Anthon Eriksson

Det spreds ju en film under torsdagen och fredagen som gjorde de flesta rätt illa till mods, där spårvagnskontrollanter brottade ner en fuskåkare, där folk reagerade och stöttade kvinnan i fråga. Det blir lätt jävligt populistiskt att skylla på västtrafik och dess kontrollanter fast dom, vad jag förstår, gör helt rätt. Så här tänker jag om dårskapen:

- Kvinnan som anfalls, vad är hennes problem? Så fruktansvärd förbannad och vresig. Göteborgsk kvinnovrede när den är som obehagligast.
- Mössorna alla har. Är det så fasligt kallt i Göteborg?
- Alla omkring, representerar typiskt svenskt civilkurage. Tjötar på kontrollanterna att "nu får ni lägga av". Larvigt! Grip in, när dom trycker ner henne så.
- Man tar ju aldrig maktens ställning, i dessa lägen. Kontrollanterna är inte direkt några höjdare, absolut inte, men är det inte förbannat "poppis" att alltid skälla på Västtrafik? Jag om någon avskyr ju Västtrafik, men främst för deras upprepade oförmåga att hålla tider i kollektivtrafiken. Vakterna gör det osmidigt här, men dom gör rätt i sak. Finns ingen anledning att bete sig som en kossa i bur.
- Hon betalar inte när hon går på, alltså har hon gjort fel.
- Varför tar dom kampen så långt, båda parter? Är det värt det? Det handlar om en bot.
- Kontrollantens kommentar vid 12:38. Horribelt! Försöker impa på snuten, det gör mig äcklad. Fy fan!
- Får hon böta?

Jag är aldrig på Västtrafiks sida men det finns alltid två sidor av myntet. Skrota de här jävla kontrollanterna bara, de sprider skräck på ett sätt som de inte har berättighet att göra. I det här fallet tror jag allt är ett missförstånd, hon försöker inte fuska utan har maximal otur att dom tror det. Jag själv var nära att råka ut för samma sak när jag skickade mitt sms för sent. Allt för en böter på ynka (i västtrafiks fall) 1200 bananer.
Se filmen nedan och tyck till!

Ni som känner mig vet att jag hatar fötter. Det är något fullkomligt avskyvärt och vidrigt över fötter. Andras fötter, men framförallt mina egna. Dom är tamejfan värst.

Men sista tiden har jag tänkt på det där. Att jag kanske ska göra någonting åt det. Så nu är det tvärtom. Jag vill göra något åt mina fötter. De är ju så in i helvetes äckliga att jag vänder på det, dags att låta de skina och få mig att känna total stolthet. Så nu ber jag Jackie åma sig och smeka dom som ett brunstigt sto och bara hålla på med dom, helt bananas!

 

 

 

Dessutom ska jag köpa Footner, det verkar bra. Kolla bara!

 

 

 

 

 

Nu har det skett igen. Det jag sa till mig själv inte skulle få hända. Men ibland är det så, inspirationen är död. Det närmaste jag kommer till kreativitet för tillfället är de gånger jag drömmer. Så sent som igår natt drömde jag att jag var långhårig, bara så där! Över en natt! Det var fruktansvärt.

Men det räcker inte liksom. Den här bloggen kommer inte att läggas ner. Utan bara pausas, på obestämd tid. Tills jag åter igen vet vad som ska skrivas. Jag är kanske tillbaka om en vecka, kanske om en dag. Eller ett halvår. Vad är det de säger? Tiden får utvisa. Kan ni inte få nog av mig skriver jag matchreferat för min kära klubb Bokedalen HÄR. Eller så sprattlar jag till HÄR.

Vi säger väl så, för denna gång. På återhörande!