Året som gått - november & december

November:

November måste väl ändå räknas som tråkigaste månaden på året? Jag gör ändå den bedömningen. Så, min tanke var därför att göra det bästa utav helvetet. Två weekendresor därmed inbokade. Första helgen, som ju är all helgona, eller om det nu var halloween, eller både och. Fan vet. Jag tog tåget för att joina Närkeslätten. Släkt där, fokus ska ju ligga där. Men en fredag kväll i nostalgins tecken med fantastiska vännen Sofia så festas det ganska hårt i Hallsberg med kusiner Danne/Andreas och vänner till dom. Söndag avslutas åter igen med Sofia och visit till farmor + farbror. En helg i god smak. I övrigt? Bror Andréas 38 år. Jobb, också det en medicin att hålla höstnerver i styr. Avgår officiellt som tränare för Bif efter fiaskosäsong, drar i mig öl på vardagar och blir alltmer dekadent. Detta eskalerar under en av årets bästa helger: Jag + 17 snubbar med fotbollsanknytning tar pick och pack till Manchester för att bokstavligt talat supa röv och kolla Premier League, City-Newcastle, och nya övergrymma bekantskaper skapas. En otroligt bra helg som dock mest i efterhand kan ses som en enda dimma. Det var väl mitt november, det. En utekväll i november som var spårad med Mull (gos namn), Sofia och min kärlek. Fast just den kvällen glömmer vi illa kvickt, trots den påstådda trevligheten.
Min goda kusin måste man ju lägga upp bild på. Han välkomnade mig
stort under visit i Hallsberg. (Var har du gjort med dina fb-bilder?)
Innan Manchester City-Newcastle på officiella Citypuben.
Snor bilden från Daniel C. På bilden: Jag, Rob, Tom och Johan.
Kaxig målgest under Premier League-match. Allas vår Mario.
In i dimman med domarkollegor. Forna domarkollegor, skall tilläggas.
Pappas födelsedag. Rekorderlig cider, marängsuisse och Assange på tv:n.
Drunken santa! Det var sannerligen en julafton att minnas.3
Tack till er alla som jag snodde bilderna av.

December:

Årets sista månad och nu var det festligt. Mångt och mycket låg här all inriktning på att knåpa ihop dessa erbarmliga årskrönikor, där jag tappade suget lagom till den du just nu läser. Lite sjukdomar i inledningen där en sliten och härjad kropp började säga ifrån. Hann ändå med utgångar med domarkollegor Mårdman och TC (blir ALDRIG tråkigt, även om shot-fifa tidigare under året gjorde att man spydde galla i två veckor). Julen är svår att undvika, hur mycket jag än vill, och i år förla vi denna i Borås. Innan dess hann jag med följande: Fira pappas födelsedag (62!), äta tapas, blåsa bort i sällan skådad storm, undra var snön tagit vägen, gå på julbord med jobbet på Casino Cosmopol men sen var det ändå dags för det där julfirandet. 23 december firades det med min familj i år; Mathias, Nazanin, jag, Jackie, Mamma och Pappa Kjell spelade julklappspelet, åt god mat och kikade på På Spåret ihop. 24:e var det Borås då. Jag gör efterlängtad debut som jultomte. Morsar på grannar när jag fejkmässigt går längs med Brämhultsvägen och låtsas som att jag är bra tomte. Men det blev nog bra, mitt bland denna släkt på 16. Totalt magsjuk av eländet på juldagen och blir sängliggande hela den dagen (i svåger Alex rum!). Dagarna därefter bevisar bara sjukdomen. Frisk lagom till nyår. Ett nyår som firades, tråkigt nog, utan älskling men med de bästa av vänner. Just hur mitt nyår såg ut. Det återkommer vi med till krönikan som kommer 2012. Vi är inte riktigt i hamn med 2011 ännu.
Det var mitt år. För bättre överblick har jag nu placerat dessa delar i en egen kategori, ihop med krönikorna från 2010. Håll till godo här i kategorilistan intill. Under nästa år kommer många spännande saker att hända, framförallt här i bloggen. Återkommer med det. Kan bara säga att bloggen ska omformas en aning. Nu tar jag bloggpaus fram till slutet av januari. Tack för ett fint år, alla ni. Jag älskar er.

