Din uppdatering i natten
Det har varit flera tuffa dygn. Jag har hunnit med en högskoleexamen i helgen, bara en sån sak. En ettårig utbildning så man blir väl inte något så, direkt. Mer än rik på erfarenheter. Och redo att starta eget samt jobba med ledarskap i olika former. Bara det är inte så illa pinkat. Som sig bör blev det en riktig vräkaravslutning med Hentare samt annat löst folk i Eldsberga, Gunners crib. En kväll som började trevande men avslutades med den ära på Donken och sängplats i Nissastrand. En hel lång helg i Halmstad avslutades så brutalt som förutspått, när man tar första möjliga tåg på morgonen för att direkt utföra jobb hela dagen och sen via en inställd fotbollsträning avsluta veckan i en säng så skön. Allt gick så fort. En av de trevligare kvällarna med klasskompisar innan det tog slut. Ett hejdå till övriga sova-övare Nogood, Holm och Pretty Boy tidig söndag morgon, sen ses vi inte någonting mer. Det är ju fruktansvärt på sitt sätt. Att något så fint tar slut så fort. Men det är ju också en del av livet, antar jag.
Bilderna som togs på festen kommer jag antagligen inte se, inga klassiska publicerare i klassen. Dessutom glömde jag min egen kamera vilket ju är tragik.
Det är när du jobbar åtta dagar i rad som du inser att sommarlov är en förlegad företes.
Tisdag = mer jobb och match + träning samma kväll. Hektiken året 2011 har bara börjat.
UTEXPO dag 2 & 3
Så där ja. Snart så är fiaskot fullbordat. Nej, jag ska absolut inte vara på det viset. Definitivt inte. Det var dåliga tillströmmningar till oss hentare här på mässan under gårdagen, där vi satt och stod. Vi var liksom inte välkomna bland de lite mer flashiga projekten ut i stora mässhallen. Avdelningen undanskuffade i en korridor. Inte värdigt på nåt sätt. Jag kräver mer än så, på äldre dar. Mitt stora eventuella kundomfång fanns ju där, i de förlovades land. Den stora mässhallen.
Det har knutits ett par kontakter och utifrån det får man ju gasa. Det blir inget bolag. Inte i sommar, inte i höst. Eventuellt på sikt. Hur det hela fortlöper, karriären med mera, får jag lov att återkomma till.
Igår körde vi After School. Det blev hellugnt. Trevligt. Gemytligt. Vi pratade om förintelsen, bland annat. Jag förundras lite över det. Varför vi pratade om förintelsen. Hur hamnar man alltid där? Alla tycker ju lika. Sen finns det ju säkert dom som försvarar det innerst inne, onda jävlar, som smuttar på sin cocktail och håller käft i den heta diskussionen, utan direkta motparter.
Ikväll; Eldsberga. Också ett jävla ställe att avsluta högskoleåret i mitt liv; 2010-2011. Ett jävla år som avslutas i Eldsberga med törstiga hentare. Tack!
Direkt från UTEXPO dag 1
Så står man här igen. Med namnskylt. På mässa. Säljer ut sig själv på alla sätt. Det är pre-day på våra utställningsprojekt på Högskolan och det sista vi bidrar innan vi har utbildnigen färdig. Det är rörande lite folk idag, imorgon kommer stora boomen. Då ska jag sälja in det som kan säljas in. Vilket inte alls är mycket. Men likväl en erfarenhet.
Matchen igår slutade föga smickrande 1-8. Det är trökigt som fan, men vad ska man göra? Jag ska hoppa av mitt ämbete som hjälptränare för BIF om det blir förlust nästa vecka. Jag kan nästan lova det. Men bara nästan.
Ikväll korpmatch. Jag funderar på att ta en forwardsplats. For real.
En uppdatering ack så viktig
På ett Öresundståg efter en tenta som luktade G.
Nä men hallå där. Är ni här, alltså? Trevligt. Nu liggs det i väldigt stor säng efter att ha slumrat till ett par timmar i väntan på nattjobb. Däremellan ska en träning hållas i, till BIF:s ära. Kolla klockan VD Sjöström löste till mig när jag önskade Bokedalens färger på det. Schtekigt värre på matcher framöver nu. Nyåks är ett varumärke värt att checka. Jag är snart storkund, for real.
Skälet till just behovet av sömn var dagens tenta i Marknadsföring som också var den sista under högskoleåret. Ett högskoleår som inom kort ska sammanfattas i två rafflande delar här på bloggen. För första, eller andra kanske, gången kan jag säga att tentan kändes bra. Men att hoppas på godkänt betyg är rentav korkat. Att försöka förstå hur en akademiker likt lärare Kent tänker är lika svårt som att få en kenyan att sluta med att löpa till skolan, ungefär. Ni förstår. Skönt att vi har vår maffiga utställning Utexpo på torsdag, fredag och lördag kvar bara. Sen är den här. Skolavslutningen. Och ett sjuhelsike festande i Eldsberga innan Hentklassen anno 2010-2011 splittras lika brutalt fort som vi träffades.
