Mitt liv är tåg o båt o bil
Plura. Varför älskar man honom? Hursomhaver, onsdag morgon vankades på tok för tidigt idag och jag hann knappt somna innan det var dags att gå upp för studier. Missbedömning av tågavgång innebar löpning á la Waris över Drottningtorget innan jag till slut hamnade på det tåg som var förvånansvärt ödsligt. Föreläsning i Marknadsföring, intressant!, stoppa i mig thaimat, sen hem för att sova igen lite timmar som förlorades föregående natt. Nu strax stundar en kväll med Domarkickoff (vad ska jag göra där?) och sen ska första detaljerna, vill jag ändå påstå, slipas inför årets augustiresa. Denna gång blir den till Barcelona. Så rätt.
Sova ut ännu mer imorgon, studier dagen lång, panta burkar och sen går vi på nattpass. Ett nattpass av tio denna månad. Helt sinnessjukt. Tio (10!) förbaskade nattskift ska alltså göras i april, en månad där jag till 35 % är i annat land. Typ. Makalöst. Cash är som taste; king.
Gårdagen bjöd på spännande lunch med mångfaldskompis Jesper. Bryggeriet åter igen med Mackan i spetsen och tidigare nämnda lok. Sen var dagens 11-månadersälskling med, vilket gjorde lunchen ännu mer utsökt.
Första besöket hos kombos Vic och Robin i Tynnered, en fifaturnering på fyra pers där undertecknad tog hem rubbet. Inte en seger i gruppspelet, men 1-0 i semin och heroisk skrällinsats med 8 man i final mot storfavorit Vic. 1-0 även där. Tack och bock. Den glädjen och tillfredsställelsen kan man nu leva länge på efter Sveriges bedrövliga insats mot Moldavien. 2-1 i underkant, jo jag tackar.
Där har ni min livsuppdatering! Puss på er blogglovers! <3 (jag vet, visst vore det märkligt om jag var på det viset?)
Därför är min domarkarriär hotad
Det är dåligt. Det är till och med för jävla dåligt. Egentligen finns det inga bortförklaringar. Eller jo, det finns en jävla massa egentligen. Så här, jag kommer inte att döma fotboll i vår, vad det verkar. Jag har, som Petter och September sjunger, fuckat upp igen. Trots ideliga försök har jag inte lyckats med regelprovet. Varje år brottas jag lite lätt med det men löser det sedermera utan pardon.
''
''
Men i år, trots samma jävla frågor, så har det inte lossnat. "Du har pluggat för dåligt". NEJ! FEL! Det har jag inte alls. Inför sista försöket satt jag och gjorde de där övningsproven på nätet timme in och timme ut dagligen. Sen kände jag en sån där positiv känsla som ni som har bra koll inför tentor känner. Att nu så, nu kan jag det här. Då blir ju chocken total när ingen av dessa förbaskade frågor som jag nött in dyker upp när det väl gäller. Och för er som inte vet, ett regelprov innebär inte att frågorna handlar om frisparkar, hörnor och straffsparkar och hur de ska dömas. Det är givetvis mer komplext än så. Bara så att ni vet. Det är i kategorin "vad gör du om målvakten kastar sin sko mot bollen när den är på väg mot mål?" Såna sjuka grejer. Som är totalt onödiga att veta. Men på nåt sätt, ändå nödvändiga. Jag vet inte, ja. Självinsikt vill jag tro är min starka sida. Men måste ändå säga, jag är en domare som håller betydligt högre klass än många av dom som ska döma denna säsong.
Tungt, givetvis. Och jag har ju bara mig själv att skylla. Retar mig än idag på det första provet som var det klart simplaste. Jösses, jag fattade inte vad jag höll på med där.
Jag har inte officiellt fått ett resultat på det senaste provet, men fick igår ett samtal som tyder på att jag är avstängd från att döma fotboll fram till sommaruppehållet. Klart jag hoppas kunna lösa det på annat sätt för att rädda vårsäsongen men det ser oroväckande mörkt ut. Vilket är synd. Frågar ni mig, är jag en förbannat bra domare. Det finns många där ute som är bättre än mig, men också sämre. Dock, löper du enligt diagonalen så avancerar du i hierarkin. Trots din eventuella oförmåga att döma. Jag, bitter? Nej. Men det där kan vi ta en annan dag. Den dagen då karriären helt är över.
Vårsäsongen ska nu ägnas åt Bokedalens IF. Punkt.
Tungt, givetvis. Och jag har ju bara mig själv att skylla. Retar mig än idag på det första provet som var det klart simplaste. Jösses, jag fattade inte vad jag höll på med där.
Jag har inte officiellt fått ett resultat på det senaste provet, men fick igår ett samtal som tyder på att jag är avstängd från att döma fotboll fram till sommaruppehållet. Klart jag hoppas kunna lösa det på annat sätt för att rädda vårsäsongen men det ser oroväckande mörkt ut. Vilket är synd. Frågar ni mig, är jag en förbannat bra domare. Det finns många där ute som är bättre än mig, men också sämre. Dock, löper du enligt diagonalen så avancerar du i hierarkin. Trots din eventuella oförmåga att döma. Jag, bitter? Nej. Men det där kan vi ta en annan dag. Den dagen då karriären helt är över.