Året som gått - september & oktober



September:

Ni som är bättre på höstarkivet får gärna uppdatera mig här. September var en månad som för min del innebar jobb, jobb jobb. Alltid jobb. Men också fotbollsmatcher när jag dömde, följde BKH och Bif. Detta fiasko-Bif. Hjärtat var en sväng i Stockholm, då tog man tillfället i akt att ha lite hang around i lägenheten. Hard Rock-kväll och Stickykväll, faktiskt samma kväll, med de nyfunna turturduvorna Ahrens och Rob. En bit in i månaden bestämde jag mig för att 2011 var sista året som fotbollsdomare.

Men mest jobb alltså. Lite Tidbloms. Gött häng med gött gäng. September försvann väldigt fort. Dessvärre överskuggas det av Stefan Livs extremt tragiska död, tillsammans med övriga spelare och ledare i Lokomotiv Yaroslavl. Och jobb. En herrans massa jobb. En kväll drack jag i ensamhet också, det var trevligt. Men inget direkt som blev en vana.


Jobb, jobb, jobb.


En extremt stor ishockeymålvakt, förebild och kille.
Dog blott 30 år gammal. Aldrig glömd, alltid saknad.


Födelsedagsmiddag av hög klass.


Födesledagsfest. Även den med ett viss mått av klass.


Avslutar denna delen av årskrönikan med en bild på sambon min.
Hon fick i oktober för sig att se ut så här. Jösses!

Oktober:

Naturligtvis, ett år äldre bara så där. 2 oktober igen. Och nu var man 22. En makalös middag bjöds av min vackra kvinna på grekisk restaurang. Utgång samma kväll och min mage för helt uppsvullen, mer än vanligt alltså, på grund av allt käk. Fast födelsedagen i övrigt var så klart guldkantad. Dessutom slog jag och Rob ihop storslagen gemensam födelsedagsfest och den gjorde succé. Besök på Parkan där Kungen kirrade en skön utekväll. Robin? Han och Ahrens däckade hemma i mitt och Jackies kärleksnäste.

Sista matcherna som domare, sinnessjuk utgång med TC och Mårdman som resulterar i att jag inte var förmögen att avsluta karriären på ett särskilt glamouröst vis. Men, slut tog det. Och åter igen: jobb, jobb, jobb. Vill även minnas att Mac påträffades för en snabb comeback i Göteborg. Skåning, som han nu är. Jag och Jackie var nu en gemensam romantisk enhet i ett och ett halvt år. Icke att förringa.

Året som gått - juli & augusti


Juli:

Första helgen i juli var jag åter igen, meloner och ballonger, i sommartorpet i Österbymo. Tätt följt av en magisk utekväll på Lilla London och senare Båten där Robin och delar av mitt Ömo-crew förenades med elegans. Särskilt Rob var glad efter en natt på Båten. Det blev längre in i månaden ett besök på en klippa i Göteborgs Skärgård, där engångsgrill, fläskfilé, bärs och det stojiga humöret medtogs för en utflykt. Vi tänkte fira Jackies födelsedag. En makalöst mystrevlig eftermiddag blev det.

Varberg besöktes, på själva 22-årsdagen. Där var det en dynamite middag med klumpig servitrivs och på tok för många whisky som avnjöts innan vi fortsatte till stugan och abrupt därefter en rätt intensiv jobbperiod för undertecknad. Fortsättningsvis blev Rob och Vics balkong ett perfekt tillhåll för ljumma sommarkvällar och medan Gothia Cup var i full gång, Victor dömde, jag och Robin åkte runt och kollade matcher, drack öl och väntade tålmodigt på honom när han dömt klart. Så fort han var klar kunde vi påbörja grillprojekt, simturer och gubbametoden att, under samma simtur, tvåla in sig med schampo. Gubbfan Victors idé. Glory days, indeed it was.

HTC kom tillbaka till mitt liv, vi åkte till Emma och Nico (vi kan aldrig få nog av dessa godingar!) i Madrid, strax innan flyttlasset till Almuñecar och den spanska huvudstaden höll kvalitet. Ett fabulöst veckoslut där bad, sol, sol, bad, nära döden-upplevelse, demonstrationer, öl, playstation, rökig replokal och sol & bad präglades. Dessutom sågs Santiago Bernabeu. Utifrån. Jättehärligt!