Annars, match med Bokedalen imorgon. Korpmatch torsdag. Sen flyttar jag till Halmstad över helgen. Så hörs vi åter när sommaren är tänkt att vara här. Måndag morgon.
Till sist: Grattis till Jocke som idag fyller 23 år! Han har alltså fått den stora äran att nå den perfekta åldern.
För mycket nu
Första riktiga utgången sen i mars, var det igår. Slitet idag om vi säger så. Jag är varken 18, 19, eller för den delen 20 år längre. Knappt 21. Jag orkar att festa. Jag orkar bara inte att gå upp dagen efter. Just dagen efter, är denna dag. Idag. Men, för sakens skull, tack alla ni som gjorde kvällen och natten grym! Tänk att min förra roomie Michaela dök upp som en joker på kvällen. Bara en sån sak.
Tentaångest är (nästan) den värsta tänkbara ångest du kan tänka dig. På tisdag smäller det. Hur ska jag hinna plugga?
Ikväll blir det inte fest. Måste sova.
Igår hade vi (BIF) kunnat ta tre poäng, med lite tur. Nu får vi dock inget gratis längre och istället blev det ytterligare en 1-2-förlust. Vi kämpar på nu.
Man vet att även far min är en ganska färgad fotbollssupporter (med all rätt) när han refererar en av Sveriges största fotbollstalanger, Ivo Pekalski, till någon "gammal Gaisare" när han skulle förklara vem som gjorde MFF:s mål i gårdagens allsvenska match mellan Häcken och Malmö. Och vilket mål sen! Helt klart det snyggaste i år, kan jag tycka. En detalj värd att nämna likväl, trots att jag också är gulsvart i hjärtat.
All cred till Mackan som sprang in på tiden 1:30:57 idag på Göteborgsvarvet. En förbättring med drygt sju minuter från ifjol. För mig var det nog aldrig aktuellt att utsätta mig för det igen. Men ser ni, vilken fin shape jag hade på kroppen förra året när jag löpte? LCHF fyllde nog sin funktion, ändå.
Nu gräver jag ner mig. Och börjar om på nytt. Det är en helg där utrymme för studier sökes.
Tentaångest är (nästan) den värsta tänkbara ångest du kan tänka dig. På tisdag smäller det. Hur ska jag hinna plugga?
Ikväll blir det inte fest. Måste sova.
Igår hade vi (BIF) kunnat ta tre poäng, med lite tur. Nu får vi dock inget gratis längre och istället blev det ytterligare en 1-2-förlust. Vi kämpar på nu.
Man vet att även far min är en ganska färgad fotbollssupporter (med all rätt) när han refererar en av Sveriges största fotbollstalanger, Ivo Pekalski, till någon "gammal Gaisare" när han skulle förklara vem som gjorde MFF:s mål i gårdagens allsvenska match mellan Häcken och Malmö. Och vilket mål sen! Helt klart det snyggaste i år, kan jag tycka. En detalj värd att nämna likväl, trots att jag också är gulsvart i hjärtat.
All cred till Mackan som sprang in på tiden 1:30:57 idag på Göteborgsvarvet. En förbättring med drygt sju minuter från ifjol. För mig var det nog aldrig aktuellt att utsätta mig för det igen. Men ser ni, vilken fin shape jag hade på kroppen förra året när jag löpte? LCHF fyllde nog sin funktion, ändå.
Nu gräver jag ner mig. Och börjar om på nytt. Det är en helg där utrymme för studier sökes.
Vi får inte övervärdera Götet
Det är mycket nu, för att inte säga sjukt mycket nu. Åtminstone idag. Som sig bör, mitt i veckan och allt. Full fart med dubbla muntliga redovisningar varav en opponering och en sista presentation inför "drakar" på Almi. Drakar, ja. Det skulle föreställa ett slags Draknäste åtminstone när två personer skulle grilla mig och granska den presentation jag la fram om min framtida affärsidé. Alltid lika nervöst och obehagligt, tänker ni. Men nej, det gick ruggigt bra. Inte bara skönt att ha det gjort utan, det gick riktigt bra. Feedback modell hög klass var det likväl.
För att kunna nå Almi var jag tvungen att åka stadsbuss i Halmstad. Förbluffad blev jag. Ett vänligt "hej" möttes jag av busschauffören. Även på resan hem kom det en vänlig hälsning. Det händer inte i Göteborg. Det räcker alltså att åka till Halmstad för att uppleva det här gemytliga och lite landsbygdsaktiga. Jag är en stadskille, absolut, men på något sätt gillar jag det här vänliga. Det är så orört. Så oförstört, framför allt. Göteborg är på många sätt en rutten stad. Även i jämförelse med en stad som Stockholm. Där går du in i en butik och får ett gott bemötande, Göteborg är bevisat sämre på detta med. Okej okej, det är inget som säger att det ligger i staden. Jag älskar mitt Göteborg på alla sätt. Men det kanske är dags att utröna myten om att Göteborg är den mest öppna och enklaste staden. Men vad fan vet jag?
