In a nut shell
Ny- och yrvaken efter en dag i sömnens tecken. Lite märklig känsla att vakna och det är helt kolsvart ute. Men visst, nånstans där borta i periferin kommer ljusare tider. Även om vi får vänta till slutet av första kvartalet nästa år för att det ska bli minsta yttersta vårtecken. Tiden går ju kvickare när tillvaron är skoj, har jag hört.
Hade ett väldigt intressant samtal i natt. Sekretess har vi på jobbet men jag ska inte på något vis hänga ut personen i fråga. Han hade hursomhelst bott i Tranås en gång i tiden under ett drygt halvår, anledning okänd, men har i övrigt under hela sitt liv bott i Göteborg. Vi förenades därför kring dessa två olika släkten. Det kombinerat med att jag stämt av med annan person boendes i Göteborg, men som ursprungligen kommer från andra östgötska delar. Stämt av vad? Släktet på höglandet.
Nu är det nästan fem och ett halvt år sen jag flyttade från Österbymo till Göteborg och jag fortsätter att säga det jag sagt i fyra år av dem: Det var det bästa jag gjort. Inskränktheten är en stor del av detta. Jag blir ärligt talat mörkrädd. Har väldigt många fina vänner från tiden där och God I wish att jag kunde träffa dem mer. De vet vilka de är. Men, låt säga att jag återkommer dit och festar med folk i exempelvis Tranås bland mina barndomskompisars lite nyare vänner, då innebär inte per automatik att de är mina vänner. Vilket är lite mer devisen i Göteborg. Ja, tro fan på de flesta ställen söder om Umeå. Du kan på din höjd få ett handskak men räkna inte med att få nya bekantskaper för det. Utan, har du ingen direkt anknytning till oss tänker vi heller inte umgås med dig. Vet inte hur jag ska förklara det bättre men folk där har i allmänhet extremt svårt att ta till sig nytt folk utifrån och det är en sån fruktansvärd svaghet. Där har höglandet väldigt mycket att lära. Kryp ur skalet och gör om, gör rätt! Skärpning.
Nu drar jag i mig en pizza tror jag.
En film i ämnet:
Kommentarer
Trackback