Vårsäsongen ska nu ägnas åt Bokedalens IF. Punkt.
Det får inte hända!
Nu har jag fått åter en torka i bloggandet. Jag vet liksom inte vad jag ska skriva längre för att hålla uppe intresset. Jag får återge min helg lite kvickt, det känns ju faktiskt rimligt nu när det är söndag kväll och allt. Nattjobb till lördagen. En lördag där slumrandet stannade på föga två timmar innan det var express till grannkommun för att åka på däng mot fjolårets antagonister i sexan, Öjersjö. 3-1-förlust och inte den boost vi behövde direkt. Kvällen veks åt David, när han trubadurade på Jonsereds lokala pub, Safir. Tillika BIF:s huvudsponsor. Även om de inte direkt pumpar in pengar till klubben. Men, det är en helt annan femma. Kvällen började så smått att bli udda när jag lämnade vid 23-snåret och framåt natten tappade den allt, om man ska tro Mackan. Vilket man nog ska. Härligt underhållande sms på nattkvisten, parallellt med det nattjobb som åter igen skulle genomföras.
Nattjobbet ja. Tack vare idén (som jag aldrig nånsin fattat) att ställa fram klockan till sommartid så blev det en timme mindre jobb i praktiken. Tack och bock för det. Ironin flödade ännu mer när världens snöstorm (nåja) drog fram i Göteborg under dagen. Dagen då vi gick över till sommartid. Jävla bluff alltihop, nu för tiden.
En ny vecka framför oss alla! Vi hoppas den ger så mycket som den lovar. Jag ser fram emot detta, åtminstone. Gör ni?
Jag avslutar med lite galna bilder på mig och min sambo, tagna tidigare i veckan. Ni kanske förstår hur vi funnit varandra?
Jag avslutar med lite galna bilder på mig och min sambo, tagna tidigare i veckan. Ni kanske förstår hur vi funnit varandra?
God natt!
Ett virrvarr
Det blev en del åsikter och kommentarer både via Facebook och här på bloggen på mitt senaste inlägg. Kul! Alla frågetecknen rätades uppenbarligen inte ut men det får vara så.
Lunch med min sköna idag. Vi tänkte hitta nåt käckt place, som det så kul heter här i väst, vid Vasastan och dess utbud. Kammade noll och vi gick till alltid lika bra levererande Bryggeriet. Fantastisk dagens där. Bjöd Jackie på kalaset. Dels för att jag älskar henne, så klart, men också för att jag nu hade råd.
Så ser det ut. 21 april är nästa utbetalning. Tack!
Du vet att det är tunga veckor framför dig när du har utgifter på dryga 14 papp denna löning. Räkningarna ligger som i ett virrvarr och kontoret förvandlas till kaos för en kort stund. Glädjen över att ha bra med pengar på kontot förvandlas omedelbart till en klump i magen som ändå känns ok när det visar sig i slutet att du ligger på plus. 14 tusen spänn, tänker ni? Ja, i sommar ska vi resa, alla räkningar (såsom kvartal och månadsvisa) dyker upp i mars/april och studielitteratur måste köpas. Sen biljäveln då. Och biljetter till två matcher och en konsert. Ni ser! Allt landar då däromkring. En snål månad, tack gode gud för en helg som är i den ljusaste färgen, den vita.
Nattjobb denna helg. Tacksam. Vi ska också spela två träningsmatcher på två dagar. Inte jag då. Jag sitter och slumrar på bänken i tjock jacka och är tacksam för att jag lagt av. Nu blickar vi framåt, för visst kittlar det nu när fotbollssäsongen är igång? Inte? Nehe, det är väl bara jag då.
Ett försvarstal till nationen
Tror att det kan behövas mitt i all hysteri. Ett klargörande. Det gäller naturligtvis det här samlandet på vägmärken och vägskyltar som återfinns här hemma. Vissa säger att det har gått för långt, andra bara skrattar, övriga är misstänksamma och gnyr någonting om att gud vad olagligt det är och är sådär väldigt svenskt skeptiska. Samtliga åsikter har sina poänger, det ska medges, men jag ska med denna text lugna ner er allihop och vara klar med en sak.
Det är lugnt, helt enkelt. Har kort skrivit texter om det tidigare men nu ska jag vara tydlig. Nej, jag har inte gjort olagliga handlingar, även om det kanske kan diskuteras. Men det är inte i den grad som kanske kan tolkas av alla publiceringar som ligger på Facebook och på bloggen du läser nu. Jag har aldrig, och kommer heller aldrig att göra, monterat ned skyltar från vägen eller stulit skyltar som används. Faktum är att vi idag har sju skyltar hemma, samtliga är på något trashade eller obrukbara, eller till och med ersatta. De finns i anslutning till där de en gång var placerade eller, faktiskt, inslängda i en skogsdunge någonstans i södra Göteborg. True story.
