Anthon Eriksson

 

Får ursäkta ineffektiv uppdatering men jag har varit ockuperad av jobb och studier senaste dygnen. Och lite annan oro. Som hur fan jag ska lyckas spela (ja, gör ett inhopp då ordinarie målvakt inte är tillgänglig) match direkt efter en natt med jobb, på lördag. Men det får gå. Jag biter i. Det oväntade besöket jag talade om för ett tag sen blir inte av till helgen, när det blir av vet jag inte.

Studierna ja. Har pulat på en inlämning som inte skulle vara särskild omfattande alls egentligen men jag valde att lägga ner tid och själ på den för att uppfattas i god dager hos min studierektor, handledare och de tre externa men för mig okända (dock viktiga män i kavaj!) personerna som skall ha en sisådär halv affärsplan tillhanda. Jag följde punkterna slaviskt och är ganska nöjd. Men inte helt. Det är pitchen på tisdag som gäller.

En del dricker öl, en del äter god middag, de flesta kollar På Spåret. Jag ägnar min fredag kväll åt en projektplan. Det är mycket planer hit och dit nu, man blir lätt åksjuk. Studierna tar tid. Men jag vet, det finns de som har det värre.

Fika med Sara igår. Alltid en fröjd. Le pain francais!

Klar med inlämningen! Skönt. Min hals är dock oroväckande tjock. Vågar jag sjukanmäla mig till matchen? Vem ska då rädda oss? Som målvakt krävs en hel del för att banga och inte svika truppen. Men jag oroas fortsatt av att bli sjuk. Jag som "aldrig är sjuk" blir förkyld oftare och oftare these days. Måste vara min plötsliga (yeah, right) viktuppgång. Olyckligt.

Det var allt. Snart bed time.

Effektiviteten kommer som en chock, likt en vinterkänga i övre emalj. Sätt mig i projektrum och jag gör jobbet. På fyra timmar jobbar jag tre. Det är bra, resten är lunch och flams. Men jag grejar det. Och igår var en sån dag. Det gick bra. Inte superbra. Men bra.

---

Det blev en körahelg. En sån där helg som gick som ett skott. Och var händelserik. På alla sätt tacksam för en sån helg, trots dess speed. Jag rörde på mig åtminstone. Ett steg i rätt riktning.

---

Jag är pryd. Väldigt pryd. Och gammaldags. Om ni mot all förmodan vill att jag ska motivera det kommer några punkter av exempel på detta nu:

• Jag tycker att mysbyxor i andra sammanhang än soffkvällar hemma och idrottssammanhang är förkastligt. Det saknar klass.
• Jag avskyr min slappa generation med ovan nämnda inställning.
• Naken intimitet gör mig blyg.
• Att visa sig i bar överkropp på krogen tyder inte alls på en "galen kväll". Det tyder på dårskap. Det är äckligt. Ovärdigt och saknar även det klass. Gör om, gör rätt! Ta på dig. Aldrig försvarbart.
• Dagens ungdom alltså...
• Du har inte mysbyxor på dig när du jobbar. Du har inte det bara. Allvarligt talat.
• Bar överkropp i affärer och övriga offentliga platser (ej badplatser, strand naturligtvis) är också vidrigt oavsett dina sjysta abs.
• Ta på dig ett par hela byxor. Hål i jeansen är provocerande för de som verkligen inte har råd med kläder.
• Sluta snacka för mycket baj och sånt. Jag blir ju generad.
• Sluta snacka för mycket sex och sånt. Jag blir ju generad.
• Ha koll på din andedräkt, sköt din hygien!

Så här i efterhand vette fan varför jag punktade upp allt detta. Helt värt det. Verkligen. Efter n0ll timmars sömn i natt är det dags för match. Åh ja!

Minst sagt en effektiv dag igår. Åkte till Halmstad för att effektivisera projektplanen i ena kursen tillsammans med min eminenta grupp och vi kom en bit. Lite för långt kom vi, till och med. Men vi har ju ett bra underlag och är tack och lov ute i god tid, denna gång. Det känns helt enkelt positivt. Eftermiddag med föreläsning sen vips direkt till stan för att öla med Robin. Sänkte sju kanelbullar när jag väl var hemma och ett stort glas mjölk. Däckar i soffan, sambo kommer hem och ser förödelsen, tvingar in mig i säng. Öl-ångest och utmattnad efter en heldag med fokus. På det stora hela blev jag nöjd med torsdagen.