Skrivs inte mycket nu. Fullt upp. Inte en ledig sekund. Och det är bara en knapp överdrift, ska vi komma ihåg. Det är mycket nu. Sjukt mycket.
För att kunna nå Almi var jag tvungen att åka stadsbuss i Halmstad. Förbluffad blev jag. Ett vänligt "hej" möttes jag av busschauffören. Även på resan hem kom det en vänlig hälsning. Det händer inte i Göteborg. Det räcker alltså att åka till Halmstad för att uppleva det här gemytliga och lite landsbygdsaktiga. Jag är en stadskille, absolut, men på något sätt gillar jag det här vänliga. Det är så orört. Så oförstört, framför allt. Göteborg är på många sätt en rutten stad. Även i jämförelse med en stad som Stockholm. Där går du in i en butik och får ett gott bemötande, Göteborg är bevisat sämre på detta med. Okej okej, det är inget som säger att det ligger i staden. Jag älskar mitt Göteborg på alla sätt. Men det kanske är dags att utröna myten om att Göteborg är den mest öppna och enklaste staden. Men vad fan vet jag?
Skrivs inte mycket nu. Fullt upp. Inte en ledig sekund. Och det är bara en knapp överdrift, ska vi komma ihåg. Det är mycket nu. Sjukt mycket.
För övrigt kommer Mackan att spela från start på fredag.
Det blev en helg på landet!
En helg på landet sätter sina spår. Och det är så sant. Det ger verkligen energi. Jag sover som en stock när jag väl är på plats och blir dödstrött. Inbillar mig dock att det endast kommer sig av att gammal dålig energi förloras och ny tillkommer. Långhelg i småländska skogarna. I Östergötland. Kärleken till vårt lilla torp växer med åren,
Vi var ett gäng om fem och det var givetvis ytterst trevligt alltsammans. God mat (fusk från LCHF, ska erkännas), bra väder, gamla minnen, gamla bekanta möten, gamla polare möttes och mycket mycket mer därtill. Sällan jag känner så här men, snart vill jag nog tillbaka. Ypperligt och gemytligt. Tack!
Att Nico och Emma åkte hem så tidigt till Spanien är bara beklagligt, så klart.
Mirakulöst nog fick jag träffa Jackie en snabb sväng i eftermiddags. Det blir lite mixade känslor när vi ses sådär utan att vi själva var beredda på det. Men det var fett. Oh ja.
Igår: Schlagerbrons. Idag: Hockey-VM-silver. Vi vinner aldrig, numera.
Förresten, varför ska jag rösta igen bara för att några valsnubbar och snubbor tappat bort några röster? Min röst från i höstas står fast. Bra så. (Kom inte dragandes med "medborgerliga plikt" igen, snälla.)
Sen är vi där igen. Måndag morgon. Och jag går upp snortidigt. Fullt med föreläsning, plugg, kaffe med Sara, jobb kvällstid. Jävelvecka på g. Hörs när jag har koll på läget igen!
Vi var ett gäng om fem och det var givetvis ytterst trevligt alltsammans. God mat (fusk från LCHF, ska erkännas), bra väder, gamla minnen, gamla bekanta möten, gamla polare möttes och mycket mycket mer därtill. Sällan jag känner så här men, snart vill jag nog tillbaka. Ypperligt och gemytligt. Tack!
Att Nico och Emma åkte hem så tidigt till Spanien är bara beklagligt, så klart.
Mirakulöst nog fick jag träffa Jackie en snabb sväng i eftermiddags. Det blir lite mixade känslor när vi ses sådär utan att vi själva var beredda på det. Men det var fett. Oh ja.
Igår: Schlagerbrons. Idag: Hockey-VM-silver. Vi vinner aldrig, numera.
Förresten, varför ska jag rösta igen bara för att några valsnubbar och snubbor tappat bort några röster? Min röst från i höstas står fast. Bra så. (Kom inte dragandes med "medborgerliga plikt" igen, snälla.)
Sen är vi där igen. Måndag morgon. Och jag går upp snortidigt. Fullt med föreläsning, plugg, kaffe med Sara, jobb kvällstid. Jävelvecka på g. Hörs när jag har koll på läget igen!
Kvällen före och efter hektik
Till att börja med: Saknar min sambo något djävulskt. Kan det vara så att jag inte är hel utan henne? Tror fan det.
Men så är det. Jag får liksom leva med det i två veckor.