Nattjobb under en efterföljande kritisk vecka, där dessutom Floda besöktes då preunion av yttersta sort hölls hemma hos Lundgren. Och herre gud vad långt det var dit. Men helvärt, som man säger.

Liseberg, var det ju också. Med fler Ömo-folk. Fasen, vad jag skulle hänga med dom i år då.
Nåja. Tack, det var juli månad.


Grilla på klippa i skärgården.


Victor. Gothia Cup 2011. På en plan på Hisingen.
Så enkelt är det. Och var det.


Där är han igen. På klassisk balkongmark. Och grillar kött.


Dartkväll i vårt älskade Varberg. Jackie, 22 år.


Liseberg där Jocke svepte läsk. Ömorepresentant i detta
inlägg. Rent bildmässigt, alltså.


Nico välkomnade oss med den äran i Madrid.


Mina kvinnor påväg mot bad i samma huvudstad.


Samlat gäng.


Uppdukat för kräftskiva i Varberg.


Grillkväll, Floda. Bara veckor innan den magiska resan.


Goa babes i Barcelona.


En av sommarens mest delikata bilder. Barcelona.



Camp Nou, det var det ja.


Fantastiska peeps i Barcelona.


En grillkväll hos oss. Inomhus. Jävla regn.
Bilden stulen av damen min härifrån.



Augusti:

Kräftskivans månad. Och kräftskivor blev det. På Hisingen hos föräldrar. Och i Varberg hos svärföräldrar i svärföräldrars stuga. Mer ö-besök, mest i Bifs tjänst. Och jobb. Massa jobb, på gammalt jobb tillika sommarjobb. Grillfest på den där balkongen igen, i Tynnered hos RobVic. Mycket jobb nu, känner jag. Framför allt var det Resan. Dags för den med stort R, alltså. Kataloniens stora stolthet, Barca. Barcelona. Ett gäng om nio; LJ, Ode, Mac, Lundgren, Mike, Carro, Värdinnan, Jaq och Ant spenderade två magiska veckor. Magiskt, ja. Jag använder det en del. För det blir rättvisast så. Fantastisk storslagen resa. Sevärdheter, god mat av yttersta klass (japanbuffén!), festlivet med kvinnor i duschar på LUX Night Club, och ännu mer solande. Herregud, fjällandet kom till en annan nivå. Dessutom sågs Camp Nou. Innifrån. Får härliga rysningar av välbehag så fort jag tänker tillbaka på dessa veckor.

Vi kom hem till ett regnigt Sverige där vi anordnade ugnsfest med lösa människor, däribland kusin, polare och en norska. Sen, den 29:e denna månad. Började allvaret. Jag började mitt nya jobb. På Sveriges näst största morgontidning. Den ni. Och en förbannad höst i övrigt inleddes. Burr!

Året som gått - maj & juni

Maj:

En vårmånad, på gränsen till sommar, som präglades av en sällan skådad disciplin, bestämdhet och entusiasm. Det kändes nästan lite som att vi hade hela riket bakom oss. Vi, jag och sambo, skulle köra ett LCHF-race. LCHF. Low Carb, High Fat. Experimentet att gå ner ett antal kilo. Det åts kokta ägg till lunch, två glas grädde till varje måltid och en väldig massa broccoli. Herre jösses så mycket broccoli. Det var så mycket broccoli, förstår ni, att det påminde om det där landskapet på Robinson-ön Tengah. Ni vet, när dom sveper med kameran över ön och all regnskog ser ut som broccoli. SÅ mycket av den enväldigt nyttiga grönsaken åts det. Hursomhelst, hela det här experimentet höll i 17 dagar. 17 dagar fyllda av PMS-besvär. Herregud, den lättirritationen och kroniska huvudvärken var verkligen inte värt det. Till slut kom vi till våra sinnes fulla bruk igen. Jackie klarade - en vecka. Hon hade fullt upp med att fortbilda sig till chaufför av personbil.
Annars var det mest avslutande av projekt, sluttenta hit, slutinlämning dit, utställning här, examen på det och en vansinnigt högskoleår försvann med vinden. Gött väder, aight, och Nico och Emma var på besök i Sverige. Det blev torphäng, allsvensk fotboll och pizza. Ömo besöktes alltså. Igen. Horeri, helt enkelt. Sista Hent-festen, just i samband med examen med ett abrupt farväl och flera ting därtill. Maj månad var väldigt mycket fotboll. Champions League-final. Men just den nivån berör ju inte mig. Om man säger.