---

Spontanlunch med tidigare nämnda man och Vic på Mums, röjer lite plugg (har jag sagt att jag älskar kontoret?) under eftermiddagen, bokade in ett ytterst oväntat besök nästa helg och sänker ytterligare kanelbullar. Snart knäpps en öl. Sen tar jag helg. En helg med nattjobb härnäst, döma på linjen imorgon (division 3-lag!) dagtid (jag lär mig ju aldrig säger jag!), badminton på eftermiddag och ännu mer maltdryck kvällstid. En söndag med att döma match för 14-åringar direkt bums omedelbart följt av träning i Jonsered. Nånstans ska dessutom lite studier hinnas med. Ja, nu pluggar jag till och med på helgen. Kontoret är beroendeframkallande.

Jackie har verkligen det väldigt många människor saknar, och jag älskar henne enormt. Men ibland bjuder hon på ett par sköna citat. Följande ordväxling utspelade sig i eftermiddags.

Jag: Var du och handlade förut eller?
Jackie: Ja, det var jag.
Jag: Var var du?
Jackie: Ica-Hemköp.
Jag? Ica-Hemköp?
Jackie: Ja?
Jag: Var du på Ica eller Hemköp?
Jackie: Jag sa ju det.
Jag: Du vet att det är två olika affärer va?
Jackie: Näää...
Jag: Haha, jo! Vad säger du? Kanske ska iväg och tanka bilen på OKQ8-Shell.
Jackie: (Slår mig hårt) Lägg av...okej då, jag var på Hemköp i så fall.

---

Jag försöker inte hänga ut min flickvän på något sätt, bara så att vi klargör det. Antar att du bjuder på den, älskling?

Varm om kinderna idag. Likväl försökte jag hålla samma goda form som i måndags men det vill sig liksom inte. Kom upp ur sängen först lunchtid, först sen kunde jag röja lite skolarbete och kontorsjobb. Man imponeras ju knappast. Det där med självdisciplin var bara en tillfällighet.

Champions League ikväll. Det får streamas från jobbet. Igår streamades det hemifrån, för att beskåda Milan-matchen. Försökte ha koll på både den och Valencias match. Överstimulans indeed. Då jag är en sann (hmm) Valenciano och Milanista var respektive resultat inte alls bra. Men bara en halvlek är ju spelad.
(Gattuso borde skämmas, liksom domarna. Fetröda kort borde vara givet på Flamini och Gattuso, ett rent skämt att de klarade sig med gult.)

Fixar inte det här nu. Jag får höra av mig snart igen.
Imorgon återgår jag till en rättfärdig vardag. Halmstad, oh yeah.

Igår, på Alla Hjärtans Dag, lyckades två av världens största lagidrottare genom alla tider avisera sina respektive avgångar. Ronaldo (den äldre) och Peter Forsberg. Det är lite häftigt. Båda har fantastiska poängsnitt och grymma karriärer men i slutet kantades av ideliga skador. Dessa två var de första riktiga superstars jag fick bekanta mig med, i mina två favoritsporter fotboll och ishockey. Största minnet med Ronaldo var givetvis 2002 när han efter skadebekymmer och en misslyckad VM-final fyra år tidigare kom tillbaka starkare än nånsin och stänkte in två baljor i VM-finalen mot Tyskland. Brasilien tog guld och Ronaldo landade på åtta mål den turneringen.

Idag har jag varit förvånansvärt effektiv. Vaknade redan klockan 9, utvilad (!) och inledde dagen med att ta tag i gammal diskproblematik. Disken ur världen efter en tung timme av besticksgnuggande och gammal potatismos-skrapande. Men, som jag sagt tidigare, matchen mot disken kan du aldrig vinna. Nu är det dock klart. Efter hårda förhandlingar med sambo har jag frigjorts från diskansvar och hon tar den biten. I gengäld sköter jag städning, då vi båda misskött respektive område.

---

Igår var det så dags. Att med tunga ögon bege sig till Hisingen och ett återförenande med Gothia Cup-fältet igen. Dömde två ungdomsmatcher på Slätta Damm som båda var en rätt lagom start på säsongen. Matcherna slutade 7-1 och 0-4. Vilket innebär en lugn dag på jobbet. Det var fantastiskt kul att vara igång igen, dock kände jag att flåset inte riktigt är där (långt ifrån) och löpningarna hamnade jag oftast efter på. Tur att man numera är gammal i gamet och fixade matcherna med bravur. Det köttsår jag har i form av skoskav är inget du skämtar bort heller, direkt.

Ny match idag. Med BIF, dags att leverera. Derby hemma mot Björndammen.