En dag i Halmstad med föreläsning och information, inbokning av möte och studier på tågresa tur och retur. Ikväll sover jag på Hisingen, går upp om ett par timmar för att jobba heldag, sen så. Då drar jag till landet. Ydre kommun och Bogölen får sitt första besök av undertecknad och sista intensivt umgänge med Emma + Nico i djupaste skogarna. Sommarstället. Jag gillar det. Mor + far är med så klart. Ironins djupaste spår sattes likväl när barndomsvän Oskar åker motsatt riktning just denna helg. Men smällar får man ta. Och leva med.
Porr för mina läsögon när Sjöbergs hajpade "Det du inte såg" nu är levererad. Räkna med en tågresa till Nässjö som styrs av just denna man. 50 sidor lästa nu och jag har fastnat för allt. Och det, gott folk, händer i princip aldrig.
Jag försvinner i ett laglöst land, tillika strömlöst under några dagar. Vi hörs ju när vi hörs. När annars, liksom?
Boken som rekommenderas!
Suddigt häng på Hisingen med Nico, syster och mor.
Veckan med bokstavskombinationer
LCHF i en vecka nu och det har gått bra. LCHF i sin tur har orsakat tendenser hos undertecknad som påminner om ADD, ADHD och PMS. Alla bokstavskombinationer du kan tänka dig, med andra ord.
Det här har varit en bra helg, på flera vis. Förutom klimakteriebeteende har Emma och Nico anlänt till Sverige och fick se propagandafotboll när Häcken fullkomligt klädde av råttorna från Solna i lördags. God mat på det, Milan tar scudetton och United sopar hem (i stort sett) Premier League och allt blir på nåt sätt komplett när vädret är utöver det vanliga en söndag i maj. Tack! Lite enklare att blicka framåt mot måndag morgon då, på ett sätt.
Det här har varit en bra helg, på flera vis. Förutom klimakteriebeteende har Emma och Nico anlänt till Sverige och fick se propagandafotboll när Häcken fullkomligt klädde av råttorna från Solna i lördags. God mat på det, Milan tar scudetton och United sopar hem (i stort sett) Premier League och allt blir på nåt sätt komplett när vädret är utöver det vanliga en söndag i maj. Tack! Lite enklare att blicka framåt mot måndag morgon då, på ett sätt.
Och nu börjar den verkliga utmaningen. När J åker till Säffle i två veckor för att bli bilförare så står jag nu här ensam med LCHF-råvaror. Laga laga mat. Mycket kött. Fett. Grösaker. Sen är saken biff. Ikväll ska jag steka kött. Måste, bara, göra, en annan sak...först.
Så startar vi helgen!
Mycket raljerande och bittra, om än realiserbara, åsikter senaste dagarna. Känns bra. Gott flow. Nu ska jag kort uppdatera min livssituation:
LCHF dag 5 och ännu ytterst lite kolhydrater och i det närmast 0 socker har hittills intagits sen starten. Igår tog jag en karamell från en godisburk, utan att tänka på min nuvarande diet, men när den väl intagits oralt så kom jag på det. Jävlar i mig. Inget socker! Så jag spottade ut och sköljde munnen. I eftermiddag är det Göteborgs LCHF-restaurang som bemödas med ett besök av undertecknad och sambo.
Förlust i korpen igår, 0-1. Tungt. Vi hade matchen och borde vunnit. Ikväll hoppas man ju på revansch. BIF-Härryda. Jonsereds IP. 19:00. Ni är där, va?
Projektledningskursen officiellt klar. Bra så. En affärsplan som närmar sig till slut tack vare en, faktiskt, klockren handledare. Högskoleåret i Halmstad är snart över. Och jag ångrar mig inte en sekund att detta år gick till studier. Men sen får det vara nog.
Helgen? Nattjobb x2, syster med ny spännande före detta uruguayansk landslagsman i fotboll kom till Sverige igår och åker till Göteborg imorgon för att se lite klassfotboll. Häcken-AIK, på Rambergsvallen. Ni är där, va? Hursomhaver, jag saknar min syster och fullkomligt avskyr det faktum att hon inte bor i Sverige. Men snart ses vi. Tack Gud. Verkligen.
Jag horar åter!
Blir inte allt bara fel sen?
Rubrik: Blir inte allt bara fel sen?
Nu är det maj, en månad som ska vara fylld av vårkänslor. Just våren tycker jag har försvunnit de
senaste åren och ersatts av två årstider. Vad det beror på kan ni snacka med Al Gore om.
Men visst, känslorna spirar. Suktar lite grann efter sommar, sol, jordgubbar, uteservering,
sköna sommarkvällar, semester, frihet och "den perfekta svenska sommaren".