Att jag tar dessa kan mycket väl vara illegalt, jag kan inte juridiken, men fallen är inte lika tydliga som om jag skulle stanna till på E20 på väg hem från en träning en sen tisdag kväll för att ta ner skylten som pekar på Centrum eller Hisingen. Jag tycker inte det. Det är väl inte ens i närheten, detta. Och om jag begår något olagligt, då är jag den första som skänker skyltarna till Trafikverket eller vilken tänkbar myndighet som ens har tillstymmelse att bry sig. Jag vill inte bli arresterad, det har jag liksom inte tid eller råd med.
Nu har jag rätat ut alla frågetecknen. Inte sant?
Positiva tongångar och mycket cred!
Dags att credda folk och inte bara vara förbannad och bitter. Det är syftet. För jag kan vara en glad och rolig fan, också Så, här kommer listan ni har väntat på:
All cred till Nicke Målis som igår körde hem mig från träningen i Jonsered, trots den uppenbara omvägen. Du ser inte den typen av generositet varje dag, annars.
All cred till GAIS som till slut satte in pengar på mitt konto, några kronor extra till och med.
All cred till de som jobbar stenhårt varje morgon för att vi till sommaren ska få en innegård med grillplats och grejer här hemma.
All cred till Jackie för att hon står ut med mig, buttra man.
All cred till alla er som lyckas väl med studier, och vet hur er höst ser ut.
All cred till Dioh Williams som återfått ödmjukheten.
All cred till Mackan som föreslog Barcelona som resmål.
All cred till Marknadsföring 7,5 hp som kan bli årets kurs i högskoleväg, för undertecknad.
All cred till er som twittrar, och gör det bra.
All cred till min domarcoach som hoppar av med flaggan i topp. Du ser inte den typen av engagemang han har visat, annars.
All cred till er som grejat regelprovet.
All cred till Valencia och deras hyllning till Japan och dess offer i tsunamin.
All cred till Facebook som skapat det ultimata sociala nätverket.
All cred till HENT-klassen. Får snart tacka för ett gott år! Du ser inte den typen av entreprenörer längs västkusten, annars.
All cred till mig själv som ställer upp för BIF i ur och skur. Du ser inte den typen av engagemang bland sena åttiotalister, annars.
All cred till Öresundståg som är med och dödar monopolet.
All cred till mina föräldrar som klamrar sig fast i toppen över världens bästa.
All cred till mina syskon, ni är grymmast!
All cred till syster som blivit tillsammans med en uruguayan. En före detta landslagsspelare, dessutom. Du ser inte den typen av killar i Sverige, annars.
All cred till mina goda vänner, ni är också rätt grymma!
All cred till mig själv igen, för att jag gör en ”all cred-lista”. Du ser inte den typen av generositet och ödmjukhet, annars.
Tack alla ni. Innerligt!
Till ända!
Snart är även detta veckoslut över. Givetvis svischade även detta förbi som ett jehu. Lite inryck på jobb och plugg mellan varven och vi kan konstatera en vit helg för första gången på...ja, det vet jag inte ens. Det bästa av allt är nog ändå att även nästa helg blir vit, så trenden ser positiv ut. Men risken för en mitt-i-veckan-öl ökar ju i så fall dramatiskt.
Bestämt mig för att ligga lågt med studier idag fast jag i själva verket inte har tid med det. Går upp tidigt imorgon och löser resten. Jo, tjenare. En måndag som iscensätter ett startande av en ny kurs, den sista, på Högskolan i Halmstad. Marknadsföring. Det låter faktiskt riktigt kul och intressant. Sen om utfallet blir det samma, det är ju faktiskt en helt annan femma.
Jag väntar på pengar som ska ramla in på mitt konto. Så här, jag tror inte Göteborgsklubbar alls är bekväma med utbetalande av arvode via konto.
Ikväll är det träning. Och nej, jag ska inte deltaga på annat sätt än som tränare. Nu blir det vila fram till seriepremiär. Eller jag vet inte alls hur länge jag blir borta. När jag försökte springa till spårvagnen igår var det bara en tragisk syn.
Om årets stora hockeyfiasko
Tänkte på det. Jag älskar sport. Framförallt två sporter: Fotboll, så klart, och så ishockey. Skriver inte jätteofta om det med tanke på hur stor del av mitt liv som går till dessa intressen. Speciellt fotbollen då. Skriver ju en del om mina egna förehavanden, BIF och domarbiten, men inte om det stora. Internationella. Det känns urvattnat. Alla skriver om det. Men likväl är jag superintresserad och följer det så gott jag kan. Till exempel tror jag på allvar att CL-lottningen till kvartsfinalerna är riggad, men det är en annan femma.