LCHF. Så där glad var
jag aldrig under denna period.
Jag lovar, aldrig!
Började digga de här bilderna när jag sitter på
tåg eller buss på väg till Halmstad. Glory days?
Enda bilden i arkivet från Nico och Emmas besök.
Trivsamma veckor, på alla dess vis.
På landskamp med pals. En EM-kvalmatch som blev 5-0 efter
Zlatans stora show. Take that, Z-haters.
Broder Lidingö läser manus. Jag sov över. Tack brorsan!
Studentfest. Notera dock att vi inte tog studenten. Långt därifrån,
men vi hade en image att försvara. Park Lane, du kära Parkan.
Stockholmsbesök 2: Foo Fighters på Stadion.
Efter FF-spelning på Stadion.
Vic, en sjuk Rob och en överexalterad
Everlong-fantast.

Juni:

Kan det ens vara möjligt att jag hann med så mycket detta år? Sannerligen på det viset. Vi startade genom att spontanbesöka Lerum för lite nostalgi där gamla lärare möttes och solen gassade på den där stora centrala gräsplätten vid Granen. Men, framför allt, firades nyblivna studenter Joanna och Antonia som blev vuxna bara så där. Det var fint. Studentfirande är alltid det. Chockartat tog vi oss hemåt och via kvällsjobb slöt vi upp på studentfest med rekorddyrt inträde på Park Lane. Ett inträde som visade sig vara väldigt värt, efter omständigheterna. En makalös studentkväll och natt som slutade i solljus.
Stockholm besöktes i juni månad, i två svängar. Första svängen tack vare ett EM-kval på Råsunda med Ömoligan Oskar, Erik och Jocke där även broder Lidingö stod för boende. Mange takk. Även i slutet av månaden var Stockholm värda ett besök. Alingsåsättlingarna Pihl, Rosén och Björnerås slog följe när Foo Fighters bevittnades tillsammans med 30 000 andra på Stadion. Tre dagar som i övrigt präglades av öl, pokerskuld och Robins kroppstemperatur. Luntmakargatan 14 var boendet. Vandrarhem big time. Lyckades däremellan kräkas ner kollegas säng efter en blöt utekväll och El Poncho-spelning. Jävlar, sommaren hade sina godbitar. Och då hade vi inte ens börjat ju, eller hur?
Midsommar var det också, även detta år i Varberg. Utekväll utan att lyckas, men en härlig vistelse i en gudomlig stuga som känns rätt bokad även våren 2012. Men just det, det får vi återkomma med.

En julhelg att minnas

Ja, käre tid. Hur ska vi minnas denna julhelg då? Ni som känner mig vet att jag inte är en direkt supporter av ospontant firande, där jul är på många sätt en fruktansvärd högtid där ensamma människor blir påminda om detta. Visst är det mysigt och så, men mest är det ganska överskattat. Fast ändå, det är gos- och mysstämpel på alla sätt.
Denna jul blev en helt ny upplevelse. Hos mamma och pappa firades det på sedvanligt, men på den 23:e och med Jackie som tillskott. Trevligt och en väldig kamp i julklappspelet. Trivsamt. Iväg på stört till nattjobb, därefter direkt till Borås där ett par timmars sömn hann sköljas iväg innan en hektisk julafton tog vid.
Jag och 15 andra goa glada julfirare, alla en del av samma släkt och jag påsmygande utböling som ändå blivit en del av släkten. Många barn, hejdlöst med paket, god mat, trevlig underhållning, Kalle x2 på TV och så då: Den Stora Utmaningen. Jag, som jultomte. Ingen så liten att tomten känns trovärdig längre, jag tar på mig ansvaret. Köper tidningen (sicken jävla ursäkt, egentligen) och två diskussioner med Boråsare och tre biltut senare klampar jag in och beter mig som en äkta fylletomte som skrockar, kramar barn och vuxna alltemellan klunkarna med Falcon. Nåja, att vara jultomte var på flera vis underhållande. Min julafton var sammantaget riktigt god.
Värre med juldagen. Där tömde jag kroppen på både julmat och stolthet. Från första uppvaknandet klockan 9 var toabesök där det orala tömmandet standard fram tills ordinarie läggdags. Så här: De tilltänkta festligheterna fick avböjas och istället låg jag i en Näsströmsk säng i mörkt rum med andra festligheter vägg i vägg. Min juldag blev en kavalkad av annat än suputer. Magsjuka eller bakfylla eller stress. Ingen vet. Kommer jag jobba imorgon? Inte en aning. Men jag har mått bättre. Men, god jul på er! Min jul var spänning av yttersta klass. Minus i kilo. När hände det senast?
Julklappar? Jo, det vanns en del i spelen. Men vilket som är mitt och vilket som är sambos är en fortsatt gåta. Men en Soda Stream har skymtats här hemma. Inte alls illa. Inte alls.

