Long time no see
Mitt i alla tider när hösten närmar sig och jag är ytterligare ett år närmare stupet. Ett stup som vi ej vidareutvecklar, efter inrådan från fru.
Men jag väljer istället att visa er lite goa grejer: Tydligen är det nån ryss i Idol som slagit igenom med Elektropop. Vi skulle söka efter den på Spotify, min goda dam och jag, hon stavade fel och vad fann vi? Jupiter Rising med "Electropop". Notera C:et, ej K. Det visade sig vara vägen mot guld. Spotifya alltså "Jupiter rising electropop" och årets nästskönaste dänga är ett faktum. För övrigt har jag sett n0ll avsnitt av Idol 2011.
Jag har inte bloggat på länge, jag är naturligtvis medveten om detta. Men tid och ork försvann lika snabbt som skådespelarna i Skilda Världar, ungefär.
Allt i samband med ett slitande heltidsjobb, som jag dock trivs förträffligt med. No harm there. Livet är på rätt köl nu. Utekvällar slutar vid ett, jag blickar fram på ett sätt som aldrig framblickats tidigare och nya utmaningar i sikte. Jag är...lycklig, sug på den ni. Lycka, det skall inte förringas.
Allt i samband med ett slitande heltidsjobb, som jag dock trivs förträffligt med. No harm there. Livet är på rätt köl nu. Utekvällar slutar vid ett, jag blickar fram på ett sätt som aldrig framblickats tidigare och nya utmaningar i sikte. Jag är...lycklig, sug på den ni. Lycka, det skall inte förringas.
Men jag vill inte blogga för bloggandets skull. Jag vill sticka ut lite grann. Komma på nåt att upplysa om. Men det är helt tomt. Jag skulle kunna dra den där historien med hur jag kroppsfintade bort kontrollanter på Linje 4 och därmed slapp böter på 1200 kronor. Ett alternativ är att racka ned på dagens ungdom lite ytterligare. Ifrågasätta att man som vacker 27-årig kvinna vill bli partiledare för Centerpartiet, Bondeförbundet. Hur allt vad bättre förr. Hur feminismen har slagit snett i Sverige. Varför gräset är grönt. Om Bill. Om Bull. Och fan och hans moster.
Men jag väljer istället att visa er lite goa grejer: Tydligen är det nån ryss i Idol som slagit igenom med Elektropop. Vi skulle söka efter den på Spotify, min goda dam och jag, hon stavade fel och vad fann vi? Jupiter Rising med "Electropop". Notera C:et, ej K. Det visade sig vara vägen mot guld. Spotifya alltså "Jupiter rising electropop" och årets nästskönaste dänga är ett faktum. För övrigt har jag sett n0ll avsnitt av Idol 2011.
Ikväll då: 14-årskalas i metropolen Borås. Jag älskar verkligen att komma bort, en sväng.
Interaktion på Buss 100 mot Borås. Jävla dubbeldäckare.
Linn säger en del om vår tid och dess nya generation
Trots min ringa ålder känner jag mig så pass gammal och vuxen att jag blivit, hmm, vad säger man - luttrad. Luttrad, ja. Det är nog rätt ord. Jag förbluffas liksom aldrig. Väl medveten om att 90-talisterna, för att hårddra allt till höger och vänster, är en tappad generation. Detta säger jag inte för att vara elak, utan mer att dagens kunskap och allmänbildning på många vis bottnar i något som kallas Wikipedia. Det i sig kunde göra mig förbryllad och smått upprörd. Men jag har kommit till ett stadie där jag bara lever med det. Accepterar det. Allt är väl en del av vår tid. Flera är inte insatta i Israel-Palestinakonflikten eller politik eller Guillous senaste 1900-talsskildringar. Okej, det är väl så. (Sen finns det flera som är väl insatta i detta bland denna generation men ni hajar min poäng)
Men, ikväll hände det. Jag blev så där förbryllad igen. Att hänga ut enskilda personer är något jag tycker är ett kapitel för ynkryggar. Fast ikväll gör jag något åt det hållet. Låt mig berätta. På ett av mina fyra jobb sitter vi och jobbar. Linn läser nån tidning, ropar "OJ! Ska Ashton Kutcher vara med i two and a half men??!". "Ja, hur kan du missat det?" skrockar jag. Vi spinner vidare där, att hon inte läser nyheter alls utan spenderar ledig tid framför pc:n vid sidor som Facebook. Typ. Jag är ju en rolig fan, så jag försöker twista till det hela med nyhetsläget och med uppenbar sarkastisk röst säger: "Sjukaste grejen hände i Norge för två månader sen. En snubbe dödade 80 pers i Oslo och på en ö utanför Oslo". Detta sägs alltså som ett uppenbart skämt. Jag menar, VEM har missat Breiviks sjuka och kallblodiga handlingar på Utøya under juli? Linn, min goda kollega, har gjort det. Jag har fortfarande svårt att smälta det. Trodde i cirka tolv skräckinjagande minuter att hon skojade. När hon inte gjorde det utan var ett fortsatt frågetecken började frågorna att hopa sig: Har du levt under en sten? Bor du i ide? Har ingen upplyst dig? Gör inte Elfsberg jobbet? Tuggas det inte om det bland 92:orna? Vad, vad, vad har gått fel? Jag kan på något sätt inte klandra Linn. Jag funderar bara, är inte detta symptomatisk med den tid vi lever i?