Så även jag. Längtar verkligen. Speciellt efter de sommarstugor där jag ska husera i sommar,
Bogölen och i Varberg. Men, är det inte en lite sned bild man får av den svenska sommaren
när det inte är sommar? Som på vintern, då är ju saknaden efter sommarsköna kvällar väldigt
stor. Det är ju dock mycket man glömmer. Om vi tänker lite närmare på det ser ju en normal
svensk sommar ut så här, många gånger:
- Sköna sommarkvällar byts ju ut genast på grund av den mygginvasion som finns på flera ställen
- Den där sommarkvällen kan också likställas med ett huttrande av kyla som helt omotiverat dyker upp framåt 22-tiden.
- Det regnar. Och det regnar och det regnar. Aldrig vill det ta slut. Nu är vi mitt i juli, dessutom
- Sola är inte att tänka på, molnen tätnar och stör stämningen. Dessutom är vi långt norrut
- Jävla sketväder när man väl bokat in semester.
- Ledin sa det väl, sommaren är kort. Väldigt kort. Vintern pisslång.
- Öl i parken snackas det om varje år. Hur många bärsutflykter blir det då? Egentligen? Va?! Va?! VA?!
Du jobbar likväl när det fina vädret är utanför fönstret. Och du fortsätter drömma. Börjar glömma, vad en svensk sommar egentligen handlar om många gånger.
Det är de där små fina kornen till sommarkvällar vi får, som det heter, ta vara på. End of story.
Nu är det maj, en månad som ska vara fylld av vårkänslor. Just våren tycker jag har försvunnit de
senaste åren och ersatts av två årstider. Vad det beror på kan ni snacka med Al Gore om.
Men visst, känslorna spirar. Suktar lite grann efter sommar, sol, jordgubbar, uteservering,
sköna sommarkvällar, semester, frihet och "den perfekta svenska sommaren".
Så även jag. Längtar verkligen. Speciellt efter de sommarstugor där jag ska husera i sommar,
Bogölen och i Varberg. Men, är det inte en lite sned bild man får av den svenska sommaren
när det inte är sommar? Som på vintern, då är ju saknaden efter sommarsköna kvällar väldigt
stor. Det är ju dock mycket man glömmer. Om vi tänker lite närmare på det ser ju en normal
svensk sommar ut så här, många gånger:
- Sköna sommarkvällar byts ju ut genast på grund av den mygginvasion som finns på flera ställen
- Den där sommarkvällen kan också likställas med ett huttrande av kyla som helt omotiverat dyker upp framåt 22-tiden.
- Det regnar. Och det regnar och det regnar. Aldrig vill det ta slut. Nu är vi mitt i juli, dessutom
- Sola är inte att tänka på, molnen tätnar och stör stämningen. Dessutom är vi långt norrut
- Jävla sketväder när man väl bokat in semester.
- Ledin sa det väl, sommaren är kort. Väldigt kort. Vintern pisslång.
- Öl i parken snackas det om varje år. Hur många bärsutflykter blir det då? Egentligen? Va?! Va?! VA?!
Du jobbar likväl när det fina vädret är utanför fönstret. Och du fortsätter drömma. Börjar glömma, vad en svensk sommar egentligen handlar om många gånger.
Det är de där små fina kornen till sommarkvällar vi får, som det heter, ta vara på. End of story.
Om den bristande attityden!
Igår var jag ganska så ganska irriterad, det såg rätt illa ut det där föregående inlägget. Jag står helt för det jag skrev, men ja, ni fattar, LCHF har slagit ut mina stubiner så jag var lite irri.
Ikväll ska jag träffa grabbarna för en öl. Men jag tar en whisky och ett glas rött.
Är det bara jag som känner en bitter eftersmak efter el clásico-matcherna? Hatet mellan klubbarna bara växte och nu säger Xabi att han inte längre är vän med sina landsmän. Tragiskt.
Apropå fotboll; All jävla domarkritik från Mourinho underblåser bara motsättningarna som redan finns i fotbollen idag. Allt från P13 upp till Champions League. Attityden mot domare blir bara sämre och sämre. Det är ett jävla fjanteri, jag har liksom aldrig hört Sir Alex, Wengér, Rydström eller Gnäll-Axén berömma domare, än mindre hört de kritisera domare när ett annat lag än deras egna blir förfördelat. Och hur fan kan man få bete sig hur som helst? Jag fattar inte det. Konspirationsteorier hit och konspirationsteorier dit. Tror människor på fullaste allvar att domarna jävlas med vissa lag och är köpta eller duperade av till exempel UEFA att döma på ett visst sätt? Domare har starkare yrkesstolthet än så. Tro mig. Givetvis kan det vara så att Barcelona fått domarna med sig i vissa matcher men att det på något sätt skulle vara satt i system av UEFA är ju faktiskt, om ni ursäktar, bittra jävla idioter som påstår. Just bittra idioter är ju de flesta fotbollsfans, förvisso. Därför håller jag på Häcken bland annat, som har så lite supportrar att dessa apor som huserar i klackarna bland större föreningar ännu inte kommit till Hisingen. Och det är jag på många sätt tacksam över. Faktiskt.