Jag uppdaterade min status på Facebook igår. Ingenting konstigt med det, tänker ni. Nej, egentligen inte. Jag gör dock inte det så ofta. Dels är det ingen som uppenbart bryr sig. Och, jag vet att detta är lite grann som att kasta sten i glashus, men ändå. Så här är det. Jag är inget jättefan av statusuppdateringar, egentligen. De jag gillar och kan likea är de där som inte handlar om just nåt, iakttagelser från olika händelser och skeden, att man blivit pappa kanske, att du nån gång i veckan berättar vad du gör (så att man har koll) och så. Är du en sån där som uppdaterar status fler än en gång om dagen, ja, mer än en gång varannan dag, då är du en så kallad Facebook-hora. Inte jag som började använda mig av uttrycket och jag kan absolut se det råa i det. Hur som helst, det är ett självrunkeri utan dess like idag och bara det faktum att jag skriver en blogg om mina bravader och förehavanden är ett tecken på att jag är en del av det. Men så här är det, jag vet inte om jag bryr mig om du "checkade in" på Restaurang Viktoria igår natt. Jag vet faktiskt inte det. Så, chilla med uppdateringarna. Om du frågar mig. Eller nej, jag är fan lika nyfiken som alla andra. Men jag sneakar. Räkna inte med nån kommentar eller "like" bara.

Har ny mobil nu. Eller ny och ny. Fick låna morsans gamla. Precis. Min mammas gamla telefon. Då är den bannemig inte ny. Behold!

Helt freaking unbelievable. Jag förstår aldrig hur jag tänker. Kommer nog aldrig att göra det heller. Det handlar om det där, ni vet. Tron på att jag kan mer än vad som är mänskligt och möjligt. Vara alla till lags. Den grejen. Fan då. Nu har jag gjort det igen och ännu en gång inser jag vilken dum grej det är. Jag jobbar natt nu. Gott så. Men sen att efter en natt med jobb, direkt åka till Hisingen, fixa ny telefon (nås efter lunch igen, testa!), döma två (!) matcher. En 2x30 och en 2x40. 14- och 15-åringar. Peanuts i både nivå och pengar. Men jag kände för det. Och frivillig-anmälde mig på båda matcherna. Dumdristigt. En lördag kväll där jag går och lägger mig tidigt. Fantastiskt. Jag är inte 18, längre. Definitivt ej.

Efter lunch, som sagt. Testa och ring mig då. Inget lovas, tekniken vinner ju alltid, som Mr Watts säger.

Jackie är hemma igen, förresten. Som jag saknat henne. Älskar att fortfarande ha den där pirrande känslan precis innan vi ska ses. Den håller i sig dag in och dag ut. När försvinner den? Gör den det alls? Och om den gör det kanske det är dags att lägga ner. Men just lägga ner, det ska vi inte göra. Hon är min. Basta.

460 riksdaler drar jag in på dessa två matcher. Under kommande säsong kastar vi om siffrorna och jag drar in 640. På en match. Men då är det seriespel. Och seniorfotboll, framförallt. Vi återkommer.

Just i detta nu vet jag inte alls var jag befinner mig i livet. Är klarvaken nu när klockan precis slagit 6. Nattjobb, ja. Men ändå. Inte så att man har särskilt mycket kraft för vid tidpunkten i normala fall. Jag upplever en viss kris som nu övergått till lugn. Så här är det, jag är mobillös. Igen. Jag kan inte bli nådd. Min iPhones touch slutade i onsdags kväll fungera och jag har rebootat den x antal gånger men helt utan resultat. Att stänga av och sätta på har jag lyckats med en gång efter en timmes försök, då detta också kräver en touch. Men helt igångsatt är den ännu inte då jag inte kan låsa upp den. Era tips mottages ej, då det inte spelar någon som helst roll vad ni föreslår. Den. Funkar. Inte. Det är alltså ingen klassisk "hängning" den råkat ut för. Den är obrukbar. Fram tills att jag meddelar här för en lösning för kontakt råder jag er att inte ringa eller messa mig alls. Omöjligt. Jag har e-post [email protected]. Värt att veta.

När telefonen fortfarande var igång befann sig stor frustration när man ser att det ringer och du sitter där och väntar på att det ska sluta ringa, efter ihärdiga försök att få igång touchen. Hjälplöst och ett missat samtal som följd.
Jag börjar finna mig i det. Rätt skönt att inte kunna bli nådd. Men vafan, skandal att denna iPhone ballat ur så. Och jag orkar inte. Så typiskt mig. Har aldrig haft en problemfri telefon någonsin tror jag. Jo, de två Sony Ericsson har alltid gått att lita på. Men som sagt, nu är jag funnen i det. Fast önskar nog kunna ringa nån snart.

