklands. Bara en sån sak att komma hem till.

RSS 2.0