Nu till hockeyn. Jag har i hela mitt liv haft HV71 som mitt favoritlag och följt dem till och från. I år lite sämre. Med minsta möjliga marginal sopades grundserien hem men i slutspelet tog det tvärstopp mot åttan AIK som vann i fyra raka. Helt osannolikt, å ena sidan. Å andra sidan är jag inte alls förvånad. HV funkar liksom så. Har mellanår. Så även fast de vinner grundserien så var detta ett mellanår. För HV är inget slutspelslag. När de har vunnit tidigare år har det berott på att laget har varit motiverat samtidigt som de har haft klass. Denna säsong har klassen funnits, men tydligen inte motivationen. Motivation slår klass, inget kan väl stämma bättre än den här kvartsfinalserien? Viktor Fasth, aldrig sett en värre vägg i Elitserien sen "Monstret", var så där vidrigt grym. Får se om Fasth håller på sikt. HV har kort och gott alltför många överbetalda trötta spelare som redan vunnit allt i Norden och som säkert suktar efter en Europaliga eller ett KHL-kontrakt.
Där har ni det. Mina åsikter om årets HV71. Jag är inte alltså inte alls förvånad. Möjligtvis att det blev 0-4 i matcher. Det kan nog betraktas som en skräll.
Vilka vinner nu SM-guldet? Det skiter jag ärligt talat i. Men Färjestad eller Skellefteå kommer säkert stå där. Där är mitt stalltips. Bara att ta nya tag, med ny trupp. Ut med gammalt, in med nytt HV! Så följer vi traditionen och tar guld 2012. Med Tomi Kallio i laget. Det är lite av en dröm.
Nu till hockeyn. Jag har i hela mitt liv haft HV71 som mitt favoritlag och följt dem till och från. I år lite sämre. Med minsta möjliga marginal sopades grundserien hem men i slutspelet tog det tvärstopp mot åttan AIK som vann i fyra raka. Helt osannolikt, å ena sidan. Å andra sidan är jag inte alls förvånad. HV funkar liksom så. Har mellanår. Så även fast de vinner grundserien så var detta ett mellanår. För HV är inget slutspelslag. När de har vunnit tidigare år har det berott på att laget har varit motiverat samtidigt som de har haft klass. Denna säsong har klassen funnits, men tydligen inte motivationen. Motivation slår klass, inget kan väl stämma bättre än den här kvartsfinalserien? Viktor Fasth, aldrig sett en värre vägg i Elitserien sen "Monstret", var så där vidrigt grym. Får se om Fasth håller på sikt. HV har kort och gott alltför många överbetalda trötta spelare som redan vunnit allt i Norden och som säkert suktar efter en Europaliga eller ett KHL-kontrakt.
Där har ni det. Mina åsikter om årets HV71. Jag är inte alltså inte alls förvånad. Möjligtvis att det blev 0-4 i matcher. Det kan nog betraktas som en skräll.
Vilka vinner nu SM-guldet? Det skiter jag ärligt talat i. Men Färjestad eller Skellefteå kommer säkert stå där. Där är mitt stalltips. Bara att ta nya tag, med ny trupp. Ut med gammalt, in med nytt HV! Så följer vi traditionen och tar guld 2012. Med Tomi Kallio i laget. Det är lite av en dröm.
Löptest, skadefrånvaro och hektik
Det blev så dumt, det här. Jag jobbar ikväll. Tre kvällar därtill. Inget fel i det förvisso, jag har absolut inget emot att jobba. Men det tätnar på. Försöker vara effektiv på flera håll. Hemtenta, reflektionsuppgift, jagande av studentlitteratur (på två jävla håll!). Sen är det så mycket annat som ska planeras. Hit och dit. Fram och tillbaka. Idag kanske kanske (sjukt mycket kanske, mer "absolut inte" egentligen) öppnades dörren för ett annat liv. Jag hoppas på det. Vill inte mista en god chans. Kan så ha gjort. Måtte det inte vara så.
Sent om sider på försäsongen vaknar BIF till. Vi har fått bra med folk på träningarna. Hoppas det håller i sig. Likväl har vi förlorat en av våra nyckelspelare. Vilket så klart är tungt. Men på nåt envist sätt känns det taggat inför den här säsongen. Åttonde april sprattlar vi till med premiär. Hemma mot Eriksberg. Missa ej!
Som jag skrev igår var jag i topp på förra årets löptest med domarna. Och som jag också skrev igår skulle så inte vara fallet i år. Ack, så rätt man fick. Tror närmare en tredjedel bröt konditionstestet igår på grund av bristande form, benhinnor, baksidor och gud vet vad. Jag, däremot, grejade det. Men jag var den där duktiga unga "kämpen" folk klappade om i slutet och peppade sista varven för att jag skulle strida tappert in i slutet. Redan varv 4 av 10 kom mjölksyran. Men, som sagt, jag klarade det! Och det var ett division 5-test. Allt för att man är med i talanggruppen. Hur testet går till? Löpning 150 meter på 35 sekunder. Gå 50 meter på 35 sekunder. Detta ska klaras 20 gånger vardera. Hinner du inte inom angiven tid blir du varnad. Två varningar, du är utesluten. Tror inte alla ni som läser detta skulle klara det. Inte jag heller egentligen, men viljan är stark. Och nu känns det bra att inte ha det efter sig. Nu får vi (jag, framför allt) bara hoppas att regelprov klaras av. På tisdag kommer den smällen.