Det blir mer och mer hotfullt. Och som "gammal" domare tycker jag att det är synd att domarna får skit, där de gör rätt. Som straffsituationen som blev rätt, tack vare fjärdedomaren. Rydström rasar. Då tvivlar man på om den snubben är så förbannat klok, trots allt. Eller när Angus stoppar Elfsborgare i straffområdet och Axén rasar. Straffen är korrekt dömd. Ditt lilla Närke-as. Dessa superstars gör (faktiskt) att attityden bland lag i lägre divisioner, där jag huserar, avsevärt blir sämre.
När domarna gör fel, då ska de ha kritik. Men fuck no, inte när de gör rätt. Sånt kan göra mig upprörd. Särskilt det embargo som domare tvingas ha mot media. Det skadar väl inte om domarna får ge sin syn på saken? Till exempel: "Sjukt tråkigt, men jag gjorde en missbedömning idag. Jag gör bara så gott jag kan, men få be om ursäkt att jag kostade GAIS poäng idag." Eller bara helt enkelt: "Rydström får nog läsa på reglerna innan han uttalar sig. Det är han som håller pinsam nivå med det uttalandet". Men nej, domare ska vara tysta och bara tugga i sig. Någonting är snett här.
Ni får ursäkta min för tillfället hårda ton. Men så här är det. Trött på fjantarna. När ska den fotbollskunniga publiken och den goda toleransen återvända till fotbollen?
Ikväll ska jag träffa grabbarna för en öl. Men jag tar en whisky och ett glas rött.
Är det bara jag som känner en bitter eftersmak efter el clásico-matcherna? Hatet mellan klubbarna bara växte och nu säger Xabi att han inte längre är vän med sina landsmän. Tragiskt.
Apropå fotboll; All jävla domarkritik från Mourinho underblåser bara motsättningarna som redan finns i fotbollen idag. Allt från P13 upp till Champions League. Attityden mot domare blir bara sämre och sämre. Det är ett jävla fjanteri, jag har liksom aldrig hört Sir Alex, Wengér, Rydström eller Gnäll-Axén berömma domare, än mindre hört de kritisera domare när ett annat lag än deras egna blir förfördelat. Och hur fan kan man få bete sig hur som helst? Jag fattar inte det. Konspirationsteorier hit och konspirationsteorier dit. Tror människor på fullaste allvar att domarna jävlas med vissa lag och är köpta eller duperade av till exempel UEFA att döma på ett visst sätt? Domare har starkare yrkesstolthet än så. Tro mig. Givetvis kan det vara så att Barcelona fått domarna med sig i vissa matcher men att det på något sätt skulle vara satt i system av UEFA är ju faktiskt, om ni ursäktar, bittra jävla idioter som påstår. Just bittra idioter är ju de flesta fotbollsfans, förvisso. Därför håller jag på Häcken bland annat, som har så lite supportrar att dessa apor som huserar i klackarna bland större föreningar ännu inte kommit till Hisingen. Och det är jag på många sätt tacksam över. Faktiskt.
Det blir mer och mer hotfullt. Och som "gammal" domare tycker jag att det är synd att domarna får skit, där de gör rätt. Som straffsituationen som blev rätt, tack vare fjärdedomaren. Rydström rasar. Då tvivlar man på om den snubben är så förbannat klok, trots allt. Eller när Angus stoppar Elfsborgare i straffområdet och Axén rasar. Straffen är korrekt dömd. Ditt lilla Närke-as. Dessa superstars gör (faktiskt) att attityden bland lag i lägre divisioner, där jag huserar, avsevärt blir sämre.
När domarna gör fel, då ska de ha kritik. Men fuck no, inte när de gör rätt. Sånt kan göra mig upprörd. Särskilt det embargo som domare tvingas ha mot media. Det skadar väl inte om domarna får ge sin syn på saken? Till exempel: "Sjukt tråkigt, men jag gjorde en missbedömning idag. Jag gör bara så gott jag kan, men få be om ursäkt att jag kostade GAIS poäng idag." Eller bara helt enkelt: "Rydström får nog läsa på reglerna innan han uttalar sig. Det är han som håller pinsam nivå med det uttalandet". Men nej, domare ska vara tysta och bara tugga i sig. Någonting är snett här.
Ni får ursäkta min för tillfället hårda ton. Men så här är det. Trött på fjantarna. När ska den fotbollskunniga publiken och den goda toleransen återvända till fotbollen?
Nu får det tamejfan vara nog!
OBS! Nu ska jag skriva en väldigt seriös text:
Vad är detta? Med risk att låta lite väl konspirationsteoretisk (kan man säga så?) så blir det lite tröttsamt. Det har varit på gång lite grann det här. Mer eller mindre hela mitt liv. Säg vad ni vill, men, jag har alltid varit en hackkyckling. Det är så förbannat tacksamt att ständigt hacka på mig, mina svagheter, min dåliga fysik, dåliga omdöme, min praktiska oförmåga och...ja, det mesta har det visat sig. Jag har väldigt dåligt självförtroende, även om fasaden visar nåt annat numera, men en tuff barndom där jag var kommunens mes nr 1 sitter i ibland. Det är helt enkelt förbannat simpelt att klanka ner på mig. Jag lever med det, och numera har jag så pass stor stake att kunna påstå att vissa människor är tragiska och patetiska.