Men, ikväll hände det. Jag blev så där förbryllad igen. Att hänga ut enskilda personer är något jag tycker är ett kapitel för ynkryggar. Fast ikväll gör jag något åt det hållet. Låt mig berätta. På ett av mina fyra jobb sitter vi och jobbar. Linn läser nån tidning, ropar "OJ! Ska Ashton Kutcher vara med i two and a half men??!". "Ja, hur kan du missat det?" skrockar jag. Vi spinner vidare där, att hon inte läser nyheter alls utan spenderar ledig tid framför pc:n vid sidor som Facebook. Typ. Jag är ju en rolig fan, så jag försöker twista till det hela med nyhetsläget och med uppenbar sarkastisk röst säger: "Sjukaste grejen hände i Norge för två månader sen. En snubbe dödade 80 pers i Oslo och på en ö utanför Oslo". Detta sägs alltså som ett uppenbart skämt. Jag menar, VEM har missat Breiviks sjuka och kallblodiga handlingar på Utøya under juli? Linn, min goda kollega, har gjort det. Jag har fortfarande svårt att smälta det. Trodde i cirka tolv skräckinjagande minuter att hon skojade. När hon inte gjorde det utan var ett fortsatt frågetecken började frågorna att hopa sig: Har du levt under en sten? Bor du i ide? Har ingen upplyst dig? Gör inte Elfsberg jobbet? Tuggas det inte om det bland 92:orna? Vad, vad, vad har gått fel? Jag kan på något sätt inte klandra Linn. Jag funderar bara, är inte detta symptomatisk med den tid vi lever i?
Därför lägger jag av med att döma fotboll
Bilden är charmig, tycker ni inte?
Jag har ända sedan jag började döma igen efter mitt uppehåll känt en klump i magen. Eller, inte klump kanske. Men ni vet, något har liksom inte stämt rent känslomässigt. Jag har funderat fram och tillbaka. Jag har haft dåliga matcher, och några riktigt usla men också några som har gått bra. Fast jag känner så här: Det är inte värt det längre. Och det rör sig mer och mer om en slutsats. Jag gillar inte att döma. Division 6 är tråkigt, utomordentligt tråkigt. Sista steget som ensamdomare, jag vet, men det är inte värt det. Mycket tid går åt, jag har ingen fritid och ingen tid för reflektion till annat. Som jag ju gillar. Det sväljer mitt liv. Att få skit hit och dit som domare är inget som är avgörande för beslutet även om fredagens match ju var en katastrof. Helt klart. Less på det. På er, jävla fotbollsspelare i Division 6. Det fick mig att lessna totalt. Jag ballar ur. Kvar i talanggruppen men det bekommer mig inte. Det ÄR inte värt det längre. Kraven ökar, jag pallar inte. Det är inte kul att döma fotboll längre. Verkligen inte. Men professionell som jag är, så kör jag på det sista som är kvar.
Fast än ska vi inte ropa hej. Jag var efter fredagsmatchen nära att lägga av nu på en gång. Lämna in för gott. Men, jag har tolv uppdrag kvar i år. Nu har jag bestämt för att slutföra samtliga, innan jag lämnar in. Sen är det slut. Spelarkarriär. Domarkarriär. Nu är det som tränare stordåden ska erövras. Även om det 2012 blir på lägre nivå än nu.
MEN, domarkarriären kan fortfarande fortsätta. I helt annan tappning. Får lov att återkomma i så fall...
Total tomhet
När jag är på väg att avsluta en domarkarriär, återkommer kring det, börjar ett nytt jobb på heltid och bölar över att mina förehavanden får mig att inte ha ett liv över huvud taget så får man stanna upp ibland. Vissa saker får en att stanna upp på det allra mest hemska sätt. Den eviga teodicédiskussionen kommer upp. Världen är orättvis. På alla vis. En del rycks ifrån oss på tok för snabbt. Nu har det skett. En av 2000-talets mest framgångsrika ishockeymålvakter, Stefan Liv, har lämnat oss.