Det som stör ännu mer i uppladdning är att jag var med och lirade på träningen igår. Pang! Sen rök baksidan. Blir nu borta från allt från vad fysisk aktivitet (och då menar jag allt!) i cirka två veckor. Verkligen jättekul. Det är en bristning eller sträckning. Vet fan vad, hur känner man skillnad?
Niclas Nilsson, målvakt i BIF, ville att jag skulle nämna honom i bloggen. Så nu gör jag det. Han håller på Arsenal. 22 år. Bor i Björndammen. Fotbollsmålvakt. Så.
Sent om sider på försäsongen vaknar BIF till. Vi har fått bra med folk på träningarna. Hoppas det håller i sig. Likväl har vi förlorat en av våra nyckelspelare. Vilket så klart är tungt. Men på nåt envist sätt känns det taggat inför den här säsongen. Åttonde april sprattlar vi till med premiär. Hemma mot Eriksberg. Missa ej!
Som jag skrev igår var jag i topp på förra årets löptest med domarna. Och som jag också skrev igår skulle så inte vara fallet i år. Ack, så rätt man fick. Tror närmare en tredjedel bröt konditionstestet igår på grund av bristande form, benhinnor, baksidor och gud vet vad. Jag, däremot, grejade det. Men jag var den där duktiga unga "kämpen" folk klappade om i slutet och peppade sista varven för att jag skulle strida tappert in i slutet. Redan varv 4 av 10 kom mjölksyran. Men, som sagt, jag klarade det! Och det var ett division 5-test. Allt för att man är med i talanggruppen. Hur testet går till? Löpning 150 meter på 35 sekunder. Gå 50 meter på 35 sekunder. Detta ska klaras 20 gånger vardera. Hinner du inte inom angiven tid blir du varnad. Två varningar, du är utesluten. Tror inte alla ni som läser detta skulle klara det. Inte jag heller egentligen, men viljan är stark. Och nu känns det bra att inte ha det efter sig. Nu får vi (jag, framför allt) bara hoppas att regelprov klaras av. På tisdag kommer den smällen.
Det som stör ännu mer i uppladdning är att jag var med och lirade på träningen igår. Pang! Sen rök baksidan. Blir nu borta från allt från vad fysisk aktivitet (och då menar jag allt!) i cirka två veckor. Verkligen jättekul. Det är en bristning eller sträckning. Vet fan vad, hur känner man skillnad?
Niclas Nilsson, målvakt i BIF, ville att jag skulle nämna honom i bloggen. Så nu gör jag det. Han håller på Arsenal. 22 år. Bor i Björndammen. Fotbollsmålvakt. Så.
Swebus är fornsvenska, inte engelska
Sitter nu här och liveuppdaterar bloggen mitt på E6:an mellan Halmstad och Göteborg. Utnyttjar det Wifi som Swebus erbjuder. Och jag gör det till max. Försöker nu samtidigt smälta intrycken från den tenta som idag tragglades igenom på ett ytterst tvivelaktigt sätt. Vet att det börjar bli tjatigt och lite väl tröttsamt, men så här är det. Jag ligger nog på gränsen. Igen. Väldigt många frågor som kom helt otippat och tvärtemot det jag uppfattade skulle dyka upp. Hatar den känslan. Tack gud för att det var ett så kallat "ordbajsarprov" så att man kunde dra till lite och svänga rejält i svängarna. För skriva kan jag, det vet ni ju. Och bajsa är jag hyfsad på. Åtminstone när det gäller ord.
Borde lägga ner ego-bilderna men ni fattar ju varför.
Projektledningstentan var ett prov av två denna vackra vårdag i mars. Kvart i sex är jag på Rambergsvallen och löper. Konditionstest inför fotbollssäsongen. I fjol hade jag "bäst" resultat i min grupp, det lär inte bli fallet i år. Förutom att gruppen jag är i nu har aningen högre kvalitet så är jag inte i närheten av lika tränad. Upp till bevis då, jag hoppas inte löptestet är något jag kommer ha släpande efter mig när vi skriver 16 mars 2011.
Rubriken ja. Den får ni leva med. Det är fakta som en viss tågman lärde oss i gymnasiet. Gymnasiet, det var inte igår. Och inte imorgon heller. Viss sorg i det, kan tyckas.
Fan vad jag babblar. Imorgon mustar jag ut mer. Hejdå alla blogg-lovers! (fou)
Domarens nya kläder
Gick upp ur sängen. Sen gick jag några meter till mitt kontor för att röja tentaplugg. Jag var inne i ett gott flyt fram till lunch. Sen tog det stopp. Och då menar jag tvärstopp. Skulle fortsätta där jag slutade och gjorde så. Fick lätt huvudvärk och tänkte, eh, måste vila lite. Gör detta klockan två och somnar på stört. Vaknar halv sex och mår bra. Men har missat värdefull pluggtid. Tid som alltså gör att jag direkt oroar mig för morgondagens tenta. Nattplugg övervägs. Synd att man ska upp snortidigt.
Lycka med blå domartröja på.