Det är inte det detta handlar om. Utan det finns väldigt många människor omkring mig, nära och kära, som jag älskar på flera vis, men som gärna förklarar för mig hur jag ska leva och verka. Det är ju bara att skita i, och den styrkan har jag allt som oftast men det finns tillfällen där det eskalerar. Nu gäller det främst den profilbild som just profilerat mig senaste dagarna på något så obetydligt som det sociala nätverket. Den är inte särskilt charmig, men lite rolig så där. När andra människor har lite skojfriska och halvseriösa profilbilder kommer de oftast undan det. Inte jag. Trots att flera ser humorn i det är många emot det och tycker att jag omedelbart ska byta ut bilden. Det har jag nu gjort. Jag vek mig. Men att vissa kommer undan med harmlösa skämtsamma profilbilder och andra inte kan tyckas märkligt. Och säger ganska mycket om hur människor ser på andra människor. Det spelar ingen roll HUR bilden är eller ser ut, utan VEM som har den. Precis som mode. Vad du har på dig spelar ingen roll, frågan är vem som har det på sig. Vilket är för jävla tragiskt bara. Det är uppenbarligen skillnad på folk och folk.
LCHF kör jag på nu, också. Vet inte om det är svensk avundsjuka eller bara irritation eller bara jag och min kropp som tolkar fel mitt i all kolhydratdesperation men hela tiden ska man anmärka på den diet jag nu valt. Hur jag ska göra och hur jag inte ska göra. Tack, jag vet. Era jävla nollor. Jag får äta majonnäs, så det så.
Är det kolhydratbristen som gör mig grinig? Är det en biverkan, tro? Orkar inte hackandet längre, dock.
Jag har vikit mig för etablissemanget alltför många gånger. Jobbar på att undvika återfall.
Vad är detta? Med risk att låta lite väl konspirationsteoretisk (kan man säga så?) så blir det lite tröttsamt. Det har varit på gång lite grann det här. Mer eller mindre hela mitt liv. Säg vad ni vill, men, jag har alltid varit en hackkyckling. Det är så förbannat tacksamt att ständigt hacka på mig, mina svagheter, min dåliga fysik, dåliga omdöme, min praktiska oförmåga och...ja, det mesta har det visat sig. Jag har väldigt dåligt självförtroende, även om fasaden visar nåt annat numera, men en tuff barndom där jag var kommunens mes nr 1 sitter i ibland. Det är helt enkelt förbannat simpelt att klanka ner på mig. Jag lever med det, och numera har jag så pass stor stake att kunna påstå att vissa människor är tragiska och patetiska.
Det är inte det detta handlar om. Utan det finns väldigt många människor omkring mig, nära och kära, som jag älskar på flera vis, men som gärna förklarar för mig hur jag ska leva och verka. Det är ju bara att skita i, och den styrkan har jag allt som oftast men det finns tillfällen där det eskalerar. Nu gäller det främst den profilbild som just profilerat mig senaste dagarna på något så obetydligt som det sociala nätverket. Den är inte särskilt charmig, men lite rolig så där. När andra människor har lite skojfriska och halvseriösa profilbilder kommer de oftast undan det. Inte jag. Trots att flera ser humorn i det är många emot det och tycker att jag omedelbart ska byta ut bilden. Det har jag nu gjort. Jag vek mig. Men att vissa kommer undan med harmlösa skämtsamma profilbilder och andra inte kan tyckas märkligt. Och säger ganska mycket om hur människor ser på andra människor. Det spelar ingen roll HUR bilden är eller ser ut, utan VEM som har den. Precis som mode. Vad du har på dig spelar ingen roll, frågan är vem som har det på sig. Vilket är för jävla tragiskt bara. Det är uppenbarligen skillnad på folk och folk.
LCHF kör jag på nu, också. Vet inte om det är svensk avundsjuka eller bara irritation eller bara jag och min kropp som tolkar fel mitt i all kolhydratdesperation men hela tiden ska man anmärka på den diet jag nu valt. Hur jag ska göra och hur jag inte ska göra. Tack, jag vet. Era jävla nollor. Jag får äta majonnäs, så det så.
Är det kolhydratbristen som gör mig grinig? Är det en biverkan, tro? Orkar inte hackandet längre, dock.
Jag har vikit mig för etablissemanget alltför många gånger. Jobbar på att undvika återfall.