God jul!

Antherior önskar alla bloggläsare en god jul! Jag är snart tillbaka. Men, tills vidare, god jul på er! Ta det lugnt med glöggen. Det kan finnas barn i närheten.



Själv firar jag min första jul utanför ordinarie familj och åker till sambos kärnsläkt i Borås. Det blir en jul, även det, att hänga i granen. Tjo!

Året som gått - mars & april

Det känns lite. Jag börjar med en årskrönika (redan ifjol och listan har hängt med sen -07 tror jag) och sen får man beskedet helt upcoming: Jackie tar över konceptet. Hon gör en årskrönika, eller resumé som hon kallar det, som fullkomligt utklassar den jag har påbörjat. Och det känns lite. Lite för jävligt, men jag får bita i. Mår jag för dåligt av det. Då avbryter jag. Så, nu fick du den kängan också älskling.
Mars:

Jag skulle vara så jävla duktig, naturligtvis. Som ensam frivillig från klassen ställde jag mig i en monter med övriga ekonomistudenter på Öppet Hus i idrottshallen, i anslutning till Högskolan. Och där stod jag. Svarade på frågor, försökte övertyga intresserade själar att välja just Hent. Det var översöta tjejer, översöta killar, förvirrade somalier, emos, volvo-arbetare och dalmasar som gick i förväntans tider. Men jag åt mest godis på mässan, det får jag säga. Dock knöts ytterligare kontakter där en rad visitkort var inblandade. Också ett sätt. Kvällen hägrade samma marsdag och en av de mest lyckade festerna under året were about to happen. Andersbergarna Casanova, PB och Nogood höll i trådarna och vi blev alla rätt lyckliga den natten. Förutom Kaptenen (fd Skägget) då, han tappa det helt. Men en lyckad natt med en fantastisk klass. På alla vis. Annan dag, somnar på tåg och glömmer nyköpt månadskort till ett värde av 1390. Detta innebär bussresor som känns lagom hippt. Plugget fick en nykick, på alla möjliga sätt. Vad mer i denna månad? Brorsan fyller 30, Svägerska blir vuxen, jag hänger på lokalpub Safir i Jonsered där en Forserumare helt tappar det, Robin och Victor inleder samboliv och jag blir stammis, tentor betas av och april stundar. Beautiful april.
Webbkamerapic från Öppet Hus.
Nogood, Gunner och Kaptenen in action.
Festkväll med den goda klassen.
Jag och Kaptenen. Kan sakna kvällar som dessa, i Halmstad.
Första kvällen i Fuerteventura med go o gla' släkt.
Det här var en eftermiddag och kväll i på Kanarieön som
var helt klart i en klass för sig.
Bröderna schtekte med cuba libre, Fuerteventura.
Heartbeat posar på Cinderella. Ett makalöst år ihop!
God middag på samma Cinderella. Weltklasse!
Seriepremiär i Division 5. Halvtidsnack. Jag huserar
i grönsvart jacka som nån slags joker.
Vimmel från sällan skådad 30-årsfest.
April:

Årets kanske roligaste månad, när vi nu sammanfattar. Seriespelet börjar inte alls bra för Bif och den magkänslan är inte go. Jag försöker jobba som ett svin innan jag kan koppla av. Mina blogginlägg är världsklass, läs gärna dom och minns, för jag får med så mycket passion och skrivkänsla. Sen då, Kanarieön Fuerteventura. Oskuld i form av utanför Europa och charter tas ifrån mig lika snabbt som den riktiga. Att få hänga med en Näsströmsläkt för att fira Annika, 70, såg jag som en stor ära. Jag fullkomligt klampar in i familjen och ska nu fira jul hos dom. En vecka helt i min smak med mycket fest, sova, sola, bada och dricka, fest, äta och inte ens tänka. Jag hade nog inte ens kunnat räkna ut den allra enklaste ekvation, så lite tänkte jag. Sen kan jag nog inte räkna ut den enklaste ekvation här på stört om du frågat mig. Jag och J åker till Åland med pensionärsbuss för att fira 1 år som en gemensam enhet. Kommer hem, firar på riktigt och hedrar Mathias på hans mäktiga 30-årsfest. Sen var den månaden slut. Och nummer 5 hägrade som en sommarvind. En extraordinär månad, detta april,  som ni hör.



Min nya utsikt!

Vi bytte platser härförleden på jobbet. Ny miljö, nytänk, nytändning. Allt skulle vara så nytt och fräscht. Bara för att vi ska tända till på nytt här på bolaget. Fint, tänkte jag. En viss spänning när det på veckomöte skulle breakas vilka platser som skulle tilldelas. Förlorar jag min fönsterplats? Vem ska nu ha full koll på allt? Tar någon mina rutiner? Vad händer med mina sparade inställningar? Min mailbox? Frågor hopar sig.

Jag blir brutalt av med min plats, säger chef hånfullt på mötet. Vart tar jag vägen? Varför ska jag vara någon annanstans? Går in på toa, gråter en skvätt, samlar mod och kör två djupa men ändock snabba andetag, doppar huvudet i iskall handduk (gud vet vart den har varit), går tillbaka till samma veckomöte. Och nu är jag redo. Förlorar jag min utsikt?




Före.


Efter.


Men jag vet inte riktigt. Utsikten är inte jättemycket bättre, det är den inte. Jag blev verkligen pånyttfödd och en starkare människa av denna inspirerande flytt. Just idag är jag stark. Och den sensationella flytten en meter motsols känns helrätt. En halvtimmes bök. För detta. Nu gråter jag en skvätt, igen. Fast av helt andra skäl.


Året som gått - januari & februari

Äntligen är det ni väntat så länge på här. Årskrönikan. Helt vinklad i min favör. Precis som ifjol är det sex delar som gäller. Nu startar vi med minnena från januari och februari 2011. Enjoy!

Januari:

Yrvaken i en hotellsäng på Crowne Plaza Hotel i Liverpool. Inte särskilt tuff nyårsnatt, utan snarare en kväll med god mat och fantastiskt umgänge. Detta gäng om sju gjorde Liverpool under en vecka och nyår firades med den äran. Första dagen för året så var det Premier League, Liverpool-Bolton, och det var på alla dess vis trivsamt. Premier League. England. Öl. Bra start på året. Hela Liverpoolresan var värd ett och annat. Långt jullov, innan jag återvände till Halmstad för studier. Det blödde på obehagliga ställen, jag gjorde första insatserna som fotbollstränare i Bif, jag åt bättre, bodde i Österbymo under några glamourösa dagar (där även videobloggande gjorde debut och försvann lika kvickt). Med mera. Nazanin fyllde 30. Det firades med brunch. Januari 2011 var också handbolls-VM. Vi var på plats i en förlustmatch mot Argentina i Scandinavium. Framförallt flög januari förbi. Med dålig ekonomi och en del nattjobb lunkade livet på i en smädlig takt. Det är det jag kan minnas, så här knappa året efter.


Liverpool med detta fabulösa gäng.


Detta är de första timmarna på det nya året, rent logiskt.
Årets bild, månne?


Liverpool-Bolton, Premier League. På Anfield!


Handbolls-VM i Scandinavium.


Ömobesök med innebandy som en trevlig krydda på det hela.


Körschemat för domarkursen i Borås.


Telefonen som helt tappa det.