En ikon för HV71. En förebild för så många. Idol och världens skönaste snubbe. Sånt där alla vittnar om så fort personen dör. Men inget kan vara mer sant. Stefan var skön. Den korta tid han spelade i Tranås belyser detta, då minns jag att han redan då var en skön lirare som kunde slänga ur sig de mest konstiga kommentarer i spelargången. Han har vunnit VM-guld. OS-guld. SM-guld. KHL:s bästa målvakt 2010/2011. Han var stor. Påstå inget annat. Total tragedi. Och det otäcka är att Liv kändes så nära. Han var ung. En toppmålvakt. Och, han finns inte längre. Starka bilder på gråtande före detta lagkamrater och supportrar i Jönköping idag. Jag har gråten i halsen när jag ser det. Fy fan, tomheten har tagit över. Total tomhet. Då kan mitt liv vara skitsamma. När Stefans inte existerar längre. Två söner och fru lämnar han efter sig. Det, om något, är väl det värsta.
Vila i frid.
En ikon för HV71. En förebild för så många. Idol och världens skönaste snubbe. Sånt där alla vittnar om så fort personen dör. Men inget kan vara mer sant. Stefan var skön. Den korta tid han spelade i Tranås belyser detta, då minns jag att han redan då var en skön lirare som kunde slänga ur sig de mest konstiga kommentarer i spelargången. Han har vunnit VM-guld. OS-guld. SM-guld. KHL:s bästa målvakt 2010/2011. Han var stor. Påstå inget annat. Total tragedi. Och det otäcka är att Liv kändes så nära. Han var ung. En toppmålvakt. Och, han finns inte längre. Starka bilder på gråtande före detta lagkamrater och supportrar i Jönköping idag. Jag har gråten i halsen när jag ser det. Fy fan, tomheten har tagit över. Total tomhet. Då kan mitt liv vara skitsamma. När Stefans inte existerar längre. Två söner och fru lämnar han efter sig. Det, om något, är väl det värsta.
Vila i frid.
Att falla på eget grepp
Jag har alltid mer eller mindre hånat fenomenet. Parodiserat över det hela. Hur kan folk vara så dumma? Hur kan DOM vara så dumma? Allvarligt talat, det är väl påtagligt genomskinligt, egentligen? Det är helt sjukt. Make till merförsäljning finns ju inte, egentligen. Kära nån. Kom igen en annan dag. Eller inte alls.
"2 för 29 kronor". Jo tjenare, det tjänar jag ju säkert på. Verkligen. Varför tror ni det? Jag VET att det är 2 för 29, men jag vill bara ha ett paket. ETT! Men så hände det, helt plötsligt. Från ingenstans. Jag får syn på det. Ett paket 19 kronor, men två för 29 kronor. Hon där i kassan ler så fint mot mig, hon ser nästan lite nykär ut. Jag faller pladask för det, inte för henne, men för hennes värme emot mig. Då så, jag tar ett förutbestämt paket men helt, och då menar jag helt, utan tanke så har jag två paket i min hand. "Var det bra så?" Hon ler igen. Jag svarar: "Ja tack". Ingen jävla merförsäljning nu. Jag går ut därifrån. Med två paket Extra för 29 kronor. Jag har tjänat nio kronor. Fast ändå inte. Jag är nu ett offer. Gick på knepet. Jävla Pressbyrån, ni vann denna gång.
"2 för 29 kronor". Jo tjenare, det tjänar jag ju säkert på. Verkligen. Varför tror ni det? Jag VET att det är 2 för 29, men jag vill bara ha ett paket. ETT! Men så hände det, helt plötsligt. Från ingenstans. Jag får syn på det. Ett paket 19 kronor, men två för 29 kronor. Hon där i kassan ler så fint mot mig, hon ser nästan lite nykär ut. Jag faller pladask för det, inte för henne, men för hennes värme emot mig. Då så, jag tar ett förutbestämt paket men helt, och då menar jag helt, utan tanke så har jag två paket i min hand. "Var det bra så?" Hon ler igen. Jag svarar: "Ja tack". Ingen jävla merförsäljning nu. Jag går ut därifrån. Med två paket Extra för 29 kronor. Jag har tjänat nio kronor. Fast ändå inte. Jag är nu ett offer. Gick på knepet. Jävla Pressbyrån, ni vann denna gång.