Hann också iväg en sväng med mina ihopsparade arvoden till Gamla Ullevi och köpa årets domartröja. Svenska Fotbollförbundet chockerar åter igen och drar till med en blå skönhet. Upphetsad som jag nu är, är jag bara prompt bestämd på att bära den hela kvällen. Och som jag bär upp den. Kanske ska sova i den? Tröjan köptes ihop med ett par shorts och två par strumpor för det generösa erbjudandet 700 kronor. Så här sitter jag nu. Laddad inför fotbollsäsongen 2011. Löptest och regelprov ska bara klaras av. Imorgon det förstnämnda. I en övrigt hektisk tisdag.
Helgen sammanfattas på följande vis
Vaknar upp i ett osande lugn halv tio denna morgon. Jag är heldöd men andas. Den meningen var rätt anmärkningsvärd, nu när jag tänker efter. I stort sett varje morgon har jag en låt på skallen, vissa tydlgare än andra. Idag var det Eric Saades dänga från igår som tog hem Melodifestivalen. Den där schlagern påverkar mer än man tror.
Ska nu försöka att sammanfatta en hektisk och lyckad helg. Känns ju som vanligt att det flög iväg. Den här gången mer än vanligt. Fredagen var ägnat till fullo åt studier, dagtid. Jag var även i kontakt med VD på företag och hoppas nu säkra min framtid. Mer om det annan gång. Bio på kvällen med SF-anställda Simon. Vi såg Oscarsbelönade True Grit och kan verkligen rekommendera den. In direkt på nattjobb, därav missad sömn när det var express till Floda. Dömer match som AD. Åker till Hisingen, äter middag med föräldrarna, åker hem dundertrött, dricker ett par glas vin, umgås med sambo Jackie och hennes syster Jennifer - den nyblivna artonåriongen -, Robin joinar och vi går ut och träffar folk för ytterligare umgänge. Upp söndag morgon med Saades låt på skallen, åker till GAIS-gården och dömer GAIS och Halmstads pojkallsvenska lag (som huvuddomare, wow! Sjukt kul!), AD-uppdrag efter det på samma plan med yngre lag, hem och käkar chipsmiddag, har årets skönaste tupplur, sen till Jonsered och genomför träning med Bokedalen. Nu sitter jag i soffan, och nu kanske ni förstår varför jag uppfattar denna helg som ett "swosch". Det gick fort helt enkelt. Bilderna från lördag kväll tog Jackie beslag på och ni hittar dem här.
"I will be popular, I will be popular - na na na naaaa nah popular". Ni ser ju, den försvinner inte.
Har nu läst hela Anton Hysén-reportaget i Offside. Ett rykande färskt nummer som levererar. Även denna gång. Och, som alla andra säger, starkt av Anton.
Trailern till Körslaget kan vara den bästa på länge. Sååå catchy. Tråkigt att det drar igång snart så den klockrena trailern försvinner. För programmet, det tänker jag inte se.
Blev rätt långt det här inlägget. Imorgon kväll ska jag köpa den nya domartröjan. Men innan dess, är det studier in i det sista. Det lär inte båda gott alls för tentamen tisdag morgon.
Det är när man ser förödelsen i Japan som ens egna problem och gnäll känns totalt meningslösa.
Till slut säger vi idag grattis brorsan! Mathias fyller idag 30 år. Han är alltså nu i 30-årsåldern, och inte i 20-årsåldern. Han är på alla sätt redo för att kliva in i 30-världen. Det kan vi utan tvekan konstatera. God natt!
Bloggar bara för att
Läser mail, levererar mail, snackar business, pluggar och dricker på tok för mycket kaffe. Hemma i det egenkomponerade kontoret. Såna här dagar känns bra. Faktum är dock att tiden mest lagts på att få lite ordning på den tenta som ska göras på tisdag. Det blir långa dagar med studier fram tills dess. Det är ju lite typiskt att man är väldigt mycket livsnjutare med jämna mellanrum. Så att så mycket gjort blir det inte alltid. Men idag så, lyckades genomföra en och en halv övningstenta. Det känns gott nog. Repetition ideligen över helgen och som ett riktigt svin på måndag. Sen ska det sitta. Ett godkänt betyg på tentamen är det jag vill ha. Gott så.
Kaffedrickandet gör jag bara för att på sikt få en god tolerans på arbetsplatsen. Och då börjar chefen att visa vägen. Nej, jag är ingen chef. Jag är en ledare. Skillnad det.
Ikväll; bio och pizza. Nattjobb. Och mer därtill. Plugget kommer säkert fortsätta över natten, i brist på annat. Vi får se var helgen landar. Men nåt svineri modell större blir det inte. Det hinns icke med, på något vis.
Live från Halmstad
Nej, jag kör inte samma outfit varje dag. Jag kör dock mycket svart. Svarta skjortor och pikéskjortor. All black. Nu sitter jag i mitt femte hem, projektrummet för HENT på Högskolan i Halmstad. Jävlar i min lilla låda vad det blåste och snöblandade regn på mig på väg hit. En bussresa ack så sen på grund av luckproblem i Varberg och min vardag blir allt motigare. En hel morgon, eftermiddag och halv kväll i Halmstad när muntlig redovisning ska genomföras senare är på schemat. Clockmaster, Nogood, Brädan och Journalisten håller ställningarna.