Februari:

Årets kortaste månad inleddes med studier (naturligtvis) och även en resa till Borås. Ett år efter att jag träffat min kärlek så belönades Borås med ett besök av oss goa fotbollsdomare som åter skulle fortbildas. Ännu en gång på Grand Hotel och åter igen var XoY stället att besöka nattetid. Lika flippat som föregående år, visst, men ändå mer avskalat. Failade tungt på regelprovet vilket innebar att jag fick döma fotboll först i juni månad igen. Tungt. Februari var också då jag blev blåst av polare Rosén då den iPhone jag köpt av honom för överpris helt slutade att fungera. Mobillös, sen tillbaka till en gammal gammal gaaaammal telefon som mor min lånade ut. Mammas gamla. Köpte ny dator för första gången, gjorde om gamla sovrummet till kontor och inledde en "stöldturné" utan särskild stolthet. Jag vet inte i övrigt, jag. Domarkursen minns man bäst, och plugget tog överhand under dessa fyra veckor. Februari? Jo, snön låg ju kvar som ett jävla anus över vårt klimatförpestade land.

RV 40

I bloggens hemnäste. Kollektivtrafik. Buss 100 föräras återigen med ett bloggbesök. Lurarna på, sambon nerpackad och leendet intakt. Jag är ledig idag. Diggar det. Ledig så där mitt i veckan. En torsdag mitt i december. 15:e idag för övrigt, stort grattis till syrran som firar sin 28:e födelsedag i värmen med mamma, pappa och den alltid lika habile Nico.

Vi då? Jo, vi ska till Borås. Eftersom julafton ska spenderas där känns det lite grann som Confederations Cup, man rekar läget inför. Lirar lite, ta en öl kanske för att försöka inta en ny sorts julstämning. Den hos Näsström. Att jag första gången firar julafton på annat håll än mitt eget, tyder på någonting särskilt. Tänk att Jackie är den där lilla särskilda. Som jag älskar så. Tänkte ni ville veta.
Det här är tragiskt nog sista lediga vanliga torsdagen. 2012 stundar och ett nytt schema med det. Snart är jag GP:s ansikte utåt. Ett av flera, ska tilläggas.
Så här sitter vi då. Dagen efter världsklassjulbord med jobbet på casinot (DEN sillen utklassar alla). Casinot då? Nja, inte Monaconivå direkt. Men vem är jag att döma? Egentligen. Puss på er.

Detta är på gång

Mycket nu. Har inte vistats i denna miljö på länge. Men det är, som sagt, mycket nu. Dagligen tänker jag på såna här klockrena ämnen att skriva om här. Men det fastnar liksom inte. Svårt att finna drivkraften. Men jag kämpar, trots allt.

Mycket jobb, är det framför allt. Stor fokus på arbete och slit, för mer umgänge med nära och kära och inte så mycket för en simpel blogg. Fotbolls-EM stundar i sommar, nu skall biljetter sökas. Som att finna en nål i en höstack, ungefär. Jag ska jobba med flera olika saker på GP, bland annat reception från 2012, och fronta oss. Imorgon ska jag för första gången spela bort pengar, med just arbetskamrater, på Casino Cosmopol. Framförallt skall en ljuvlig julmiddag avnjutas. Ledig torsdag, en go helg med mycket vin väntar.

Jag har varit utarbetad. Inte utbränd, det känns för överdrivet, utarbetad.

Jul stundar. En julafton i Borås, se på fan. Diggar inte jul men det är...gemytligt. Ja, trivsamt liksom.

Annars då? Jo, jag har uttalat mig i den eminenta fotbollsbloggen Götaholmaren, kolla HÄR.

Och för alla er som väntat, ja, det blir en årskrönika även för 2011. Återkommer med Del 1 under veckan. Tack ni som hade tid att läsa detta. Auf wiederhören.

I sommar blir det Bruce!

Biljetter bokade. Kirrade. Klara. Tack vare att Rob angivit sitt intresse blir det han, jag och pappa Kjell som den 27 juli ska få ta del av storslagen konsert. Bruce Springsteen and the E Street Band. Farsan lyckades, biljetterna är klara. Nu väntar vi bara in sommaren och det storslagna vädret den 27 juli på Ullevi. Någon som har en prognos fram tills dess, förresten?




Går mycket på lågfart nu. Ikväll blir det ett gott umgänge i goda domarkollegors sällskap efter en jobbvecka som tagit hårdare än på länge. Sjukfrånvaro i tisdags, dessutom. Bara en sån sak. Den där väggen är nära nu. Men jag ska kämpa på, lite till. 2011 är snart över.


Hej på er!

RSS 2.0