LCHF får en ärlig chans
Jag har nu fallit för fenomenet. Är väldigt tveksam, har alltid varit det, till alla typer av dieter och metoder som medier och andra lösa människor matar oss med. Därför går det liksom inte att ta på allvar, utan jag kör vidare i tron om tallriksmodellen. Förvisso har även den tron försvunnit tack vare pizzor och friscomål och fan och hans moster. Men nu tänker jag om. Och tänker försöka. Försaka kolhydrater och socker. Jackieär med mig och vi ska köra LCHF under två månader. Första testet kom på jobbet ikväll när jag åt skink- och ostsmörgåsar utan bröd. Smöret kletades sonika på ost- och skinkskivorna. Och mycket smör dessutom! Väldigt äckligt, och andra alternativ bör jag nog testa. Ryser fortfarande av obehag.
Jag väger mig sällan, och kommer inte att mäta resultatet i antal förlorade kilo. Utan mer SE en förändring. För det behövs. Min hydda bör förändras. Till och med en så villkorslöst älskande person som min mor påpekade detta igår. Och då är det dags att försöka. LCHF. Kräver disciplin, men jag ska fan klara det. Men det kommer saknas flera saker. Undantag får göras ibland, jag väljer att inte ta bort ölen ur mitt liv. Det går bara inte. Men konsumtionen bör ju minskas. Även om det också kräver nästintill omänsklig disciplin.
Jag väger mig sällan, och kommer inte att mäta resultatet i antal förlorade kilo. Utan mer SE en förändring. För det behövs. Min hydda bör förändras. Till och med en så villkorslöst älskande person som min mor påpekade detta igår. Och då är det dags att försöka. LCHF. Kräver disciplin, men jag ska fan klara det. Men det kommer saknas flera saker. Undantag får göras ibland, jag väljer att inte ta bort ölen ur mitt liv. Det går bara inte. Men konsumtionen bör ju minskas. Även om det också kräver nästintill omänsklig disciplin.
I eftermiddags var jag moderat
Vaknade 13:40 idag. Inte gick upp, inte låg och drog mig till tjugo i två. Jag. Vaknade. Då. Man kan då få för sig att kvällen igår var galen, herregud det var ju Valborg och allt. MEN, det blev inte så igår. En fenomenal 30-årsfest (TACK räcker liksom inte) igår på Parkgatan med flera gamla kända ansikten, fina tal, sjyst mat, god dryck, bra folk, skön fest men framför allt: Mathias 30 år. En fantastisk bror på alla sätt, jag älskar dig. Och vi är evigt tacksamma för gårdagen. Hemgång redan strax efter midnatt dock, på grund av utmatthet. Men så är det va, ibland. Vill ni ha kvällen i bilder, klicka HÄR.
Efter att ha kommit igång strax efter tretiden på eftermiddagen idag togs bussen till Hisingen då fader köpt matchen HIF-Häcken på sin box. Den var ju tvunget att se. Åker med bussen, Västtrafik informerar att jag är framme vid destination 16:23. Men, vid Vasaplatsen hände det. Första maj-demonstrationer. Det är inga vanliga demonstrationståg direkt utan det här är kilometer långa. Mäktigt säger vissa. Viktigt säger andra. Löjligt, säger jag, trots att jag kan sypmatisera med flera åsikter. Hur som haver; busschauffören säger att det kommer dröja cirka 15 minuter. 15 minuter! Aj då. Fick hoppa av bussen, springer till Avenyn i hopp om annan anslutning men där är de ännu värre. Rask takt till Brunnsparken där buss 42 kommer, hoppar på, åker till Backaplan och med spårvagn hinner jag precis till avspark. Men den ilska och frustration man känner exakt då är inte att leka med. Man är ju sig själv närmast så dessa jävla demonstrationståg som tar upp hela trafiken i centrala stan förstör ju en del. Som mina planer, så klart. Givetvis bagatell i sammanhanget, väl medveten om det, men jag är väldigt ifrågasättande kring såna där tåg. Stå på ett torg och proklamera era åsikter, men blockera inte innerstan. Lägg ner det. Fan, om ni är sossar, rasister eller kommunister spelar ingen roll. Stör inte allmänheten bara. Jävla larv. Just då kände jag, nästa val röstar jag blått. Just då. Men nu är jag i mina sinnes fulla bruk igen.
Kolla! Klippet med mig som tv-stjärna finns på nätet! Målis hjälpte mig att hitta det. Tack. HÄR finns det. Klicka program --> Vinnare V65 --> Del 1 29 april. Kolla 10 minuter in i det så får ni se det med röster också. För informationens skull, 4 rätt blev det. Inga cash med andra ord.
Beviset! Detta klippet var alltså i förrgår på primetime, TV4 Sport.
Imorgon börjar det; LCHF. Jag och sambo ändrar livsstil, allt för att få väck överflödiga kilo. Maj blir också en månad utöver det vanliga. På många olika sätt. Och många åtaganden. I love it.