Det mest tragikomiska i soppan är nog när jag skulle gå och lägga mig i onsdags natt. Jag skulle upp 05:30 torsdag morgon och kom hem från jobb fem timmar tidigare. Gav upp försök att få igång telefonen och tänkte använda klockradion som väckarklocka för första gången på två år. Testade denna harmlöst och ställde in alarm 02:30, men helt tyst när alarmet skulle dra igång. Paniken spred sig. Vad gör jag nu? Hade tidigare inte lyckats hitta nån gammal telefons laddare, dumt nog. Radion i sig funkade inte heller så nu var också detta totalt kört. Sambo bortrest fortfarande, så nu var jag alarmlös. Skulle jag behöva vara vaken hela dygnet? Fan då. Till slut kom jag på det. Min digitalklocka. Den kunde man ju alarma. Efter test funkade detta bra och när jag sen upptäckte kombinationen med att googla fram ett alarm på internet kunde jag andas ut. Då var klockan 3. Sömnen landade på knappa två timmar till slut. En hel jävla dag i Halmstad på det med stress-uppgift. Kommer hem halv fem, bums i säng och uppgång halv elva för att klara av en hel natt. Jag är så, ursäkta språket, fucked up nu. Som Grive sa: "Vad är klockan?"

Det är mycket nu. Väldigt mycket. Det blev sjukt myckelt, helt enkelt. Rätt i ansiktet, mer eller mindre, kastades en Legolas-uppgift med tillhörande PowerPoint i grupp på 20 minuter igår eftermiddag som imorgon bitti (tidigt!) skall vara klar. Då jag bokat upp mig på heltidskvällspass idag samt en skrivbords-flytt och tömning av garderob på Hisingen förmiddag finns det ingen lucka. Ingen alls. Jag måste upp imorgon klockan 6. Därför finns luckan mellan halv 1 och 6 i natt. Då hade jag egentligen tänkt sova. Men det får jag göra i helgen istället.

Givetvis går det att kombinera studier och jobb, men det är ju inte optimalt, långt därifrån.

Nu måste jag fortsätta gräva ned mig. Något mer spännande och aktuellt debatt-inlägg hoppas jag kunna få iväg denna vecka. Är glad att jag ens kunde blogga idag. Igår var också en hetsig dag, för övrigt. Har inte så många såna längre, därav allt gnäll.

Inleder med att meddela att jag nu sitter med min nya dator i knäet. En liten liten liiiiten netbook från Asus. Hittills fetnöjd. Så här är det nog för mig, pc före Apple. Trots min iPhone.

---

Det kryllar av tankar, funderingar och iakttagelser i min vardag. Samtliga tillfällen tänker jag: "Det här ska jag blogga om, då kanske folk börjar läsa mer". Men lik förbannat har jag glömt det lika fort som jag sprungit till datorn. Ajdå.

Min studiedisciplin finns ju knappt men jag har ändå lyckats få mycket överstökat idag. Stor, dock ej hårdhänt, klapp på huvudet till mig.

Har fått fin respons från spridda själar för mitt senaste inlägg. Det är ju väldigt tabu för killar och män att visa känslor så. Men det skiter jag i. Fan, det är 2011. Väx upp, i så fall. Nej, nu ska jag inte rasa på...ingen alls. Nej, dumt.

Ynka fem gubbar kom till träningen igår kväll och det gjorde mig lite irriterad. Åker 4 mil fram och tillbaka och betalar bil utan att vi genomförde en träning. Flera hörde av sig på hemsidan, fast vissa gjorde det inte och det kändes respektlöst. Att inte kunna träna är ju inte hela världen, herregud, men att så många inte dök upp utan att meddela måste jag ändå beklaga mig över. Speciellt för mig som inte bor i bygden. Planen var bra, dessutom. Trist. Vi tar, åter igen, nya tag.

Fortfarande svårt att släppa Torres övergång till Chelsea. Mackan, vars kontakter är i en klass för sig, kommer med skön inside-info om övergången. Frågan jag ställer mig då, varför går man inte ut med sån harmlös information? Att han vill vinna Champions (ofattbart klubbval i så fall). Liverpool (staden som jag trots allt har ett visst hjärta för) får dock in två riktigt bra anfallare som jag diggar. Caroll och Suarez har båda imponerat på mig. Mitt lag United värvade inget men känns rätt starka ändå. Särskilt om allas vår Wayne kommer igång.


Idag vräks en pizza ner, effektiva studier genomföras och en löprunda för att kompensera för föregående åtaganden fixas. Vi är i februari och tar nya tag. Som sagt, vi gör ju det.