Igår drack jag öl och åt tapas på afterwork. Ikväll ska jag sova. Imorgon ska jag plugga. Sen är den åter. Veckoslutet. Det blir ett gott sådant. Jobb, biobesök, tre matcher och en träning på det schemat. Lycka. Inkomster. Tack!
Oh la la
Nu har värsta ilskan lagt sig. Jag får ta konsekvenserna. Beställer nu tåg- och bussresor på kredit. Inte optimalt, men vad ska man göra? Tar eget ansvar, tacka fan för det.
Det här är minuter innan tragedin var framme. Slumrandes på tåg.
Men, man skulle också kunna se denna dag som ytterligare käftsmällar. När våren hängde tydligt i luften fullkomligt vrääääker det ner snö. På morgonkvisten. Nu är det lugnt. Men det känns lite som ett lugn innan en storm. Sen att jag försov mig (jävla Samsungalarm!) är också tecken på att livet för det mesta är skit.
Ikväll fortsätter det lekande livet när restaurang besöks för förtäring av tapas och öl. Afterwork med jobbet. Så gott som något ljus i det gisslande mörkret.
Till sist:
Ja, i egenskap av domare kan jag bara hålla med; Domaren i Barca-Arsenal igår saknade total spelkänsla. Men det hade inte spelat någon roll för resultatet. Hur jag vet? Jag vet. Katalanerna grejar alltid det där. På ett eller annat sätt. Med eller utan domarens hjälp. Ikväll hoppas vi på svensk framgång, Zlatan, ni vet, ska föra Milan till kvartsfinal. Jomenvisst du. Det händer.
Finner inte ord
Ibland blir jag bara så förbannad på mig själv. Det är jag nu när jag skriver. Förbannad. Upprörd. Irriterad. Och illamående. Fan. Så onödigt. På något sätt har jag lyckats ställa till det för mig igen. Har haft en lite halvdeppig period på sistone då jag känt att jag förlorat greppet om allt. Nu, idag faktiskt, kändes allt väldigt mycket bättre och jag började känna lycka igen. Första riktiga vårdagen för i år kan vi ju dessutom säga att det var.
Men, när jag kliver av tåget i Mölndal kommer nästa orosmoln. Var är mitt månadskort? Det kort jag lagt 1390:- på och ännu inte registrerat. FAN! Ja, svordomen kom ut så brutalt. River upp hela väskan och kollar varenda liten fickmynning hemmavid men finner inte kortet. Ringer hittegods och ber om flexibilitet och gemensam problemlösning, får kalla handen och vänta till imorgon (varför är det alltid så? Ge mig ett jävla nummer till de som jobbar på tåget bara!) Chansen att jag får tag i kortet är teoretisk och nu behöver jag att någon ger mig 1400 kronor. Och, det sker ju inte.
Hur jag lyckades? Jo, jag somnade på tåget, vaknade för sent, rafsade ihop grejerna sprang för att hinna av i Mölndal. Kortet låg på bordet och ligger kanske där än. Jag vet inte. Jag vet fan ingenting längre. Blir så förbannat trött på allt nu. NÄR ska jag ha en längre positiv period i mitt liv? I-landsproblematik denna dag. Lev med det.
Jag är nu en av dom
Ni vet själva. Man har ett liv som är hektiskt. Du sitter på bussen, mellan tre jobb, fyra åtaganden och trettisex tvättningar och lunchmöten, du har bråttom. Det enda du gör om dagarna är att prata med folk. Ditt jobb går ju fan ut på det, att prata med olika människor dagarna i ända. Du drar igång ipoden, får en fri stund för dig själv. Så kommer en sån där gubbe eller tant fram. Och vill prata och tjöta.
Jag gillar inte klassindelning bland folk men denna typ av (oftast) äldre karaktär är antingen pensionär, arbetslös, jobbar hemma eller bara har, i ditt tycke, på tok för mycket fritid. Personen i fråga skämtar till det lite extra i kassan till Coop, skriver arga insändare i GP, pratar med främlingar om saker och ting som definitivt inte på något vis är relevant för stunden. En sån person. Som man suckar över. Jag har haft svårt för såna där. Nu är jag själv en av dom. Som ler lite extra mot en person på bussen i ett sånt där leende som säger "hej, jag vill ha kontakt, du verkar hyvens". Jag är överdrivet vidrigt social mot någon asiat i en närbutik när jag pantar burkar och säger saker i stil med "Ja, de säger ju att allt ska ske över internet numera. Dialoger, post, inte ens en riktig telefon ska man ha".
Jag är alltså gubben på bussen som vill prata med dig. Och diskutera vilken skillnad det var på Göran Perssons tid. Då jävlar hörrni, då var det ordning i vårt rike.
Imorgon åker jag en snabbis till Halmstad. Ovärdheten i ett nötskal.
