Anthon Eriksson

Tror att det kan behövas mitt i all hysteri. Ett klargörande. Det gäller naturligtvis det här samlandet på vägmärken och vägskyltar som återfinns här hemma. Vissa säger att det har gått för långt, andra bara skrattar, övriga är misstänksamma och gnyr någonting om att gud vad olagligt det är och är sådär väldigt svenskt skeptiska. Samtliga åsikter har sina poänger, det ska medges, men jag ska med denna text lugna ner er allihop och vara klar med en sak.

Det är lugnt, helt enkelt. Har kort skrivit texter om det tidigare men nu ska jag vara tydlig. Nej, jag har inte gjort olagliga handlingar, även om det kanske kan diskuteras. Men det är inte i den grad som kanske kan tolkas av alla publiceringar som ligger på Facebook och på bloggen du läser nu. Jag har aldrig, och kommer heller aldrig att göra, monterat ned skyltar från vägen eller stulit skyltar som används. Faktum är att vi idag har sju skyltar hemma, samtliga är på något trashade eller obrukbara, eller till och med ersatta. De finns i anslutning till där de en gång var placerade eller, faktiskt, inslängda i en skogsdunge någonstans i södra Göteborg. True story.

Att jag tar dessa kan mycket väl vara illegalt, jag kan inte juridiken, men fallen är inte lika tydliga som om jag skulle stanna till på E20 på väg hem från en träning en sen tisdag kväll för att ta ner skylten som pekar på Centrum eller Hisingen. Jag tycker inte det. Det är väl inte ens i närheten, detta. Och om jag begår något olagligt, då är jag den första som skänker skyltarna till Trafikverket eller vilken tänkbar myndighet som ens har tillstymmelse att bry sig. Jag vill inte bli arresterad, det har jag liksom inte tid eller råd med.

Nu har jag rätat ut alla frågetecknen. Inte sant?