Hent-festen i bilder
Det blev så. Efter tidigare nämnda mässa bar det av till Andersberg, till Sölvesborgarna (ursäkta förvirringen), där de tre kombos var host för 2011 års första Hent-fest. Hent är namnet på vår klass på högskolan, förresten. Och vilken kväll och natt det blev. Missuppfattningar över låttexter, romroulette, ölspel 1, ölspel 2, udda bildspel, krogbesök och...ett jävla liv helt enkelt. Jag får igen tacka för en alltför lyckad kväll. Och sörja över det faktum att det händer för sällan. Tänka sig, jag hade kameran med mig och knäppte några sköna bilder. Enjoy!
Här var vi samlade. Förkrök!
Emil aka Pretty Boy. Cricket!
Holm och Louise. Hent i dess vackraste form!
Stoffe (ståendes) var kvällens inhyrda lekledare.
Oliver och Raul. En bettare och en blivande farsa.
Vi är här på hippa stället La cocaracha. Tre Hentare och en Malin.
Raul, Högis och jag som minst sagt är inne i min äckligaste period på året.
Vi avslutade på Bulls. Sen donken, sen slagga. Kameran dog strax
efter denna bild. Likväl, tack för en bra kväll!
Live från en mässa
Livebloggar nu, kan man på visst vis säga. Står och försöker sälja in Entreprenörsprogrammet på Högskolan. Jag har pratat med indier, somalier, UF-kandidater, gymnasieungdomar och annat löst folk som är sugen på just nämnda program eller annat ekonomiskt program. Tänka sig. Jag snackade svenska ekonomins utveckling senaste tio åren med en indier. Allt för att jag representerar en ekonomisektion. Jag. Ekonomi. Haha, det är inte sant. På högskolan också. Men, jag har varit ett bra ansikte utåt på årets Öppet Hus. Det vill jag tro. Alla verkar nöjda. Skön stämning, dessutom.
Snart dags att sluta slita och börja supa. Vi kör en helkväll med Hent. Det blir Halmstadutgång. Och ett jävla drag i Andersberg. Be there. Eller var bara en kvadrat.
Återkommer med längre inlägg!
Apropå udda vanor
Blogg.se gör inte jobbet. Jag tycker verkligen inte det. Allra helst vill jag undvika att använda den horisontella skiljelinjen varje gång jag skall göra styckeindelning. Men till och från (mest till) är jag illa tvungen. Ni märker ju i detta inlägg hur det är.
Igår var en särskild dag. Pluggeffektivitet och städning modell större i lägenheten. Nysningarna dök upp x antal gånger av dammet. Men nu är det sparkling. Och jag är nöjd. Fast det är inte utan att man funderar på extern hjälp med städning. Kors i taket vad trist det är. Men lirar man musik och gör det hela till en hockeymatch, lek gärna Sedintvillingarna, så funkar det. Nån gång då och då. Min och Jackies ombytta ansvarsroller har burit frukt.
Spontanöl på kvällen med Kungen. Alltid ett nöje, ni vet. Kvällen slutade på Pilbågsgatan där jag och sambo gemensamt gjorde en insats för samhället och dessutom för vår skyltsamling. Allt är enligt lagen, vi tar bara trashade skyltar, inget annat. Men klart, det såg säkert misstänkt när vi bar ner skylten för vägen. Mödan värt. Välkommen, skylt nummer fem!
Vi kan nog för övrigt räkna in tre dagar i rad av festande. Minst. Lördagen är fortfarande öppen. Ikväll fokar vi på regelprov och sedermera 18-årsfest då Jennifer, sambos syster (är det svägerska då?), skall firas. Vad vi gör? Vi kör! Imorgon bitti representativ snubbe i monter på Högskolan. Allt för att sälja in Entreprenörsprogrammet. Vad gör man inte?
Folk går bananas
Snart fyra dygn sen jag bloggade. Blivit ett jävla liv bland alla mina läsare som kräver ett nytt inlägg varje dag. Jag har svikit er. Medveten om det. Men jag är tillbaka. Starkare än någonsin!
När man väl kommit igång med träningen pallar inte vänster ljumske. Det är ju just bra.
Idag var det redovisning med halvstort R inför viktiga män i kavaj och det gick...okej. Inte asbra, inte dåligt. Okej, helt enkelt. Jag var nog den av studenterna som efter min "draknäste-pitch" fick flest frågor. Kan varit inbillning. Om inte, frågan är om det är bra med flest frågor? Jag hoppas innerligt det tyder på ett intresse. Men så här, det är väldigt mycket jobb kvar. Och det genomskådades, i dagens presentation.
Det har varit vääääldigt intensivt sista tiden, till mitt försvar. Det är dags att skruva upp tempot i vardagen nu när våren är i antågande. Trots min upplevda tidsbrist har jag hela tiden funderat ut vad jag ska blogga om, för att hålla intresset uppe. Som vanligt utan resultat. Detta då jag inte antecknar, så klart.
Fan vad trött jag är. Bör sova. Plugg och storstäd imorgon. Jag har en hektisk tid framför mig. Men inkomsterna verkar inte längre vara ett minne blott.
